Aftonbladet – 5 september 1848, sida 2

— I den Evgelska tidningen Times för d. 25 Anvgusti läses: Sedan vi sednast omnämnde Hennes Majestäts theater för omkring 40 dagar tillbaka, hafva 4 representationer gifvits, uti hvilka Jenny Lind har sjungit, och u:i alla med den rtörsta framgång. Den ena aftonen efter den andra har huset varit fullt, ända upp till taket, af åhörare, som kommit väggarne att genljuda af deras applådissemanger. Med gårdagens afton tillslöts operahuset, då Jenny Liod tog farväl af den operaälskande publiken. Enthusiasmen vid hennes bortresa var lika stor, som den, med hvilken hon helsades vid sitt uppträdanda i år eller sistl. år. Vid slutet af representationen af La Somnambulav (den opera, ihvilken hon egentligen gjort största intrycket på pub liken), och då finalen hade blifvit på bezäran omsjungen, såsom ständigt förut, blef hon den ena gången efter den andra framropad, just likasom hade åskådarne beslutat att icke förlora henne ur sigte,. Vid hvarje framropande förnyades applåderne med fördubblad häftighet, och af alla krafter hviftades med hattar och näsdukar. När detta väsen hade slutat, sjöngs nationalsången, uti kviken m:lle L. vanligen blott deltagit i kören, men nu sjöng hon sista versen som solo. Hennes uttal af orden var förträffligt, och samma enthusiasm, som åtföljde La Somnambula, förnyades, Ridån, som hade gått ned, blef ånyo upp dragen, till följe af publikens rop på da capo — och Jenny L. sjöng versen ännu en gång, hvarpå nya applåder följde. (D. A.) —