undersåte för landsförräderi. Det synes nästan som om man önskat sig en liten emöt, för att åter kunna tilldraga tyglarna något hårdare. Man har sagt att de häktade icke förändrat sina tänkesätt; jag skulle skänka dem mitt förakt om de hade ökat affällningarnes! antal! (Stormande bifall från venster, hvisslingar från högern och centern.) Det är lögnaktigt att säga, att nya resningar varit tillämnade (Rop till ordning!, från högra sidan). Skulle Hecker velat intaga sin plats i nationalförsamlingen, om han haft för afsigt att göra sin mening gällande med vapen t hand? Fordom har man meddelat amnesti vid en furstes giftermål, eller födelsen af en prins. Vi hafva haft konstituerandet af -en centralstyrelse, grundläggandet af Tysklands enhet, till anledning att bevilja denna amnesti, hvarmed vi skulle lugna sinnena, men icke, såsom man velat låta påskina, framkalla! nya strider. Man har äfven sagt alt amnestien skulle föda misstroende hos majoriteten af det tyska folket; jag har en bättre tankel om det tyska folket. Wiljen J tillbakasälla dem, som gripit till vapen förl republiken, fören prins af Preussen?, Vid dessa ord uppstod på husets högra sida, en ytterst våldsam förbittriug. Ropen: Ned! med talaren ! Till ordning! Till ordning!s skallade med allt större häftighet från bänkarne. Deremot ropades från venstern: Fortsätt! Stilla!l — Efter flera misslyckade försök att återställa lugnet aflägsnade sig ordföranden, v. presidenten Soiron och strax derpå förklarades genom anslag sessionen vara slutad. Detta passerade uti sessionen den 7. Dagen derpå var, om möjligt, ännu mera stormande, och oredan steg till en sådan höjd, att något dylikt hittills ej förekommit i församlingen, icke ens under den tumultariska debatten om Posenska frågan. Presidenten v. Gagern, hvars broder fallit ett offer för den Heckerska insurrektionen, hade för tillfället nedlagt sitt presidium och i hans ställe presiderade von Soiron, som nu tillkännagaf att högra sidan och centern yrkat tillrättavisning åt Brentano, i anledniog af hans sammanställning af prinsen af Preussen med Hecker och hans kamrater; vidare ett anförande i motsatt syfte, af venstra sidan, deruti Vincke (bhufvudman för bögra centern), Plathner, grefve Wartensleben m. fl. manas till ordning, emedan de i gårdagssessionen förgått sig till personliga hotelser, samt utmaning till duell från tribunen. — Presidenten förklarar Brentanos ofvannämnde yttrande för en förolämpning mot den preussiska folkstammen(?) och följaktligen äfven mot hela tyska folket, samt nationalförsamlingen, och vill derföre uppmana honom till ordning; men han afbrytes dervid af ett fruktansvärdt tumult på veostern och gallerierna, bvilka sistnämnde äro öfverfyllda af republikanskt sinnade från Frankfurt, Hanau, Offenbach, Mainz, Wiesbaden och Mannheim, ja till och med från Ofre Baden. Då han nu ej förmår stilla oväsendet, uppskjuter han sessioaen på en timma. — Kl. 41 öppnas åter sessionen. Presidenten upprepar nu sin kallelse till ordning; venstern protesterar mot densamma och understödes deruti af gallerierna, genom ett oerhördt larm. — Presidenten vy. Soiron uppmanar de stormande på gallerierna att lemna huset, men då denna uppmaning icke åtlydes af mängden, låter presidenten utrymma gallerierna med militärens biträde. Villervallan stiger nu till sin höjd; fl:ra ledamöter af venstern lemna under förbittring sessionen; till och med de diplomatiska läktarne, der några furstar tagit plats, samt tidniogsreferenternas läktare utrymmas. På platsen utanför Paulskyrkan bilda sig stora folkhopar. Man uppstämmer den så kallade ;Heckersången och massan uppmanas till protest mot hvarje beslut som fattas i den hemliga sessionen. Slutligen rensas platsen af linietrupper och borgarbeväpning. — Andiligen erhålla tidningsreferenterna tillträdes till församlingens återöppnade session. Under den tid som förflutit, hade församlingen, genom omröstning, med 390 röster mot 94 beslutat, att icke lemna allmänheten tillträde till gallerierna; venstern hade protesterat så väl mot session för lykta dörrar, som under bajoneutuppsigt. Efter en lång, liflig debatt beslöt riksförsamlingen, med 347 röster mot 90, att antaga utskottsbetänkandet och följaktligen afslå republikanernas amnesti-ansökan. SCHWEIZ. Hertigen af Litta hade såsom utomordenttigt sändebud ifrån provisoriska styrelsea i Milano passerat Luzern den 2 Augusti, till Bern och Paris. Han skulle hos Förorten begära tillåtelse till genomtåg för franska hjelptroppar åt Lombardiet. Dagen derefter for han likväl tillbaka samma väg, och man trodde att han i Bern fått afslag. I Bern skall hafva beslutits att skicka en trupp af 46,000 man till bevakning af kanton Tessins gräns emot Italien. ITALIEN. i Osterrike fullföljer sitt segertåg på italienska balfön; Carl Albert drager sig tillbaka; Venedig har hissat sorgftaggor på sin flotta; Milano har, heter det från Wien, d. 6 Aug. återfallit under Radetzkys vapenmakt; Kyrkostatens gränsor hafva blifvit öfverskridna af hans närmaste man, baron von Welden, hvilken utan omsvep förkuannar Romarne en intervention mot landets politiska ställning; Konungen af Neapel, som finner sitt välde betryggadt på fasta landet, synes allvarsamt påtänka Siciliens kufvande. Detta är i korthet hufvudinnehållet af dagens vigtiga nyheter ifrån Italien. De väsendtIisaste detslserna följa här nedan eller i mor