nisksans Rättigheter, inom Paris den fruktansvärdaste, Vissa ledamöter af styrelsen stolo i förbiadelse med den ena och andra, och sökte att af dem skaffa sig medbjelpare. Om det vid hörjan af en revoiution kunde vara svårt att sätta en bom mot dylika oordningar, så skulle man likväl kunna tycka, att ett nytt tidskifte horde hafva inträffat med pationalförsamlingen och sedan den öfverlåtit verkställande makten åt samme män, som gjort revolutionen; man kunde tro, att högsta myndigheten skulla sedermera ega mera kraft och ordning i sitt handlingssätt. Imedlertid återfigner man samma orolighetselementer i nationpalförsamlingens närvaro. Vapentillverkningar finnas på flera ställen i hufvudstaden : en vjd Barricre de la Sante, en annan vid Rue du Chantier; statsmyndigheten vet antingen icke derom, eller !åter dem fortfara. Först den 44 Maj, dagen före anfallet, förbjuder styrelsen klubbarnoe fritt tillträde till statens inrättningar; det är då för sent. Man skulle kunna säga, att verkställande makten hade fostrat och omhägnat en väpnad meskt mot nationens ombud och sig sjelf. : Nationalverkstäderna hade förstärkt sig med ledamöterna i Luxemburgska konferenses, som blifvit upplöst. Vi skola ådagalägga vådan af det utsäde, som dessa verkstäder inneburo; men för ögonblicket inskrånka 4i oss till antydningar af de förändringar, som egt rum i arbetarnes åsigter, och af det inflytande, som predikoingarne i Luxemburg utöfvat ibland denna klass, alltsammans förebud till hotande omkastningar framdeles. Den nyssnämnda förändringens beskaffenhet röjde sig redan genom några uttryck af nationalverkstädernas föreständare m.r Thomas: Jag har, — sade han — hindrat en manifestation, som åsyftade att lyckönska m:r de Lamartine öfver hans förening med Ledru Rollin, och öfver det bistånd ban gjort honom i nationalförsamlingen,. Stor jäsning rådde bland denna ofantliga hop; allt bebådade snart instundande uppträden. Det förslag till kungörelser, hvilket togs i beslag hos Sobrier, uppenharar tydligt de upproriskes ändamål. Kungörelserna börja med uppräknandet af avklagelsepunkterna mot nationalförsamlingen. Församlingen anklagas att hafva svikit nationens förtroende; den anklagas för sin vägran alt inrätta en minister för arbetets organisation, — för truppers närvaro i Paris, — för ordförandens bemyndigande att påkalla dessa trupper och nationalgardet; — för angrepp emot folkets frihet och suveränitet, genom förbudet att inför nationalförsamliovgens skrank afgifva hemställningar; — för befallningen att skjuta på folket, när det fredligt infann sig med en. petition till Polens förmån (en händelse, som aldrig händt, men som förråder den brottsliga förhoppningen om en blodig sammandrabbning såsom svepskäl till det på förband beslutna störtandet af nationalförsamlingen). — Kungörelserna förkunna vidare, at! nationalförsamlingen blifvit upplöst: de tillkännagifva tillsättningen af ett välfärdsutskott, sammansatt af nio ledamöter (en lucka är lemnad för namnen); de förbjuda utförseln al mynt, och ställer utom lagen hvar medborgare som far öfver gränsen; de afskaffa alla offentliga myndigheter och befattningar, med undantag af märerna; de inrätta istället municipalkommitteer af sju kända fosterlandsvänner bvar, och deribland fem arbetare; åt dessa uppdrages att inventera allmänna tillgångarne, att döma i polisfrågor och att verkställa offentliga beslut, — vidare tillsättes ett garde, som kallas arbetaremakten, sammansatt af vkända fosterlandsvänner, ; hvaremot nationalgardets upplösning förkunnas, och hvar nationalgardist, som anträffas väpnad eller i uniform, förklaras utom lagen. Vidare påbjudes en utomordentlig och progressiv utskyld, som måste erläggas inom kort termin; fastigheter, tillhörande sådana skattskyldige, som icke behörigen erlägga utskyld, förklaras för kommunalegendom, och deras lösegendom konfiskeras till utdelning ibland behöfvande. Vidare sammankallas kommunerna, för att hylla välfärds utskottet och den nuvarande republiken (vemligen den som i dessa kungörelser förutsättes vara tillskapad). Slutligen förklaras, att arbetels organisation kommer att förkunnas inom tre veckor, och att den blir helt och hållet i arbetarens intresse, Sålunda var Sobriers tillhåll sjelfva härden för sammansvärjningen; och märkvärdigt nog: hvem visade sig väl främst i ledet, vid anfallet mot nationalförsamlingen? En invånare i samma tillhåll: en af de ifrigaste hufvudmännen för klubbarnes klubb: Longepied sjelf! Han gripes och ställes till förhör: — hvad svarar han? Att han kommit med m:r Ledru-Rollins tillåtelse, för att sätta sig emot upploppet eller undertrycka det. Inför rätta förnekas ej detta af: m:r Ledru-Rollin; han lofordar tvärtom denne man, hans trohet, hans ärlighet i de särskilda uppdrag, som blifvit honom anförtrodda i landsorten; han erkänner sig, af samma orsak, hafva antagit hans biträde den 45 Maj. Spörjer man i anledning af allt detta, wverkställande utskottet, så svarar det, att det omgifvit sig med alla tillgängliga rådslag, — att det till siginkallat alla behöriga och ansvariga myndigheter, — att alla åtgärder blifvit fattade i samråd, — att det utfärdat alla befallningarne, — att det icke kunde förutse uraktlåtenheten i befallnipgarnes verkställande, — att det icke gifves någon styrelse, som är betryggad emot att missförstås eller svikas. .Spörjer man befälhafvaren för nationalgardet, så svarar han: att gardets 4:de legion borde sammandragas på bron, och att det är nationalförsamlingens ordförande som befalt, att den icke skulle intaga mer än twottoarerna; alt om Place de Bourgogne var blottadt på motståndsmedel emot upp: loppet, så var det derföre, att det hade att påräkna mobilgerdet, hvars chef, general Tampoure, hade öfvergifviv det för att såsom äskådare infinna sig i en af de för publiken upplätna Jältarne i nationalförsamlinges; — att linietropparne, som hade sin plats anvisad på Esplanade des Invalides, hade begirtvit sig till Champs Elysees; — aw dragonsqvadronen befann sig till häst på kaserngården vid Quai dOrsay, men att cn strid emellan denna tropp och folket skulle förorsakat nationalförsamlingens massakrerande; — att prolisprefekten hade skrifvit till dem: Troppen kan vara lugn; om den icke låter slå rappell, så händer ingenting)...;— ätt gallerporten utanför nationaiförsamlingens na