Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 2

tusen riksdaler banko, som hon ärft under tiden. Kompositionen i denna pjes vittnar fördelaktigt om auktors anlag och förmåga för den dramstiska genren. Intrigens motiver äro många och skiljaktiga, men bafva alla blifvit sammanbundna till ett belt på ett otvunget och naturligt sätt, hvilket är ett af hufvudproblemerna i komedien. Karaktersteckningarna kunna måhända på ett par ställen anses något öfverlastade, men äro i det hela rätt väl hållna; och vi göra fört. en serskild kompliment för det han, i ett arbete af detta slag, och skrifvet för en sommarteater, likväl sökt att undvika det låga och vulgära. Den goda sällskapstonen skall ingenting hafva alt påminna vid framställningen i denna komedi. Detta är så mycket mer en förtjenst, som författaren ingalunda sparat på satir, som han på köpet förstått att göra ganska bitande, utan att: den kan kallas stötande. Något hvar får bär sina slängar: doktorer, tidningsredaktörer, grossbandlare, handtverkare och filantroper ; : men man kan likväl icke säga att det hela är annat än ett godt skämt. Då händelsen för öfrigt passerar i Stockholm, har förf. icke försummat att införa på scenen eller i dialogen en mängd föremål för dagens uppmärksamhet ; och att roliga infall och ordlekar icke saknades, derom vittnade den ena skrattsalfvan efter den andra från åskådarne. Ganska lyckade i detta sednare hänseende äro äfven kupletterna, i hvilka man igenfinner hr Cramers förut kända lätthet för versifikation. Några af dessa kupletter, till hvilka en ganska nätt musik från kända melodier blifvit apterad af hr Söderman, vunno ett stormande bifall. Den enda anmärkningen vi hafva att göra är, alt fru Hessler, som för öfrigt utför rin roll rätt behagligt, har en allt för svag röst för att sjunga från scenen. Vi skulle således tro att intrycket af det hela vunne, om hennes kupletter kunde öfvertagas af någon annan. Vid den goda ensemble, som för öfrigt råder i rollernas utförande, bör, med rättvisande af de spelandes förtjenst i allmänhet, i främsta rummet anmärkas hr Fredrik Delands ypperliga spel såsom hattmakaren, och derefter; hr Bromans såsom doktorn, hr Hesslers såsom tidningsskrifvaren, fru Isbergs såsom den öfverspända känsloqvinnan och hr Sjöbergs såsom nyhetsfiskare af den lägsta sorten. Den sistnämnda rollen är en typ, som det vore önskligt att kunna betrakta såsom en inspiration endast af satiren. Symamsellerna äro sålunda i vår tanka en af de bästa acquisitioner Djurgårdsteatern haft för sin kassa, och kommer otvifvelaktigt att öfverlefva flere säsonger än den närvarande. Man tyckte sig i går afton observera i sa-longen, att sympathien för titeln hade utlockat ett icke obetydande antal symamseller bland åskådarinnorna.