Aftonbladet – 1 september 1848, sida 1

— DOLORES) ROMAN AF HARRO HARRING, I FYRA DELAR. TIONDE KAPITLET. ; NATUR OCH KYRKA. . Det var svårt för Robert att finna ett ord till ursäkt, för det hav, medelst sin läsning af de Brasilianska fruntimrens karakteristik, bade råkat vidröra en sträng, som så uppenbart väckte disharmoni inom henne. Förlåt mig, sennor2a, begynte han, då han gick med henne i trädgården, jag betrsktade hela skildringen, så långt jag läste dev, från den komiska sidan, och anade icke — O, jag vet det, sennor Ruberto! Dit var icke er mening att såra mig — jag känner det — emot er vilja gaf ni mig boken. Jag tackar er imedlertid, att ni ber gifvit mig en anledning — Hon gjorde ett uppehåll och fortor sedan: Ni känner för litet mitt öde, för att kunna föreställa er, hyvjlken ångest upprör mig, när jag — när jog sertillbaka på ett steg — som j2g — en gång tog — och — ofta nog har ångratv. Ni har då verkligen varit gift, om. ni tillåter mig att göra den frågan? Jag har tills nu icke varit i stånd att tro det, och just emedan jag icke trodde det, fruktade jag så mycket mindre att läsa karaktoristikenn. påt Oss sitta ned, sade hon efter en peus, och pekade på en stenbäck nära det unga bananaströdet. Jag måste en gång underrätta er om min ställning. Lyssna till mig med lugn, och fördöm mig, om ni finner mig brottslig. i Ett uttryck af gläöje spridde sig öfver Roberts ansigte vid uts gten att erhålla det länge efterlängtade förtroende, som han af grannlegenhet icke velat begära. ; Min far var en högre tjensteman vid gruvorna 1 Minas Gerges. Han omgafs af guld, men var en hederlig man, och förväsfvala icgen förmögenhet. ) Se Aftonbl. Ja 68—70, 72—76, 80, 83, 86, 31, 95, 97, 102, 105—4107, 109, 4442, 116, 119, 121—123, 133, 436, 138, 140—143, 145, 147—149, 152, 183, 158, 461, 163, 164, 166, 168, 469, 171, 173, 179, 1, 188, 190, 191, 195, 197, 199 och 200.