Aftonbladet – 1 september 1848, sida 3

ORpoOStend YIranRUcn, OC fora 5 dccm tr sodo till förmån för konservatismens sak, med n verklig talang i sofismer; ja, Tiden är så örtjust, att den finner pallt det sagdap (i A.P.) cke blott ,rält,, utan. på köpet riktigt,. Tilen har blott, för att ådagalägga, att den är innu visare än Altooposten, tillagt, angående vad A. P. uppgifvit om ,radikalerne i Köoenhamnp, att det icke förvånar Tiden; ntyn, äger den, vi veta, alt sådan är radikalismens gång, och vi hafva åtskilliga gånger varnande påpekat denna väg,. Vidare vet Tiden att örutsäga, att så fort Danskarne hinna lyckligen sluta sitt krig, så falla faktionerna hvarannan i håret, och att de nya demagogerna ej hvila förr, än de utmanövrerat de förra ur styrelsen och sedan bringa det arma lan det i samma oefterrättlighetstillstånd och chaos som i de andra länderna, der sgitatörerna fått pohejdadt grassera,. Kan man sel Med snjedning af allt detta har Tiden ock genast tillnands en uppbygglig betraktelse öfver reformvännernas sällskap härstädes, och finner, patt man genom inträdandet i ett sådant sällskap beträder en klandervärd, ja olaglig bana, poch att, när man engång tillåter sig en öfver;trädelse, öppnar man tillika, utan att vilja det, porten för all annan olaglighet,, m. m. Slutligen finner Tiden, i sin salfvelse, att det sistförflutna halfåret har varit en journee des ,dupes för radikalerne, hvilkas teorier och expperimenter genom dessas egen utgång visat psig i hela deras absurditet och olycksdigerhet.n Dei emot hafva dessa månvader varit en gyllenc uid för konservatismenn, o. s. v. Också yttrar Tiden att hopp synes vara, att Aftonposten slutligen afkläder sig sin gråhet, (nemligen för att blifva rent konservativ). Under det vi önska Tiden lycka, med anledning af den gyllene tid, som den har för sig, endast undrande buru lävge belåtenheten skall räcka, anmoda vi tillika Aftonposten att hålla ull godo det åtnjutna berömmet. Apropos af frågan om radikalerna i Danmark och Aftonpostens meningar angående representationsdiskussionen i Danmark, torde dock böra tilläggas ett litet spörsmål, nemligen hvad Afton postens hufvudredaktör, som tycker så illa om det norska representationssättet och om de härvarande reformvännernas önskan att få en dylik fördelniog af representationen härstädes, säger om konungens eget yttrande i helsningen ill storthinget vid dess afslutande, då H. M. baft dessa märkliga ord: Lycklige genom våra inslilutioners fasthet, hafve vi undgått de skakningar (rystelser), som andra länder varit underkastade. Häraf synes det, att konungen sjelf avser de norska institutionerna vara ibland dem, som ega mesta fasthet och bäst garantera samhällets bestånd. Vi hoppas att Aftonposten har den godheten alt lägga delta på minnet, så att det icke måtte glömmas vid blifvande diskussioner om vår egen representationsreform. Härjemte anhålle vi äfven, at Aftonposten ej må förgäta vår vänliga anbållan att få närmare uppgilt, hvarest den sett att ,radikalerna i Köpenrhamn kallat eller ansett herrar Plough och Claussen såsom reaktionärer. Vi bafva, okunnige om ett sådant förhållande, tagit oss friheten betvifla, att någol sådant omdöme om dessa herrar blifvit fälldt. -Imedlertid var det just på denna uppgift som hela Aftonpostens artikel och moraliska förmaningar hvilade, likasom Tiden nu derpå byggt sina slutsatser. Aftonposten torde således inse angelägenheten, att ej lemna denna sak outredd. Da vi kommit att vidröra Aftonposten, bör vid samma tillfälle icke med tystnad förbigås, alt nämnde tidning i dag yttrar sina bekymmer deröfver, att Aftonbladet ,arbetat de reaktionära och konservativa i händerna,. Ja, sådant är ju förskräckligt; men då Afltonposten likasom skolat styrka detta, har den råkat dikta på Afionbladet helt andra meningar in det yttrat. Man skulle nästsn kunna frukta, att Aftonposten icke rätt bar alla sina får bemma, som man säger, då den icke ens kan läsa innantill annat än balfra mcningar, och så förlorar besinningen vid den minsta anmärkning, att den inbillar sig helt annat än hvad som står på papperet. Att nu ånyo afirycka de artiklar, som gifvit anledning tll Aftonpostens förville!se, skulle vara att onödigt uttrötta läsaren; men om A. P:s utgifvare behagade muntligen konferera med oss, så skole vi in bona caritate genast öfvertyga honom om silt misstag, utan att bi:höfva Lesvära allmänheten med vidlyftiga beriktiganden af hans lösa beskyllningar. Skulle Alftonposten åter, med sitt kända rätthafveri, vilja citera Aftonbladets egna yttranden, så bedje vi bonem, att icke, såsom det skedde i danska frågan, löstycka en premiss och lemna eftersatsen, eller haka sig fast vid några enstaka uttryck, utan hålla sig vid det som utgjort Aftonbladets mening i hufvudsaken. ARBETETS ORGANISATION. do rr om oe