Aftonbladet – 16 augusti 1848, sida 3

komma den af mig i enkan Söderholms namn uppgifne fordran, hvadan projekträkningen alltså förföll, utan att liqvid efter densamma någonsin följde. Detta; visar sig ännu ytterligare af magasinsföreståndarne Wretlöfs och Södergrens, den 27 Jan 4840, afgifna, och af tit. Wester sjelf företedda summariska sammandrag för år 41839, hvilket upptager enkan Söderholms, — men icke Ablströms — halfdel af oftanämnde förvaltningsarfvode (redan dock af mig henne godtgjort genom kreditering 1832, men ännu qvarstående i magasinet för hennes räkning) till qvittning af hennes och sonens enskilda skuld för lån i magasinet, och således icke till qvittring af Bölmarkska balansen. Berör :e sammandrag visar att enkan skulle, efter qviltning af nyssnämnda enskilda skuld, ega en fordran af 6 tunnor 44 kappar korn, då deremot min pretentionsräkning, som angår Bölmarkska balansen, men icke den enskilda skulden, utvisar en behållning af 404 rdr 6 sk. 4 rst. Häraf är solklart, att ännu icke 4840, och således aldrig besagde förslag till mit till stånd eller tjenat till efterföljd. Då jag den 27 April 4859, efter att hafva låtit i enkans redan af mig i hennes kredit 1852 godtgjorda, men ännu outtagna förvaltare-andelsfordran afräknas hennes och sonens enskilda skuld, uttog och qvitterade de resterande 6 tunnor 41 kappar korn, hvilka,! såsom 48532 jemväl krediterade nu mig tillhörde, förjatt låta dessa, så långt de räckte, i balanseliqviden ingå, qvitterade jag den endast såsom afbetalning å pretentionsräkningen emedan jag ännu ej å min sida afstått från att möjligen få den godkänd ). Men sådant kunde emot de äldstes bestridande icke ske, hade då ännu ej skedt, och skedde också aldrig. Jag uppgjorde derefter, enligt äldstes åsigt, i liqvid emellan mig, exekutor och aflidne magasinsföreståndaren Wretlöf, ofta omnämnde Bölmarkska balans, — hvarvid Ahlströmska förvaltningsarfvodet jemväl qvittningsvis ingick — och bekom, mig till säkerhet, Söderholms revers å nämnde post. Och dermed var då den saken klappad och klar. Hvem skulle hafva trott att, 7 å 8 år efteråt, denna räkning, som aldrig var eller blef mer än ett förslag, tskulle uppgräfvas för att nedrigt och försåtligt begagnas af advokaturen såsom ett medel, för att göra stridig en klar fordran, stödd på inlöst och i handen hafvande skuldbref? Hvem skulle trott, att en rådhusrätt funnes, tillräckligt menlös för att låta snärja sig i en så grof advökatssnara? En rådhusrätt som läser i föreliggande handlingar att stadens äldste godkändt en liqvidationsräkning, då i handlingarne står att de bestrida densamma, som finner ett förslag till räkning öfver Bölmarkska balansens liqvid hafva legat till grund för en liqvid emellan magasinet och enkau af hennes och hennes sons exskilda skuld, hbvarom i den förra icke nämnes ett ord, och som slutligen af ett qvilto, reservationsvis utgifvet å en liqvid, som man ej godkänner, drager den slutsats alt detta qvitto, emot klara domshandlingar och protokoller, bevisar alt ett annat liqvidationssätt blifvit följdt, ehuru desse uttryckligen innehålla dess underkinnande? Men en sådan rådhusrätt finnes verkligen — i Sala Den har läst godkänna för bestrida, denshar tagit räkningen qvi för räkningen qvo, och förthy dömt mig förlustig Iden fordran, jag visat mig hafva godtgjort, till och med utan att ens observera, att för cukan Söderholm fremmande egendom var i pretentionsräkuingen uppförd Det gjorde ingenting. Men det skall i sanning en sådan advokat, som hr Wester till, för att med sitt kolossala anseende som ädel mau ochisom ihedersman så förbrylla en stackars domstol, att den hvarken kan skilja en räkTning öfver af Pör ådragen balans från en räkning öfver af TPål och Nils ådragne enskilda skulder, eller göra skilmad emeilan