Aftonbladet – 28 augusti 1848, sida 3

SS . (Insändt.) Vi lefva i en underlig tid. Det ena undret aföser det andra, och utan tvifvel undrar mången, huru länge det så skall blifva. I vårt kära fädernesland går dock ännu allt sin gilla gång, och nom de respektive riksstånden är en fullkomlig stiltje, då deremot ute I naturen för det mesta en längre tid varit storm och regn. Blott några celebra undantag finnas så i naturen, som riksstånden. Det högvördiga ståndet t. ex. bestod häromdagen ett litet frispektakel med körer och kupletter; musiken icke af hr Söderman, men utförd af herrar amatörer. En till kroppen mager, men genomärlig och vältänkande man, skulle näpsas och släppas, för det han vågat påminna om skattejemkningsfrågans skyndsamma behandlande, och hvad som ännu värre var, dervid kom att rigta ett hugg åt den närvarande representationen. Se detta var ett förfärligt brott, ett riktigt crimen lxse magistatis, som naturligtvis fordrade en skarp och sträng tillrättavisning, ja till den grad, att den hederlige, upplyste och i riksdagsgöromålen väl bevandrade mannen fick, icke mycket olik en vanlig skolpojke, stå till rätta inför sioa magistrar. Men de hade bedragit sig, ty han stod ej såsom en skolpojke, utan som en fullkommen man, den der hade en god och rättvis sak att försvara, och derföre kunde le åt de vanmäktiga huggen, gifvande sju för tu, magistrarne till straff och andra till varnagel. Inom befordringarnas, sypnerligast de ecklesiastikas, verld går det ock, fast ej utan exempel från fordna goda dagar, gavska underligt till. Bland 8 å 40 sökande till Skepplanda regala pastorat, ett af de största i Götbeborgs stift, har nyligen en ung riksdagsman blifvit den Jycklige. Känner ni Ljungdabl? Ingen stöte sig på hans ungdom, Icke rår han för det. Det behöfs kraft och ungdomlighet för att kunna sköta ett sådant pastorat; men om nu bland de öfrige funnos flera äldre med lika goda krafter och större förtjenster, fast de icke äro hemtade från riksdagen, så torde det icke vara ur vägen att beklaga, det afven den nuvarande föredraganden: låtit beveka sig att hemta skäl till utnämningen från meriter, främmande för kyrkan, men väl bekanta i de ultrakonservativas leder. Vill du således, i fall du är prest, ha ett godt brödstycke i god tid, så laga att du blir riksdagsman. Begä sen, tills vidare, ingenting bättre, än att få förena dig med hrr Broman och Stephammar, reservera dig mot hvarje beslut, som har den aldra ringaste liberala anstrykning, gack ärende hit och dit, se bister ut och uppträd oförskräcat, när det gäller all förändra ett jota af den gamla lagen, skrik dig då hes med nej,, och de högvördigste skola annamma dig i evinnerliga hyddor och Skepplanda öppna dig sin famn, , innan du ännu hunnit full borda 3530-talet och sluta din andra riksdag. Dö känner, värde Jäsare, icke närmare mannen, som