Aftonbladet – 2 september 1848, sida 1

Jag hörde af en vän till min moder, att hor hade varit i ett tillstånd af klirvojans, och hed meddelat sin läkare ds mest besynnerliga saker, son voro henne helt och håliet främmande, när hon vaknade ur den magnetiska sömnen. Hon bada tillstått, att hon erfor en underbar personlig inklinstion för sin läkare, och märkte hans annalkande, till och med när han var på långt afstånd. Hon tycktes uadvika att sa tillbaka på denna belägenhet och dessa förhållanden, eller åtminstone ogerna tala om dem. En gång fick jag veta, att de förhållanden, hvari hon då befana sig, gjorde skiljsmossen rån hennes medicinska vän nödvänd!g, och att den hastigt och utan förklaring egde rum. Den snimala magnetiska kuren, huru mycket den än förhemligeles, hade ådragit honom presterskapets uppmärksamhet, och satte hans frihet och lif i fara. Hennes vän försvann, och ända tills pu känner ingen i Spenien eller SydAmerika på hvad sätt magnetisören blef räddad eller undanryckt deras efterspaningar. Man vet blott, att han om natten den 22 Maj 1812 ej kom hem, sedan han lemnat min mor:aders boning omkring klockan 40. Detta är allt hvad jag vet om doktor Gerrings. Min moders sjutdomstiilstånd var imedlertid förbi. Kort derefter följde kon sia fader tillbaka till Bus003 Ayres, och. gifte sig. Om jag får döma af åtkillga ställen i hennes fragmentariska korresponiens, så vidt jag efter hennes död blef bekant derned, försvann hennes hemliga inklination för Gariogos; men den vaknade slutligen på nytt, såsom Nn väd sadermera har försäkrat mig. Några år efer min födelse förlorade min moder sin helsa,och log när jag var omkring tio år gammal Doktor Thorfia afhörde denna berättelse med pänd uppmärksarchet, och frågade sedan: Hvad beslutar ni i afse nde på dottor Garringos förtrogne? Får jag underrätta honom om er vistelse här? Eoligt allt hvad Alvsrez har meddelat er, synas i kuana med trygghet förtro oss åt honoro. Han bör ära känna mitt öde; och jsg ber er, herr doktor, 1afva den raketen att besöka honom, jemte Alvatz; men ålägg honom strän zåend nitt inkognito. g varsamhet angående pDet förstås af sig sjelfin, sverade han hastigt, ty ant Susinna nalkades med en mönstrande blick på Keanes systerdotters långa samtal med doktorn, vilket samtal säkert icke förekom henne abcolut lödvändigt. : : Framför mina bjertiiga h:lsningsr till herr Rovert, när ni träffar bonom, och mina reskamrater ikalades, såmt och synherligen. Hur mår Horöto?