Aftonbladet – 21 augusti 1848, sida 2

VE OD OO MA BH som ett faktum, att riksföreståndaren befullmäktigat Preussen att afsluta vapenstillestånd. — De af engelska sändebudet gillade modifikationer af fördraget lära hufvudsakligen bestå deruti, att 4,000 man förbundstrupper skola förblifva i hertigdömena, hvaremot Danskarne skulle hålla Alsen besatt med 3,000 man.y ——— En annan korrespondent yttrar följande: Omisskänneligen har under de sist förflutna veckorna en väsendtlig förändring af allmänna opinio-nen ägt rum i afseende på våra utländska angelä genheter. Den åsigten har nemligen börjat göra sig allt mera gällarde: att Tyskland med känslan för friheten bör förena sjelfbeherrskning, moderation och rättvisa, såväl mot den svage som den starke, och aw det ej skall anstå oss att emot en liten stat göra fordringar gällande, som af de medlande stormakterna kunde anses obilliga; Det är derföre en underrättelse som väcker allmän tillfredsställelse, att danska kriget har utsigt till ett snart slut, emedan från den provisoriska centralstyrelsens sida preussiska regeringen erhållit fullmakt till vapenstilleståndets afslutande, samt tiillika fått uppdrag att underhandia om de slutliga fredsvilkoren. Man finner häraf, att det numera är annat ljud i skäilan, än då de tyska bladen öfversvämmades af dundrande krigsproklamationer. SCHWEIZ. Kanton Tessin hvimlade af italienska flyktingar ifrån Lombardiet; kantonalmyndigheterns gjorde allt hvad de förmådde, för att skeffs de olyckliga ett drägligt tillhåll. Piemontesisk: trupper, som med vapen i hand kommit öfve: till schweiziska området, afväpnades; man ämnade öfver Lago Maggiore föra dem till pie montesiska kusten. Österrikarne stodo tätt intill schweiziska gränsen; men i kanton Tessin fruktade man ej att de skulle öfverskrida den. Imedlertid hade söndringsförbundet åter be gynt lyfta upp hufvudet, vid underrättelsen om Österrikes segrar i Italien. Dess egentliga sträfvan är nu riktad emot det nya edsförbundet. Man ansåg likväl föga uträttas emot det sistnämnda; ty Ziärich hade redan antagit det med 23,088 röster emot 2,465; Bern med en pluralitet i samma förhållande; i Solothurn röstade 2,606 för och 4,2359 emot; i Basels landsbygd och i Genive ansågs antagandet visst; och sålunda hade redan 41, kantoner, med tredjedelen af samtlige edsförbundsstaternas innevånare, hunnit godkänna det nya förs buvdsförslaget. ITALIEN, Öfver Milanos återeröfring af Österrike meådföra dagens tidningar bland annat följande: Om aftonen den 4 Augusti nalkades en österrikisk förtropp på vägen till porta romanan, men mottogs af Milaneserna med kanonoch musköttskott och tillbakadrefs till Melegnano, hvsrvid den förlorade 200 fångar och 2 kanoner. Följande natten sades likväl Carl Albert kapitulerat, mot fritt aftåg åt piemontesiska bhären, samt trygghet till lif och egendom för Milanos invånare. Vid ryktet om denna kapitolation uppkom stor oro hos folket, son: drog i skaror till palatset Greppi, der konungen bodde; konungen trädde då ut på balkongen och bedyrade att han afvisat den af Radetzky föreslagna kapitulationen. Kort derefter förklarade likväl general Olivieri, konungens vikarie, att kapitulationen vore afslutad. Folket sammanrotade sig nu på nytt och besatte alla stadsportarne, för att icke utsläppa någon. Här och der sköto Piemontesarne på folket; två borgare stupade. Barrikader upprestes, och det hela antog samma utseende som under Marsdagarne. Kapitulationen var imedIertid icke afslutad, och blef det först den Augusti, emellan Radetzky å ena sidan sam! konungen af Sardinien och Podestan af Milano å den snåra, under bemedling af engelskal:s sändebudet vid hofvet i Turin. Casa Greppi omringades åter af folket; man höll förbittrade isl till konungen, och en prest sade: I allt folkets namn, i de faderlösa barnens namn, aförbanvar jag dig tll nedersta helvete! Carl Albert, uu en 30 års man, men åldrad i förtid, sig mycket lidande ut, och i hans ställe svarade bans äldsta son, hertigen af Savoyen och förklarade, att man ville försvara Milano till sista blodsdroppan. Detta var hhväl omöjligt, Sardinska t:opparne voro så medlagna, under de sista dagartes marcher och oivckliga strider och umbäranden, att de bokstafligen dignade af twöthet och hunger; i Milano funnos ej. tillräckliga lifsmedel åt armden och invånarne, mer än för ett par dagar, och genom en skicklig rörelse hade Radetzki afskurit vägen till Milano för Piemontesernas stora artilleripark, hvilken till följd häraf dragit sig åt Mortara. Under sådana omständigheter hade Cal Alberts generaler tillstyrkt kapitulationen, Men när konungens son, hertigen af Savoyen, ville gå ut om aftonen, lossades två skott på honom, och tre kulor flögo in i konungens rum. Nul: lät konungen afraka sina mustascher, och ber gaf sig till fots, jemte sina söner, till ,Piazza Belgiojoson, der han, omgifven af sina dragoner, steg till häst och mot midnatten aftågade med hela den för detta ändamål sammand:agna armåeen. Söndagsmorgonen kl. 4 rådde jemmer och veklagan i hela staden, En mängd hushåll, saker, tågade gråtande utåt gatorna, efter arvmcen. . Vid aftåget ur Milano säges Carl Albert bafva medtagit återstoden af statsskatten, cmelIlan 7 och 8 millioner lires Österrikarne hafva deremot ålagt staden en brandskatt om 30 millioner. Om tillståndet derstädes finner Iman följande skildring i ett bref af den 8 Augusti: . yUtanför våra portar visa sig rysliga härjningar; Carl Albert lät nedbränvna de vackramän, qvinnor och barn, bärsnde några få Nytt