morgon meddela detta dokument. För öfrigt ingenting nytt af intresse. än BLANDADE ÄMNEN FÖRÖENING AF FASTHETEN HOS STÅNGJERN OCH GJUTJERN. I Miners Journal för innevarande år förekomma åtskilliga uppgifter af vigt i detta hänseende, i en beräuelse af civilingeniörn James Nasmyth öfver försök, som blifvit anställda på uppIrag af Storbrittanniska amiralitetet, till utrönande om så kalladt galvaniseradt jern, d. v. s. jern som blifvit oOfverdraget med zink, skulle kunna omarbeas eller icke. Först använde män härtill förzinkad jerntråd, som sammansvetsades till stångjern. Zinkytan försvann väl vid vällhettan, men zinken u:drefs icke hvarcen derigenom eller genom bamringen fullkomligt, eh hvarken denna metall eller dess oxid hindrade sammansvetsningen, hvilken tvärtom skedde med stor lätthet. Det sälunda beredda stångjernet blef vanska tätt och visade sig vid genomslagning, vid odjning och vridning så godt, att man icke kunde sluta anrat än att jernet blifvit ansenligt förbättradt senom zinkens inblandning. Nu tog man en mängd afklippta bitar af förzinsadt jernbleck, sammanslog dem likt gammalt jernskräp till puddling, bildade deraf ett smältstycke och utvalsade det till stångjern. Detta stångjern visade vid anställda prof mera styrka och seghet in det bästa stångjern. Man bar bäraf slutat att en viss tillsatszink, till jern som skall puddlas, bör förbättra det. Till sted för denna förmodan talar äfven det faktum, att det starkaste cjuljern, som Belgien frambringar, och som der anvandes till kanoner, erhålles af ca malm, som jemte jernet innebåller beydligt med zink. — FÖRBLYADT JERNBLECK. Vid belgiska jernbruket i Audincou:t, som frambrinsgar ett mycket berömd: träkolsjern, har föreståndaren, mt Boulard, skapat en ny industrigren, gencm en anläggning för tillverkande af förblyadt jernbleck, till nästan hvad storlek som önskas. Redan erhålles derifrån plåtar om 3 meters (40 fots) längd. Varan finner god agång till taktäckning och andra arbeten, som icke kunnat utan betydligt större kostnad utföras med förtennadt eller försinkadt bleck, dels för öfverdragens större dyrhet, dels derföre ait dessa blecksorter icke kunna fås så stora. Förblyningen sker ganska lätt med tillbjelp af chlorzink eller chlorzinkammonium. Det förblyade blecket låter lätt arbeta sig under hammaren; och i afseende på varaktigheten anföres att blyhaligt och derigenom till utseendet matt bvitbleck, brukats redan i lång tid i Schweiz och sydligare länder till taktickning, samt att man der träffar tak af dylikt bleck, som äro 60 ti!l 80 år gamla, utan att vara skadade af rost. — FÖRTRÄFFLIGT PLOMBEKINGSÄMNE för ihåliga tänder. Tandläkaren W. Stein i Dresden har till detta behof med största framgång användt gulta percha. Ett stycke af detta ämne, lsgom stort till fyliande af den skadade tandens ibålighet, lägges i kokande vatten, der det snart blir så mjukt som vax, och lätt kan knådas mellan fingrarne. Innan det hårdnat, insättes det i tanden, der det genast på det nogaste antager hålighetens form. Var perven blotted, så förorsakes välj första ögonblicket någon smärta höra, så väl som af hvarje annat vidrörande, men detta försvioner pär fyllningen hårdnat. Den entager ungefär semma festbet som brosk, och är icke på minsta vis sprödt eller bräckligt, ej heller apgripes den af nigon slags i munnen vanlig vätska. Vid meddelandet af denna uppgift i Polytechnisches Centralblatt för 4848, sid. 67, tillägger redaktörn, att han sjelf icke nog kan förorda smärtande tandnervers öfverpenslande med en lösning af gutta percha i kolsvefla, sedan tanders hålighet blifvit omedelbart förut törkad med lörkpapper. Mindre huggsår kunna äfven öfverpensias med samma lösnirg. o — Stivcco A LvcIDo. I Ofre Italien finner man ej sällan ett slags rappning inom bus och stundom utanpå, som har en fast, jemn och glänsande yta; den kallas stucco a lucido, och på somliga orter marmorino eller scaliolo. Den är i sig sjelf helt och hållet hvit, men färgas stundom för att likna vissa marmorarter, hvaribland den så kallade giallo antico är den mest omtyckta till efterbärmning. Användningen deraf åsyftar icke alltid endast prekt, utan ofta bouta rtenligheten, emedan denna rappning kan tvättas utan att skadas. Den förfärdigas på följande sätt. Först rappas muren !, tum tjockt, med ett murbruk af 3 delar skarp, fin och rentvättad sand och 1 del god köelk, väl sammanältadt och kraftigt påkastadt. På denna rappning kommer sedan stucken, som blott är ,, tum tjock. Den sammansättes af 3 delar marmormjöl af hvit marmor (hvit fast kalksten bar samma beståndsdelar, och skiljer sig från marmorn blott genom gröfre kristallisation) samt 4 del finsiktad frisk kalk; äfven detta murbruk måste på det sorgfälligaste sammanältas. Det utblandas omedelbart före snvändandet med vatten, till samma tunnbet som vanlig affärgning med kalk, och anbringas med murarepensel på den förut väl torkade rappnivgen; men blott på en liten yta i sender. Sä snart den sugit sig fast i underrappniegen, måste den nämligen poleras med en varm murslef af stål, omkring !; till v, tum. tjock i godset, 5, tum lång och något öfver 2!V, tum bred, semt på undersidan något kullrig och Väl polerad. Den värmes öfver ett fyrfat till omkrirg 40 å 435? C. värme, och tryckes lagom bårdt emot muren med tillbjelp af ett trästycke, som muraren håller i venstra handen, medan han med den högra förer murslefven i länga drag fram och tillbaka, tills glansen ästadkommits, Härtill fordras en viss händighet, som endast förvärfsas genom mnägon öfning. För att alltid äga en lagom uppvärmd murslef tillhands, har man flera sådana till uppvärmning På fyrfatet. Skall stucken färgas, så tillblandas färgen vid stuckens beredning; kommer mermoreiing och ådring j fråga, så sker den under sjelva arbetet. På somliga orter brukar man slutligen afrifya den polerade 3tan med bvitlt Vax, e:ler med tvål, eller med linolja och en yllelarp; men Lkvarken brukas deta öfverallt, ej beller äger man bestämda uppgifter öfver dessa tillsatser. ag, OK ee cs CS Finn mn: