Aftonbladet – 30 augusti 1848, sida 3

namn Liljegren, som synts vara något drucken, och hvilken folket hurrat för. Tilltalade Lenholm hade stätt inne ibland hopen midt framför båtsmannen, hvilken Lepholm uppmanat att burra, under det han lagt nägra-slantar jemte en sedel -eller något annat papper i båtsmannens mössa. Omsider hade hopen d:agit sig åt Trångsund, dit Lenbolm afven medföljt, och der hurrningar på samma sält egt rum, sedan vittnet, som gått helt nära Lenholm, tydligen sett att han ytterligare gifvit bälsmannen penniogar, bestående af en treskillingsslant, en sexstyfver och en tvåstyfver, dervid Lenbolm yttrat: Hurra nu. — Vittnet hade då lörebrått Letholm hans förhållande, under yttrande: att det vore bättre Lenholm gaf båtsmannen pengar för att han icke skulle hurra, dertill Lenholm svarat: Det angår dig inte. Folket hade vidare under hurrningar dragit sg uppåt börsen och slutligen till obelisken, då vittnet icke vidare varseblifvit Lenholm, men der i stället en okänd yngling gifvit båtsmannen pengar. Med tillhjelp af uppsyningsman Söderberg hade vittnet slutligen derstädes lyckats gripa bäåtsmannen, hvilken sedermera i poliskammaren blifvit pliktfäld för fylleri och sabbatsbrott, med hvilket mål uppsyningsman Ahlström skulle haft befattning. Vittnet, som på aftonen varit posterad på yttre borggården, hade varit med på expeditionen till Herrberts rakstuga och instämde dervid i sin berättelse till alla delar med vittnet Åhbrman, med undantag att vittnet icke sett någon okänd kar komma utrusande från Rakstugan med blottad knif i handen. — Vittnet, som äfven närvarit vid uppträdet på Stortorget, instämde i samma uppgifter derom, som vittnet Ahlforss förut lemnat. På serskild fråga förklarade vittnet, att det icke, på sätt öfverstäthällareembetets protokoll antydde, sett Ljungströmer slå in fönstren hos Leja, eller haft nägon befattning med snickeriarbetar:n Malmströms arresteripg, hvilket af misstag måtte influtit i protokollet. Tilltalade Öbergsson, Ljungströmer och Schortz bestridde hvad mot dem förekommit. Sundstedt medgaf väl som förut, att han varit inne i förstugan till Herrberts rakstuga när vakten dit anländt; men han hade icke fört något oväsen, och icke heller sett den person, som med blottad knif skulle hafva sprungit derifrån. Afven Lenholm bestred hvad emot honom anfördes, helst han icke ens varit närvarande vid de omvittnade tillfällena och sade att han nu tyckte, att det ginge alldeles för långt med bopspinnandet af osanna historier emot honomp. Pigan Granholm, som sistlidne Mars varit i tjenst hos näringsidkerskan Carlsson i Klockgjutaregränden, instämde till alla delar med kusken Carlsson. Vaktmästaren Samuelson, att han lördags eft. m. kl. 3—4 varit å ett näringsställe i den s. k. hästtrappan i kongl. teaterhbuset tillsammans med vaktmästaren Rosengren, då en å stället tjenande piga inkommit i rummet och sagt, att en karl nedanföre vid porten uppsatt en proklamation samt att samma karl, hvilken gått efter henne uppför trappan, förmodligen straxt skulle inkomma på krogen. Nästan omedelbarligen derefter hade f. korrektionisten Kahnberg kommit in i rummet och förtärt en sup, och derstädes qvarsutit, sedan vittnet, Rosengren och en tredje, vaktmästaren Johansson, nergått och borttagit proklamationen, hvilken varit skrifven ä gult papper, och som nu förevistes samt af vittnet igenkändes. — Kahnberg hade straxt derpå nedkommit och då Johansson dervid frågat honom om det varit han, som uppsatt nämnde proklamation, hade Kahnberg svarat: Huru skulle jag kunna gjo:t det? men, hvem som gjort det, är det bra gjordt,. — Vittnet trodde sig vid tillfället bafva förmärkt, att Kahnberg haft mera gult papper i en ficka, men kunde icke säga det bestämdt. På fråga om hvad slags papper Kahnberg vid tillfället haft hos sig och om det varit koncepter till flera dylika proklamationer, svarade Kahnberg, att han, som hade sitt uppehälle af renskrifning, vid tillfället haft åtskilliga rättegångshandlingar å sig. P Vaktmästaren Rosengren öfverensstämde i sin berättelse, hvad Kahnberg angick, till alla delar med vittnet Samuelson. Efter spektaklets slut hade vittnet ifrån porten till operakällaren sett huru folket inslagit fönstren hos handlanden Leja. Några berrar, som äfven stätt i portöppningen, hade. då yttrat: Svenska folket vet nog hvad det gör, hvarjemte vittnet ibland folkbopen sett en längre karl med grå hatt samt hört honom säga: nu har ban fått nog; nu ska vi gå åt stan, hvarefter hopen genast tågat af framåt Norrbro. Flera personer hade vid tillfället blifvit arresterade, hvaribland vittnet bestämdt igenkänt tilltalade Kahuberg, som likväl på tillfrågan bestred denna viltnets uppgift, under påstående att han icke varit der. — Vittnet hade sedan genast gått hem, utan att vidare hafva observerat nägot. Vaktmästaren Johansson afgaf en lika berättelse med Samuelsson och Rosengren angående Kahnberg, och hade för öfrigt ingenting att i saken upplysa. Saickarelärlingen Stenberg, att han, som arbetade på samma verkstad med tilltalade gesällen Igelström, lördsgsafionen kl. 7—8 sett Igelström med sotad kork svärta silt skägg och påtaga en grå hatt, hyare!ter Igelström begifvit sig ut under uttryck: bått han ville gå ut och se på dem, men snart skulle komma hem). Igelström bade derefter utgått, ehuru vittnet varnat honom derföre, men åter hemkommit kl. omkring 40, då Ige!ström aftorkat svärtan på skägget samt tagit en svart hatt i stället för den grå, derefter han änyo begifvit sig ut kl. omkring 42. Först omkring kl. 2 hade han sedermera åter hemkommit på verkstaden och på vitltnets fråga hvad som stode på, svarat: Det är grufligt hvad de lefvat; de ha slagit in fönstren vid ett bus i brinkenp. Vidare bade villnet, som sjelf icke varit ute någondera af dagarne, sig icke i saken bekant, utom det att vittnet sedermera hört Igelström säga: patt han icke sjelf gjort något, utan blott sett på de andra.n Förhöret var härmed för dagen slutadt, sedan aktor förklarat sig till ett nästföljande förhör vilja inkalla flere vittnen. På begäran m:ddelas, att den i måndagens Aftonblad vid referatet om kämnersrättens undersökning angående uppträdena den 48 och 49 Marsp, omtalade tygstatssmeden Bergqvist är Jacob Leo