Aftonbladet – 1 september 1848, sida 3

lande, är koalisationen; ty den är, i de flesta fall, ingenting annat än verket af en orolig minoritet, som stormar in på den fredligt sinnade majoriteten och till och med tager sin ullflykt till våldet, för att tvinga denna majoritet att lemna verkstaden, utan att bekymra sig om att arbetaren hvarje afton behöfver till sitt Ifsuppehälle den dagspenning, som på delta sätt går för honom: förlorad. Och detta allt, för att, i de flesta fall, efter tumultet och virrvarret befinna sig presist på samma punkt, der man förut befann sig; d. v. s. med samma arbetslön, men med elt visst antal till arbete använde dagar mindre; eller om det verkligen lyckas, att i följd af ögonblickets bebof, tilltvinga sig ölverdrifna vilkor, som stegra produktionens pris, hvaraf följer minskad konsumtion: så skola dock i alla bhändelser en skadlig återverkan vara oundviklig och snart göra sig gällande. Då inträder åter, i sin ordning, tvånget för arbetaren att sntingen afstå från de betingade öfverdrifna vilkoren, eller får han bereda sig på att arbetarnes antal måste inskränkas, ja, kanske verkstäderna till och med slutas, i följd af hemmad konsumtion af de till pris stegrade fabrikaterna. Låt nu arbetaren beräkna hvad ban vunnit på alla dessa fluktuationer, som genom den vidtagna mesyren framkallats. Det är sannolikt att ban, vid årets slut, finner att en lucka uppstått i hans inkomster. Det sämsta vid arbetareföreningarne är att kontraföreningar derigenom framkallas. Så har man sett alt narbetsherrarne bildat associationer för att ställa en molvigt mot arbetareföreningarne, al bvilkas fendtliga ömsesidiga ställning bärflutit de beklagligaste resultater. En arbetare föder icke sig sjelf, samt hustru och barn, med en betingad aflöningslsta, utan blott med den verkliga afkastningen af det förrättade arbetet. Ait arbetsherrn,, vid tillfällen då det gifves indröägtigt arbete i öfverflöd, dröjer att låta sina arbetare blifva i någon mån delaktiga af den tillfalligtvis stegrade vinsten, är orättvist; men att arbetaren, vid tillfällen af dålig konjunktur, då arbete är svårt att anskaffa, fordrar förbättring af sina vilkor, är icke mindre obilligt. Ja, han hsndlar orimligt, emedan han fordrar det omöjliga. Det är nödvändigt, det är till och med oundvikligt, att arbetaren har elt regelmessigt medel att göra sina intressen gällande. Allt för länge har han i sjelfva verket i vissa industrigrenar varit öfverlemnad åt sin isolerade ställning, hvilket förhindrat honom att Jåta höra sin röst; men tiden är inne, att låta honom, i hvilken ställning ban är må befiona sig, åtvjuta associationens välgerning och skyddande kraft. Derom skall längre fram ordas utförligare. Men förenade, el!er icke, må alla arbetare ibågkomma att de äro bröder, icke blott såsom menniskor och kristna, utan äfven såsom arbetare; att de äro frie och jemlika; att de af sådan orsak äro skyldiga hvarandra hjelp och understöd ; samt att af allt detta följer, att ingen äger rättighet, hvarken efter gudomlig eller mensklig lg, att förtrycka sin nästa. Men nu är det obestridligen ett förtryck, om man, af hvad orsak det vara må, tvingar honom till arbete, eller förhind:ar honom derifrån. Det är förtryck, om någon med uppsåt blandar sig i hans arbetsackord, för att. med våld påtvinga honom något avnat. Det är förtryck om man vill förbjuda honom, att, hvarhelst han bebagsr, utöfva sin näringsflit, förutsatt att ban icke är bunden genom gällande ackord, hvarpå han frivilligt ingått. Till och med i det fall, då en sådan åtgärd blifvit mot honom vidtagen god afsigt, är den, detta osktadt, icke mindre fört yckande. Ingen mensklig el!er gudomlig lag, gilver menniskan rättighet att tillskynda sin nästa något godt, emot hans vilja, eller på ell säll som hån icke gillar (med undantag att skydda bonom för materiella faror, eller hindra honom från sjelfmord). Det som synes godt för den ena, kan för den andra innefatta ett verkligt onål. Ingen är derföre befogad att upphäflva sig till domare öfver en annans intressen; utom de af staten tillsatte myndigheter, i de af lagen uttryckligt bestämda fall. (Forts. följer.) Ö Ä