Jag är detta fruntimmers bror,, sade han, under det bans syster upprätthölls af honom, sjelf sanslös. Hjelp! bjelp! ropade han, utan att bry sig om polismannen. Hinango och doktor Thorfin hade icke uraktlåtit att följa Alvarez, och skyndade nu att föra fruntimret till ett sngränsande apotek; men officern befallde honom med kommenderande röst: stadns! Jag stadna här? Lemna min syster i en sådan belägenhet ? inföll Alvarez hastigt. i Ni behagar stadna här! Hvem är ni? Hvar är ert polisbetyg? frågade den andre kort och torrt. Vi måste erinra oss, att Alvarez, i likhet med alla främlingar, var nödsakad att bafva ett polisbetyg, om han ej ville utsätta sig för faran att blifva gripen som lösdrifvare och instucken bland permanentos. Till följd af denna nödvändighet hade Robert Walker gifvit honom sin bokhållares, Dailys, pass, på hvars namn han hade fått ett sådant betyg. Hvad heter ni? Hvem är ni? frågade officern, då Alvarez, i den synnerliga förlägenhet hvari ban befann sig, icke ville visa sitt polisbetyg, eller gifva tillkänna att han egde något. Mitt namn är Alvarez de la Barca, från Corrientes vid Paranz. Jag är detta fruntimmers brorp, svarade han med fasthet. pOch ni har intet polisbetyg ? afbröt officern. De la Barca! ropade Serafini, som stod på något afstånd i sitt led, skild från Alvarez genom gensdarmer. Uttrycket i detta utrop, bvi.ket förrådde ögonbiickets stormande känslor, genomträngde broderns bjerta, hvilken hitintills icke hade fått något svor från Bahia på sina mångfaldiga förfrågningar om sin systers öde. ; Hans bref från Rio hade ankommit dit samtidigt med den tidningen, att sennor Serafini hade blifvit arresterad på sin plantege som en fsroupilha och eskorterad till Porto Seguro. Ingen vågsde i ett bref erkänna, att han någonsin hört fru Serafinis namn eller varit i brefvex!ing med henne eller bernes man. Han var en statstånge, en högmålsförbrytare, och de flesta korrespondenter i Bahia äl ekade sin per ä j Personliga säkerhet. ; (Forts. följer.)