Istämd öfvertygelse i en så vigtig sak, soml säga, med tårarne i halsen beder allmänheten t för all del ej tro, det han har det minsta att, skaffa med denna studentfabrik (ett högst väl-, villigt och för saken upplysande ord!). Hade , hr akademiedocenten nöjt sig med att befria sig från all misstanka att vara delaktig i detta företag, bade det varit hans ensak och något, hvarå ingen egde att tala; men då hans brinnande nit för ungdomen, för barnens föräldrar och för fäderneslandet fört honom ända derhän, att förklara hvarje sådant försök för otjenligt,, vådligt och all grundlighet och vetenskaplighet i längden undergräfvande, torde några ord i saken ej anses opåkallade, om ock ej för att framställa saken i en riktigare da ger, dock för att i någon mån minska den verkligen hjertskärande ångest, i hvilken nämnde berr akademiedocent råkat. Det är lika så beklagligt, som förvånande, att de försök, som göras att, så vidt ske kan, undanrödja eller minska de hinder och svårigheter, som stå i vägen för vinnandet af kunskaper, så ofta och nästan alltid mötas af hätskhet och maktspråk från de äldre skolornas sida. Då tidens behof så trängande fordrade förbättringar i det gamla skolsystemet, att inga förhinder, hvarken de botfärdigas eller obotfärdigas, kunde förskaffa ens något anstånd dermed, inrättades liksom på försök den nya elementarskolan i Stockholm. Många och högljudda voro då de jemmerrop, som från alla vinklar och vrår i vårt kära fädernesland höjdes af det gamla systemets anhängare, att med grundande af denna läroanstalt all grundlighet och veteoskaplighet vore körd på porten. Är förgingo, och den nya elementarskolen medförde, trots all denna olåt, välsignelserika frukter. Men den nya elementarskolan uttog ej, eller rättare kunde ej under förhandenvarande omständigheter ullaga reformsteget fullt... Nu vilja andra göra det; och en lärare från samma skola, hvars första uppkomst och hela fortfarande verksamhet är en protest emot gamla, förvända och fjettrade skolmethoder, uppträder nu med samma olycksbådande skri — sed dii avertite omen! Var dock icke så orolig, bästa herr akademiedocent! Kommer denna nya skolmethod af menniskor, d. v. s. stödjer den sig på falska grunder och arbetar för oriktiga ändamål, skall den falla af sig sjelf; kommer den åter från Gud, d. v. s. är den sann och naturlig, är den framkallad af ett allmänt kändt och verkligt behof, skall hvarken herr docenten eller någon annan i längden kunna utskrika den. Men må det tillåtas oss en fråga: är nu hr docenten den person, som bör tilltro sig att med ett blott maktspråk som hufvudstyrka och några ihåliga räsönnemanger som hjelptrupper, i sjelfva födseln qväfva den ifrågavarande läroinrättniogen? Eger han den vana och erfarenhet vid undervisning, som är ett oumbärligt vilkor för en mera vidtomfattande och säkrare blick in i de olika verkningarne af de olika methoderna, eller eger ban denna af försynen sjelf skärpta blick, som omedelbart skådar in i tingens väsende, utan att behöfva på erfarenhetens långa och bråkiga omväg mödosamt komma till säkra resultater? Vi ega intet skäl att betvifla,: det herr docenten är en man med kunskaper, bufvud, nit, ja måhända fallenhet för undervisning; men hans befogenhet att uppträda som ofelbar skiljedomare i pedagogiska ämnen måste vi dock bestrida. Sedan han på en ovanligt kort tid fullbordat sina studier för den filosofiska graden, hbvarunder han således icke kunnat egna synnerlig uppmärksamhet åt det pedagogiska, heldst det ämne, botanik och naturvetenskaperna, hvari han kort derefter uppträdde som lärare vid universitetet, väl torde hafva tagit det mesta af hans tid och krafter i anspråk; sedan han med elt ord egnat hela sin föregående tid åt sin egen bildning och blott en kort tid åt andras, såsom lärare vid nya elementarskolan, och det endast i ett ämne, ibotanik, torde en så afgörande ton vid bedömandet af frågor af denna beskaffenhet vara minst sagdt obefogad och förhastad. Och att herr docenten icke är något af de pedagogiska kraftgenier, som, utan ledning af erfarenheten för att beriktiga sina omdömen, kommer till det sanna och ändamålsenliga; torde man bäst inse, om man närmare uppmärksammar del sväfvande och lösliga i bans räsonnemang, då han från teoretisk ståndpunkt vill bevisa sina åsigter, Att således de resultater, hvartill hr akademidocenten kommit, icke på förhand kunna anses för ofelbara och i följd deraf tåla att närmare skärskådas, innan man fattar en beAA — AA I mm mA m—OP och IR AA AA Kd AA NV ÅH Am MA AA VN cp AA RR UR AA FA UN UD ÖN js Jr RR AV mA AA CA Pg AA om flockså undertecknad, att någon annan skulle , j f missledes och sanningen förnärmas, har jag I -Imi-docenten indirekt äfven anfallit mig i det L FF me MH I Slten måbända med den honom egna skickligbästa sättet att gå tillväga vid elementarundervisningen, torde vara afgjordt. Länge trodde ölvertaga detta skärskådande. Men då ingen synes vara böjd derför, och sakens vigt ej tilllåter någon liknöjdbet, då allmänna omdömet icke velat undandraga mig besväret att undersöka billigheten af de tillmälen hr akademidocenten behagat göra sådana försök. Jag är dertill så mycket mera befogad, som hr akadeomilda omdöme, han fällt om hvad han kalt lar studentfabriker. Insändaren har nemligen äfven drifvit väl icke en studentfabrik, — ty andra Sysselsättningar med uudervisning hafva förhindrat honom att egna så mycken tid åt denna gren, att han kunvat emottaga flere elever åt gången — men en mindre rörelse i denna riktning, något som hr akademi-docenhet att med ett kraftord qväsa, hvad ban icke