Aftonbladet – 18 augusti 1848, sida 2

dierlängd, hvarmed en väl proportionerad muskulös kroppsbyggnad och en viss naturlig värdighet är förenad. Deras hy är mörkt olivbrun, med en lindrig anstryknieg af rödt, deras ansigten snarare runda än ovaia, med platt profil, men hvälfd panna, och små, horizontelt liggande, mörka och tindrande ögon, utan minsta tecken till falskhet. Deras korta, platta näsa lemnar näsborrarne blott till en del öppna, och de tjocka läpparna betäcka deras nations prydnad: vackra tänder. Mer iögonfallande än många andra egenheter, som de hafva gemensamt med närboende stammar, är deras yppigt rika, korpsvarta och mjuka hår, som intill bög ålder bibehåller sin färg och tjocklek, och fladdrar fritt för vinden. Benämningen Patagonier (tjockfotingar) tyckes lika litet öfverensstämmande med verkligheten, som det längesedan vederlagda ryktet om derss utomordentliga storlek. Tvärtom äro Patagonierna utmärkta för små händer och fötter, likasom de röja i hela sin varelsa något som behagar och inger förtroende, 1 stället för fysisk eller moralisk grofhet; de skilja sig derigenom från oxen — den egentlige kosmopoliten — som äter, och idislar, och bölar i alla länder, och öfverallt förblifver — oxe. Dessa stammars seder och lynne likna uppenbarligen den pairiarkaliska verldens i fordna årbundraden, och visar oss: mennisken i hennes naturliga tillsiånd, med de medfödda menskliga anlag, som uader en eiler annan form ådagalägga sig i hvarje menniskosamhälle. Med undantag af de beklagliga fiondtligheter, dem nöden alstrir, hålla dessa stammar tillsåmmans med sann inbördes trohet. Alla resa sig för en och en för alla, vid hvarje angrepp på deras oberoende, hvy!lket de försvara med stor kraft. De hysa uppenbars misstroende root alla europtsr, med undeanteg af aspaniorer och italienare, och kanhända på ganska riktiga grunder. Eburu de, under spanska koloniernas fordna mönarkiska styrelse, icke sällan jagades med hundar, itkt vilda djur, och drefvos undan till träsken, så ledde dem efterhand deras naturliga menskliga förstånd att skilja emellan blodiörJa eröfrares despotiska maktmissbruk och den fredliga beröringen med fria män, rom förkasta ett sådant regeriogssystem. De betrakta sina gäster från södra Europa som menniskor, hvilka likna dem sjelfva; som understundom fredligt och oskyldigt slå upp s!na tält i den Nya Verlden, liksom de göra, och utbyta med dem sina oxar mot allahanda nyttiga och ofta verkligen besynnerliga verktyg.