Aftonbladet – 22 augusti 1848, sida 1

nästan allesammans äro konstitutionellå: monarkister. Bland de 600, som utgöra riksförsamlingen, finnas väl omkring 80 republikvänner; men de äro Sinsemellen fullkomligt oense i afseende på sjelfva grundåatserna. — Bland nationalförsamlingens i Berlin 400 1edamöter sitta äfven 80 republikaner ; men också ibland dessa vill ett stort antal bibebålla ett slags monarki, d. v. s. ett ärftligt statsöfverhufvud, medan allt det öfriga skulle vara republik. Märkvärdigt nog råder den sednare åsigten äfven i det grundlagsförslag, som inom ett par eller tre veckor kommer att föreläggas vår nationalförsamling till granskning. Jag har redan nämnt, alt begge kamrarne (ty ett tvikammarsystem föreslås) skola, enligt detta förslag, utgå omedelbart ifrån folket och att konungen deri tillerkännes blott ettsäspensift veto; sedermera har tillagts den formliga förklaringen om all adels afskaffande; medan man i Frankfurt har bibehållit adeln. Men i Preussen skulle det fordra stor möda att:bibeI hålla den endast såsom en sällsamhet ifrån medeltiden; och kunde det ock lyckas genöm den Iskrifna bokstafven, så lyckas det icke länge; ty Idet demokratiska elementet tager öfverbanden dag ifrån dag, och kommer ändå ätt segra fuollständigt till slat; om äh segern visst icke blir så -lätt, som man efter dessa förhållanden skulle kunna i bast föreställa sig. Just nu röjer sig först den ofantliga söndring, som äger rum emellan landsbygden och de stora städerna, Landtfolket har hittills. sakoat allt begrepp om samhällsordning och bvad dertill hörer; man har låtit lära det att läsa och skrifva , men icke att tänka; det har vexelvis stått helt och hållet under statspolisens fuktel och den nådige herrens på närmsta riddargods, underhvilket torpen, gårdarne och byarne lyda; ty ganska få byar och gårdar finnas, som icke tillhöra dylika stora gods och till dem måste utgöra dagsverken och andra tjenstbarheter. Vu skola dessa feodalbördor från medeltiden upphäfvas allesamman; grundskätten skall fördelas lika på all jord; den förmögne och rike skall, i förhållande till sina tillgångar draga mer af statsutskylders na, än den fatlige; kort sagdt: rakå motsatsen skall införas mot hvad hittills ägt rum. Ni kan lätt föreställa er hvilken verkan dylika förslag måste göra på adelnå och de rika jordägarnes tänkesätt! — Också hafva de öfverallt stiftat: Föreningar för Konung och Fädernesland, , Patriotiska Föreningar, Preussiska Föreningar,, och hvad dessa bolagallt heta. Under förevändning att revolutionen utgår på plundring af all äganderätt, — sedan plundringen icke mera träffar de förut fattige, till de rikes förmån, — uppvigla de den enfaldiga allmogen emot städerna, i synnerhet emot Berlin, der pöbeln, enligt deras föregifvande; tyranniserar. Denna adelns, de stora godsägarnes, byråkratiens och soldateskens resktion är ofantligt verksam och mäktig; den sparar bvarken penningar eler möda för att skrämma upp allmänna tärkesättet och inbilla mängden att ett band upprorsstiftare, från hvilket äll olycka säges utgå, innan kort skall störta, fäderneslandet i förderf. Den har också redan bragt det derhän, att ytterligt misstroende söndrar de olika folkklasserna från hvarandra, och framförallt att större delen preubsare icke vill höra talas vidare om den kort förut så berömda och efterfikade tyska enheten. Partiet skulle nu icke se någonting heldre: än att någön åtgärd vidtoges i Frankfurt, som kunde förnärma den sålunda öfverspända nationalitetskänslan i Preussen, så att en öppen brytning kunde inträffa. Det skulle jubla om Ryssland öfverfölle Tyskland, eller om åtminstone Frankrike höjde stridsbaneret; hvad som helst skulle synas det godt och rätt, :om det blott kunde skaffa det makt att qväfvå och förödmjuka frihetshågen; lika mycket om -fäderneslandet dervid ginge under. lmedlertid äro: detta partis förhoppningar redan i starkt aftagande. Ryssland har bestämdt och -oflicielt förklarat sig icke ärna inblandår sig i andra länders inre organisationsföretag, och vidhåller den strängaste neutralitet; Frankrike! önskar oförbehållsamt ett förbund med Tyskland och finner hos oss niånga sympathier, ochi Frankfurt uttalar sig numera den stora. majoriteten så afgörande för Preussen, att man icke kan draga dess tänkesätt i tvifvel. Jag har vid flera föregående tillfällen erinrat om den stora svårigheten att förena norra och södra Tyskland till ett-helt, då så många olikbeter dem emellan finnas. uti intressen, i trosbekännelser, ja i språk; ty blott med möda förstå en sydtyskvoch en nordtysk. bvarandra. Men försöket sker nuv likväl ;vöch innan nästa nyår kommer den bela Tyskland omfattande grundlagen att gå af stapeln. Vi få se då om Tysklands tillkommande politiska öfverhufvud skall heta kejsare, riksföreståndare eller ipresident, och i hvad mån de särskilda är staterna finnas benägna att uppoffra en ,del.af sin suveränitet för det gemensamma stora fäderneslandets bästa. I Berlin hoppas man att mot slutet af Oktober vara i ordning med den nya grundlagen för Preussen, hvilke bannolikt med obetydliga förändringar blir antagen af mnationalförsamlinsen efter grundlagsutskottets förslag. -Ministeren har sjelf insett omöjligheten att igenomdrifva antagandet af :en förste kammsre med privilegierade ledamöter, och konungen säges vara belåten med att man åt honom bibehållit uttrycket amed: Guds nåde i hans nya grundlagliga titel. Såsom förelöpare till grundlagen har en Haheas-Corpus-akt. äfsvensam em Ioöo oo Ia dostrala