Aftonbladet – 1 september 1848, sida 3

blifvit befordrad från fr-mmasten till stallet. Med ers herrlighets förlof, vill jag berätta hvad jag menar. Denna morgon satt jag med OHailoran, min värd, och en annan landsman från gamla Irland, ers berrlighet, när en krabat kom in, som talade ett slogs engelska, ers herrlighet, och gapade på mig, lik en matros på det landet han styrer emot, och sedan vände han sig om, gick till Jemmy OHalloran, eom stod bakom disker, tog ett glas rom, tilltalade henne och frågade, om hon icke känner någon matros, som kunde vilja taga tjenst i land. Han kände en, sa han, som kunde använda en sådan. Der sitter en man som ser ut som en matros, sade OHaliorar, och vinkade åt mig, emedan han väl visste att karlen mente mig; det såg han så väl som jag, ers herrlighet. Men jag skall inte trötta ers herrlighet med ling kryssning, utan löpa rakt ti lhamns med nio knops fart i timmen! Alltså tysken, baron von Spandau, vill göra mig till sin stelldräng! Har ers berrlighet hört på maken? Men innan jeg vill bålla vidare åt det väderstrecket, kommer jag och frågar er, emedan luften icke är mig rätt klar; det är ett grund bakom en molnbank, och jag vill slå vad att en storm bryter löst; jag ber ers herrlighet ursäkta! Frågade baronen med hvad skepp ni kom? af. bröt Hinango. . Jo det var säkert, ers herrlighet! Han frågade Ner än en tysk på öppna hafvet, när ban prejar an tt skepp efter hundra dagars reso; men jag svarade honom, som en smugglare svarar en tullbåt. Jag sade honom att jag hade varit till sjös två år med kapten West från staden Rosa i Peru, och sednast med kepten Drewces på barks eppet Fulia rån Hamburg, och endast väntade här nå nyheter från min broder Tom på Patagoniens kust. Och omhan ville se mina papper, så sa jag honom, att le fördömda brasilianska råttorna, som kila här i samnen öfrer våra fötter, hade ätit upp min tennsk med alla papperen och min segelsömmares faserborg på köpat. Han sade mig — baron moenasr 18, ers horrlighet — att han ville skaffa sig en båt ter slup för att fiska här i bugten, och frågade nig om jag ville bli hans båtsven: men för närrarando kunde jag bli anställd i stallet, med att köta hans hästar. Jag svarade, att jag inte ville 1a något att skaffa med ett fyrbent skråf, som hade