Aftonbladet – 30 augusti 1848, sida 1

Han lefde på detta sätt i lugn tilibakadragenhet, och säliskapade endast med det unga fruntimmer, som hade funnit i honom en vän och beskyddare; och han kände sig mer än någonsin fästad vid fortepianot, då han med henne spelade å quatres maing, — ett oskyldigt nöje, som ingen polisförfattning förbjöd. Han hade icke allenast utvecklat till praktisk färdighet sitt afgjorda anlag för musik, utan egde i djupåt af sin själ den känslans resonnanshotten, såsom han vid ett tillfälle uttryckte sig, mot hvilken alla naturens och konstens toner återklingade i sin hemlighetsfulla renhet, Denna hans iare känsla liknade en diamant, hvars upplösning man med alla förkonstlingens methoder och med uppfostrans kemiska frätmedel hade försökt, men, till tant Susannas stora förtret, utan framgång. I hvarje hjertats veck bade denna diamant — känslan för det sköna — dolt sig. Den hade förblifvit oförderfvad, och hade mer än någonsin visat sitt värde, efter den onekliga krisen i den ädie ynglingens lif, då han gjorde sig till d n låndsflyktiga skaldinnans vän och beskyddare. Roberts fallenhet för musik skulle kanhända dock icke hafva utvecklats till sådan grad, om ej, såsem Vi redan nämnt, den blifvit eggad af tant Susanna. Miss Thomson, som i åratal hade haft gossen under sitt öfverinseende, förklarade, till följd af sin sektanda, all musik för en syndig benägenhet till verldslig förströclse, och förbjöd honom strängt alla musikaliska ölningar. o Det gick med gossen, som med så många män, hvilka ofta först genom despotiska restriktioner erfara frihetens värde, och känna den moraliska styrkan inom sig desto väldigare, ju mer den hämmas, Ju mindre gosson, enligt sina ungdomliga begrepp, var i stånd att erkänna musikens öfning såsom syndig, och fördömlig inför Gud, desto oftare smög han sig bort till sin musiklärare och tillbragte timmar vid fortepianot. Efier tant Susannas afresa från Buenos Ayros blef han sin egen herre i detta hänseende, emedan hans ar, hvars religiösa åsigter vi hafva sett, föga basymrade sig om, antingen Robert spelade piano eler kort, så framt blott de bland hans lärare, som skulle bilda hosom till en skicklig affärsman, voro nöjda med honom.