Aftonbladet – 30 augusti 1848, sida 2

alltifrån den stund någon ulsigt visade sig, att lill Danmarks beiåtenhet få frågan på denna väg löst. För denna fredliga riktning har också Jönköpingsbladet af vissa andra tidningar fått uppbära slängar, lika rättvisa, som dem Aftonposten nu utdelar för vår krigslust — I anledning af den nu pågående rättesången angående den ifrån Jönköping hitkomna mamsell Sager, hvilken i synnerhet genom Dagbladets referering af polisförhöret och Sagers besynnerliga skrift fått en viss märk värdighet, anse vi oss böra införa hvad Jönköpingsbladet den 43 dennes yttrar om bemälde person. Deri säges nemligen: Af Stockholmstidningarne inbemtas att en aderon års flicka vid namn Sager, hvilken med ångartyget Jönköping för någon tid sedan kommit härifrån till Stockholm, der gör ett visst uppseende i polisen. Denna underrättelse låter lätt förklara sig af den anledning att mamsell Sager under sitt korta vistande härstädes temligen tydligt lär hafva ådagalagt att hon, såsom man säger, icke hade alla skrufvar i behåll.n Åtskilliga enskilda ganska lustiga berättelser om Bennes beteende så väl der, som på ångbåten, lära äfven bevittna detta förhållande. Fn — I Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning för den 25 dennes läses en berättelse om en der inträffad tilldragelse, som är ett ytterligare bevis på de enskilda lidanden, som godtyckliga och oftast otydliga polisstadganden medföra. Det hufvudsakliga deraf är följande: Den 30 September 1843 utfärdades af dåvarande landshöfdingen i Götheborg, grefve C. G. Löwenhielm och stadens magistrat en kungörelse, i hvilken stadgades, att lösa personer och för osedlig lefnad misstänkta qvinnor icke få vistas ute efter kl. 40 på aftonen och till kl. 5 på morgopnep, vid vite af 4 rdr 32 sk. första gången och 3 rdr 46 sk. hvarje gång de sedermera till slik förseelse finnas skyldige, hvarjemte de skola tagas i förvar öfver natten. Denna förordning handlades straxt efter dess utfärdande så, att polisbetjeningen, utan någon urskiljning, arresterade och till polisens vaktrum afförde qvinspersoner, som efter ofvan omför mälta tid i sina husbönders eller matmödrars ärenden passerade på gatorna. Protester mot den latitud, polistjenstemännen behagat gifva åt ofvannämnde författning, gjordes hos vederbörande, hvaraf följden blef, att polisbetjeningen tillhölls att gå fram med mera urskiljning och mindre kitslighet i deras tilllämpande. Imedlerfid qvarstår och gäller ännu bemälte förordning i all dess rigorositet, d. vy. s. så, att en dum eller kitslig polisbetjent, enligt dess ordalydelse, efter kl. 10 på aftonen till kl. 3 på morgonen kan häkta hvarje på gatan vandrande qvinsperson, den det faller honom in att mäisslänka för osedlig lefnad! Det är nog af, att en polisens handtlangare håller den arma qvinnan maisstänkt för osedlig lefnad; hennes dom är då för tillfället oåterkalleligen fälld: hon arresteras, afföres till poliskammarens vaktrum och inkastas der, blottad på alla klädespersedlar, med undantag af lintyget, i den så kallade Finkan, der hon vanligtvis i bästa fall får till sällskap under natten en eller flere af samhällets mest lösaktiga qvinnor, och utan att hennes husbondfolk underrättas om hennes häktande förr, än påföljande morgon. Onsdagen den 23 dennes tilldrog sig, att en förnäm dam från Stockholm, hvilken befann sig ombord å ett ångfartyg för att dermed härifrån afgå påföljande morgon, uppskickade kl. mellan 441 och 42 på qvällen sin piga i staden, uti ett mycket angeläget ärende. Flickan hade icke hunnit synnerligen långt från ångfartyget, -då hon blef anhållen af polisuppsyningsmännen A. J. Carling och I Svensson, hvilka, utan att hon på minsta sätt ga anledning dertill, antastade henne för att afföre henne till poliskammaren. Fåfänga voro alla hennes böner, att de skulle medfölja till ångfartyget för att der erhålla upplysning om hennes person hon blef, sedan hon först lyckats stita sig lös och tagit till flykten åt ångfartyget, men snafvat och fallit samt då upphunnits och åter gripits, mec våld bortsläpad på vägen till poliskammarens Vic hennes äådgestrop tillkommo på Stora Hamngatar tvenne herrar, som, då de funno det unga frun timret ega ett anständigt utseende, fruktlöst gjord polisbetjenterne uppmärksamma på att de kund hafva gjort sig skyldiga till ett misstag och bord göra sig bättre underrättade om flickan, innan d skredo till hennes arrestering. Den stackars flic kan var så uppskrämd och förvirrad, att af henn icke kunde erbållas någon anvan upplysning on hennes förhållanden, än att hon med afbrutna or framstammade sin matmoders namn och karakter Oaktadt alla förnyade föreställningar, blef den un ga qvinnan af sina omenskliga plågare i ordet fulla bemärkelse våldsamt släpad gatan framåt medan det olyckliga offret för all denna råhet upp gaf bjertslitande skrik. Slutligen ankom man til poliskammaren, och ver infördes hon i vaktrummet som redan var intaget af tvenne vanliga gatnym fer. Medan en af de oftabemälte herrarne, hvilk medföljt till poliskammaren för att om möjligt ut verka hennes befrielse, ytterligare försökte att brin ga polisbetjenterne till förnuft uch besinning, an kom kaptenen å det ångfartyg, ombord på hvilke den beklagansvärda flickans matmoder befann sig och reklamerade arrestanten i dennas namn. Me de begge ordningens upprätthållare åberopade of vannämnde författning, och nekade att utlemna sil fånge. Sent omsider fingo de ändå, deriill nödga de genom kaptenens och de begge herrarnes ener giska språk, låta dem medtaga den så djupt föro rättade qvinnan, som, i följd af den behandling ho! rönt, var nära vanmäktig och derjemte betedde si så förvirradt, att farhågor kunde hysas för henne förstånd. ITALIENSKA OPERAN. Ernani, opera seria af Verdi. Ir: hans has ace hittille omdaet varit kän