Aftonbladet – 1 september 1848, sida 1

dem. Sedan hade jag nödgat skilja mig från allt som var mig kärt och lefva fem hela år i klostret. De religiösa känslor, dem jag af den sublima naturen hade insupit, förklarades här för syndiga, bedniska, afskyvärda och bädiska. Man sökte förmå mig awt anse brottsligt, hvad som hade menlöst utvecklat sig hos mig, medan jag var barn, min vördnad och dyrkan för den Gud, som skapat allt, borde icke mera härledas från skapelsens beundrannp, Ack! Jag kan och vill icke säga er den smärta, som jag kände, då de kallade mig en hbedning,som skulle blifva evigt fördömd, om jag icke blefve omvänd. Som ett barn ef sju eller åtta års ålder måste jag lära mig dogmer, dem nunnorna sjelfva, som lärde oss dem, icke förstodo. Det gällde blott cck bart att tro dem: att tro på reliker och mirakler, och bedja med ord, hvilkas mening jag icke begrep; att i hemlighet hafva ögonen på mina lekkamrater och tala om för nunnorna, hvad den eller den sade eller gjorde. Helvetet utmålsdes för mig; det var medlet att inskärpa trons och spioneriets så kallade pligter. Jag lärde känna i hela vår så kallade religion ew skräcksystem, som sätter fruktan — Gudsfruktan — 1 stället för kärlek, gör tanken på djefvulen lifligare, än tanken på Gud. Men hvarföre skall jeg längre uppehålla er med mina lidanden som barn? Jag bad till den Gud, som jag hade dyrkat i min barnsliga oskuld, att han ville öppna mitt hjerta för tron — för tron på kyrkans mirakler och allt hvad jag borde tro på. Men Gud hörde mig icke, och jag kunde icke hafva aktning för nusBorna, som ville förmå mig att lyssna i hemlighet på mina lekkamrater, och blifva en orsak till deras bestraffaing, ehuru jag icke såg någon synd i hvad men beskref såsom brottsligt. Omsider biet jag konfitmerad och lemnade klostret. En tant tog hand om mig; men jag kom ur askan i elden. Jag hade hitintills endast sett verl-der genom vårt klosters fönstergaller; hela den stora staden Var mig en främmande verld, och en Botocudflicka, som kommer tiil Ro, kan icke mer förundra sig öfver allt det fom der omger henne, än jag gjorde då. Jag var nyfiken att se allt, att lära känna allt; men min tant förklarade mig för verldslig och grät öfver min dåliga uppfostran; Koch pär