Aftonbladet – 24 augusti 1848, sida 2

hvarandra, tillkännagifva andens strider för sin frigörning, hvarunder man söker inträovga i former, hvad som intet menniskoförstånd hitintills har varit i stånd att fatta under någon oföränderlig form. Omsider betraktade jag all filosofi blott såsom tankens högsta lifselement i dess behof af sjelfbetraktelse. Men på samma gång ansåg jag alla filosofiska systemer såsom ritniagar till en och samma byggnad af olika arkitekter, der öfverallt en punkt utpekades, på hvilken man skulle, som ett orakel, få höra sanningens röst, ehuru man icke hörde annat än sia egen, som en organ för den ande, som taiade af sitt eget. Jag lärde att fatta kroppen som en form, som själens materiella verktyg; anden som medvetandet af den gudomliga kraft hos menniskan, hvilken förenar själ och kropp med hvarandra. Jag hade kommit till den klarhet öfver mig sjelf, som menniskoanden i sitt lerhus kan uppnå, och min skådning Jedde mig till tro. Jag trodde och jag ä!skade! Ni känner något, fortsatte han efter en paus, af mitt förflutna lifs historia. Jag fann en varelse, hvars kärlek stärkte mig i den långa kampen mot tviflet. Men fastän genomträngd al spiritualismens ljus, kände jag mig ännu soärjd i panteismens blomsternät, under hvilken lifvets njutning är det högsta målet. Jag fann min kärlek besvarad af en varelse, som förstod mig, och i denna våra två varelsers blandning genom attraktion, på samma andliga lifs skala, igenkände jag kärleken. Theresa dog — och det blef mig, som om hälften af min varelse hade blifvit mig bortrö:vad med henne. Om ni någonsin her älskat eller varit älskad, i ordets höga och heliga mening, skall ni förstå mig och kunna förklara er, hvad som vid hennes graf bestämde mitt framtida lefnadsförbållande. Af öfvertygolse valde jag tonsuren och munkcellen. Genomträngd af tro, sökte jag i religionen, såsom spiritualismens medelpunkt, en tröst och ett stöd för mitt inre lif, och i kyrkans sköte en tillflyktsort, under den dåraktiga inbillningen, att kyrkan hvilar på den religion, som hon säges representera. !Jag invigdes, under helig hänförelse, till mitt framtida kall. Jog sysselsatte mig oafbrutet med! studium af kyrkohistorien, och lärde känna enhe-: ten uti all religion, likasom jag lärde känna enhe-. ten i begreppet Gud. Jag följde den kristna rellglonen i dess spår, och kom genom mosaismen till den beslöjade egyptiska enhetsidten, hvilken af Isis, prester hölls dold för folket, — och leddes tillbaka