Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 3

hvars porträtt ni här ser, änvu vore i lifvet, skulle det icke hafva varit mig tillåtet stt underrätta er om er morbroders tillvaro. De orssker, som ligga till grund för dessa instruktioner till mig, hvilka ofelbart måste förekomma er besynnerliga, hvila i detta värda fruntimmers graf. Lika litet som vi för närvarande vilja vidröra en bemlighet, som hvilar i grafven, lika litet, fortsatte han, mvill jeg sjelf tillåta mig en fråga rörande detta fruntimmers dotters öde. Jeg ber er imedlertid märka väl, hvar jag kor, i händelse senrora Dolores, som ni kallar henne, skulle behöfva en i lif och död trogen väns hjelp; ty sennor Gabriel är min bäste vän. Jeg har umgänget med honom att tacka för min intellektuella utveckling; och genom den har jag honom att tacka för den rätta envändningen af den förmögenhet, som min fader testamenterat mig. Jag har i uppdrag att öppna en obegränsad kredit åt detta fruntimmers och åt min väns systers barn, i hvilka omständigheter jag må finna dem, d. v. s. förskotter i reda penningar af det arf, som en dag skall ti!lfalla dem. Märk derföre min kostad: kom och belsa på mig snart och ofte. Meddela denna nyhet, om möjligt, åt det fruntimmers dotter, hvars porträtt har ledt mig till denna lyckliga upptäckt, hvilken jag förut, men fåfängt, sökt vinna genom brefvexling på Buenos Ayres. Meddela henne således denna nyhet, om det är er möjligt, och) — tillade han till Alvarez — anse mig som er morbroders bankir, och skrif till honom genom mig. Och framförallt, förskaffa mig underrättelse om er syster. Jag är färdig att resa till Bahia, och följa er dit, i bändelse ni skulle anse det behöfligt. Alvarez var för mycket öfverraskad af hvad han hörde, för att kunna tala lugnt om nödvändiga mått och steg. Negern räckte honom en kopia af hans morbroders fullmakt, daterad i Goa, och tillade: Endast genom detta portiätt eller dess kopia har underrättelse kunnat erhållas, om detta fruntimmer lefde eller ver död, utan att förråda secnor Gabriels inkognito, hvilket han önskade strängt bibehålla, så länge sennora Paula lefde. De båda vännerna begrepo detta, och fsttade så mycket snarare nödvändigheten ef att flytta porträttet, hvilket mer än något skrifvet dokument bestyrkte spaniorens uppdrag, helst denne till och med i Goa lefde under annat Damn, än sitt eget. När Horatio och Alvarez tozo afsked, upprepade negern sin åstundan att finna så snart som möjligt något tillfälle att fullgöra, åtminstone till någon del, sin väns uppdrag, med hänseende till häns förmögenhet, i (Forts)