Aftonbladet – 22 augusti 1848, sida 2

ransyska lånet, med skiljaktighet i uppgilten å till vida, att summan på ena stället uppsifves till 475, på det andra till 250 milliover, hvilket härledde sig deraf, att det gamla ånet är inräknadt i den sednare summan.x M— AAA — Läsaren finner på ett annat ställe i blalet en insänd artikel angående skatteförenklingsfrågan, hvarpå vi önskade fästa uppmärksamheten. Denna frågas behandling hittills vid innevarande riksdag, inom de särskilda stånden, och den stora motvilja, som såväl hos den Hartmansdorffska pluraliteten bland Adeln, som hos Presteståndet röjt sig emot förenkingsförslaget, är redan temligen allmänt känd3 äfvensom de små intrigerna och försöken utom protokollet att motarbeta reformen, kunna räknas bland de förnämsta materialierna till en framtida teckning af det byråkratiska partiets operationer vid denna riksdag: ett parti, hvars egoistiska välde hufvudsakligen bemtar sin styrka och sin oblyghet från öfvertygelsen, att det i hemlighet och i de flesta fall har regeringen på sin sida emot de politiska reformerna, och som derföre till och med icke drager i betänkande att öppet proklamera såsom sin lösen, palt det gör opposition emot Konungen för Konunganiaktens skull, så snart en liberal och reformerande riktning visar sig i något förslag från regeringens sida. i Denna i andrå representativa stater visserligen sällsporda: och nästan oerhörda böjelse och djerfhet hos en fraktion, som styres af några bland regeringens egna högre embetsmän, att spela rollen af guvernör öfver regeringen sjelf, så snart denna går på folkets sida, är för öfrigt så ofta afhandlad, att vi icke här ämna vidare orda om densamma; men deremot torde blott få ännu hafva närmare observerat den innersta bevekelsegrunden till den opposition, som-skatteförenklingsreformen specielt framkallat, och det kan derföre löna mödan att särskildt kasta en blick derpå. Om man -berättar en främling, att skatterna på landet ännu i dag beräknas efter en stor mängd olika naturapersedlar af allehanda landtmannaprodukter, till en del uppförda i bråksiffror, och hvilka häradsskrifvaren skall förvandla med uträkning af hvarje artikel i penningar efter ortens markegånpg: att regeringen, efter att hafva nedsatt en kommitt, som haft ett vidlyftigt arbete med utredandet af alla dessa skattepersedlars natur, nu proponerat; att efter grunder, som kunna anses allmänt billiga, reducera dessa många utskyldsposter till några få, och derefter fastställa skatteloppet i det vanliga bytesmedlet, d. v. s. i det gällande myntet med en stadgad myntfot till rund: att ändamålet med hela denna reform således icke är någon förändring i skatternas belopp eller rubbning i de förhållanden mellan räntegifvare och löntagare, som rättvisligen böra afses, och att den ena ej kan inskränka den andras rätt; eller förslaget syfta att lindra den ene skattdragaren och lägga på den andre, mer att det oaktadt en envis opposition, och snart sagdt ett begär att förödmjuka regeringen, i denna fråga visat sig, just ifrån deras sida, som i allmänhet hofvera med sina konungska tänkesätt; om man, säga vi, berättade. allt detta, som blott innehåller en recit af hvad som förefinnes i det nu ifrågavarande ämnet, för en främling, så skulle han säkert stå såsom fallen från skyarna och fråga: huru det är möjligt och tänkbart, att män med anspråk på förIstand och billighetskänsla kunna handla så enIsidigt och emot dei allmännas solklara: nytta. Vill man derefter fråga någon bland herrar opponenter sjelfva, så skola de visserligen icke kunna utfinna eller förebära några giltiga eller sannolika argumenter emot sjelfva det framställda förenklingsförslaget, hvars hufvudsakliga Isyftniog och innehåll äro till så solklar nytta, Jatt den ej kan bestridas. Men de ledas af en -Jannan tanka, som innefattar den egentliga orsaken till motståndet. De ifrågavarande räntorna, om hvilkas förenkling här är fråga, tillhöra de såkallade grundskatterna, och naturen lat dessa grundskatter har man hittills förstått latt tolka på det viset, att den delen af rikets kameralverk, som hvilar på desamma, utgör lett slags stat i staten; som i följd af sammansättningen i vårt riksdagsmachineri kuntjnat göras så godt som oberoende af represen-tationen, ehuru Rikets Ständer enligt en fras li grundlagen, d. v. s. på papperet, allena utlöfva Svenska folkets urgamla rätt att sig beOm nu den ifrågavarande reformen så anses detta i de konservatives leda derhän, att ifrågavarande grundskatter möjligen kunde blifva i sjelfva. a beroende på ständerna allena.: Ehuru-en sådan händelse måste vara så aflägsen, att det till och med är svårt att uträkna. huru den skulle kunna inträffe, kan man lika a PB RT ta mnen Hidden Ms basstn