RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Kongl. karantänskommissionen har i memorial till öfverståthållareembetet yrkat ansvar å skep-t paren J. P. Schenström, förande slupen Juno, för det han skall hafva inför karantänsbefälhafvaren vid Sandhamn gjort oriktig uppgift om tiden då han afseglat hit från Cronstadt. Det är betydliga böter härför. Schenström har blifvit kallad att förklara sig inför poliskammaren. — Poiisuppsyningsmännen Söderström och Enberg äro under tilltal för brutalt beteende emot en ,sömmerska,, Therese Elander, och hennes piga Eva Nordsvan. Pigan hade förliden onsdag medfört sin matmors äkta sjal till Djurgården, der mamsell Elander har sommarnöje; under vägen dit hade hon blifvit antastad afnämnde polisbetjenter, hvilka förmenade att sjalen vore stulen och gåfvo pigan skarpa tillvitelser för både det och annat. När mamsell E. fick höra hvad som förefallit, skickade hon efter de båda polisuppsyningsmännen, för att få förklaring öfver det förefallna; de kommo, men hade dervid, efter hvad vittven upplyst, öfverhopat ifv6 . mamsellen med otidigheter af gröfsta slag, så att hon väl haft anledning till det yttrandet, som ett vittne omförmäler, att polisbetjenternas förhållande varit lymmelaktigt. På hennes hotelse att anmäla saken för polismästaren, hade de svarat med gapskratt. Efter hvad som förekom vid förhöret, anmärkte hr polismästaren Limnelius sjelf, att polisbetjenternas uppförande varit oanständigt. — Utslag i målet är lofvadt tills om tisdag. — Den i gårdagsbladet omnämnda qvinnspersonen Zeiterberg, som anmältes hafva försökt afhända sig lifvet i Norrström i går natt, bar förklarat, att bennes angifvare vore galna och att hon vid det ifrågavarande tillfället blott ville slå vatten på hufs vudet för att svalka sig. — Hon är ställd på fri fot. — En qvinsperson, tilltalad för det hon skulle hafva legat full och då hon blifvit väckt slagit ens polisbetjent och rifvit sönder hans väst, svarade: ja fast jag hvarken stjäl eller ..., så får jag aldrig vara i fred, antingen jag går eller ligger, och hvad västen angår, som jag ref sönder, så skickan till mig, så skall jag lagan, så ä vi lika goda vänner för det. — En person hade, under det han varit syssel! salt med att packa om lax, kastat å sido ett laxhufvud, det han kanske tänkte använda för eget behof; men hufvudets egare hade ögonen fästade på karlen och gaf honom en dugtig örfil. Det blef. sedan polismål härom; men dä förklarade parterna! att de voro öfverens och att örfilen gått i qvittning för tilltaget med laxhufvudet. — I polisen handlägges en tvist om bättre rätt till ett parti lösegendom, som efter försäljningen fått qvarstanna i säljarens vård; man känner beskaffenheten af dessa lösöreköp. Nu hade det likväl fallit en person in, som fått köpeafbandlingen på sig transporterad, att låta afhemta sakerna från säljarens bostad, och vid detta tillfälle skall hafva tillgått särdeles våldssmt. I den af en i polisen känd penna uppsatta klagoskriften härom yttras nemligen, at man med öfvermannad makt och våldsam framfart inrusat i en bostad — för att, obehindrad af allt motstånd, kunna gå i författning med en försåtligt anlagd plan, hvars natur svårligen kan hänföras till mildare benämning än uppenbart rån. Tio eler elfya karlar, under anförande af en f. d. handlande Löfgren, och f. fanjunkaren C. M. Holmström, hade — så oppgifver memorialet — den 14 dennes med våld inträngt i mamsell Amalia Klingströms bostad vid Baggensgatan och tillgripit hennes egendom. Mamse!l K. hade härunder blifvit bemött med skällsord och försmädelser; hon sprang bort för att skaffa hjelp, men när hon kom hem var allt bortfördt, till och med hennes gångkläder och några saker som tillhörde andra personer. Löfgren svarade härpå, att egendomen är hans, i följd af det på innehafvaren transporterade kontraktet, hvilket kan innehar. Mamsell K. invänder att det ej är samma saker. Polismästaren frågar hvar sakerna för närvarande finnas. Löfgren svarar att de äro uppförda på auktionskammaren; han visar nyckeln till deras förvaringsrum, under yttrande: jag har varit klok i alla af seenden. Polismästaren anser att det har tillgått någo raskt för att vara klokt. Och för sakens närmar utredande skola åtskilliga vittnen höras. — Den 417 dennes dömdes vid Kämnersrätten 4:de afdelning sjömansbustrun Ida Christina Olsson att för första resan snatteri, tillbelopp af 3 rdr ät sk, bko, böta hälften med 4 rdr 30 sk. eller, vid brist af böter, hållas tre dagar i fängelse, samt der efter undergå enskild skrift i Jacobs församling kyrkas sakristia. Ko OTFE ARR 3 I pm mm 2å He MÅ mVM få VM fe Pr CÅ på OG Sr DRA FA Ac Uf