en enkas eller hennes nästas Sedan domstolen en gång var kommen i farten med att underkänna och afföra ut min räkning hvad jag för enkan förskjutit genom att kassera posten M 4, följde naturligtvis också kasserande af posten AF 2. — Det hjelpte här lika litet, att ega infriadt klart skuldeIiref i handom. Det hjelpte här hvarken att enkans ombud icke kunde styrka, att hon betalt eller lemnat meIdel att skuldposten betala, ej hetler att jag med NordI qvists förut åberopade intyg styrkte, att den dock verkligen var betald, hvarpå hennes i min hand varande Iskuldsedel dessutom lemnade tydligt. bevis. Förgäfves lupplyste jag, att då jag sjelf var den ena af magasinsI föreståndarne, när liqviden skedde, jag icke gerna kunI nat skrifva qvitto å reversen åt mig sjelf, förgäfves att jag, såsom enkans kände affärsman i dessa liqvider och dertill sjelf föreståndare för Ahlströmska massan, ej måtte I behöft vara försedd med hennes särskilda fullmakt för att få den nåden att betala hennes skuld, hvilket mig dessutom ålåg att för magasinets räkning föransfalta, enär jag hade borgenärernas uppdrag, att denna affär :Jordna. Intet hjelpte Då jag, i egenskap af kurator i Ahblströmska boet, och i följd deraf magasinsföreståndare, ej sjelf kunde tecknat qvitto å min egen liqvid, och ej försett mig med fullmakt af enkan, att med lånemagasinet, d. ä mig sjelf i liqvid mig inlåta, och lånemagasinet sin rätt ej heller öfverlåtit, oaktadt jag stod med Irevers i hand, en revers, hvari på köpet Ahlströmska konkunsmassan lika mycket berättigades att vara fordringsegare som lånemagasinet, så underkändes helt sim Ipelt hela fordringsbeloppet, såsom det der icke visats vara af mig betaldt, sedan på köpet den af mig åt enkan erbjudna edgång, att hon några medel dertill mig i händes ställt i förevarande frågas utredda skick, icke ansetts erforderligo. Man kan-i sanning fråga: kan en -Iså vis och utredd dom fällas annorstädes än aft. f. borgmästaren i Sala? I förbigående må nämnas, att den icke omtvistade lilla posten af en tunna korn; jemte ränta, som i räkningen 1 Jupptages, verkligen blef faststäld till godtgörelse, nb. af -ide 6 tunnor 44 kappar, som jag uppburit 4859, till be-Itäckande så långt det räckte af Bölmarkska balancen, -Iscdan desse 6 tunnor 44 kappar redan blifvit, år 1832, ienkan i dess kredit liqviderade! Icke bättre gick det med den 3:dje spanmålsposten, 5 ienkans och hennes sons enskilda skuld, som liqviderar er des 1858 genom qvitllving af enkans fordran för magasinsförvaltarcarfvodet, som ännu innestod, oaktadt jag, , redan den 40 December 4832, genom afföring i hennes -Ikredit afiragitl detsamma från det uppdebiterade balancen beloppet, och jag tydligen visade, att, derest det nu också a iskulle få användas för betalning af denna skuldpost, så finge samma tillgång, som dock nnmera vore min, af r !henne begagnas 2:ne gånger. Det hjelpte ej. Med stöd . Ideraf att rådstugurätten läst, att de äldste godkiändt i r t d stället för besfridt oftanämnde pretentionsräkning af den 40 Maj 48535 var Bölmarkska balancen af henne redan betickt, och de innestående medlen således hennes, med rätt att i qvittningsväg dem använda för den enskilda skuldposten. Ja, det hjelpte ej en gång, att i sjelfva I pretentionsräkningen, dessa medel voro redan till liqvid a!af balancen upptagne. De vore som enkans oljokruka. e!Be funnos ändå qvar. t, Sålunda utströk välvisligen borgmästaren, med råds I lråde, helt kavaljeremang den ena posten efter den andra. Il, Och såsom lök på laxen för allt det besvär jag haft, med a latt ställa enkan Söderholms affärer i det skick, att hon -lej af betalningarne skulle i sin lifstid betungas, och de uppoffringar, jag ofta gjort af deltagande för hennes e ställning, dömdes jag af samma välvise rätt till böter 6 I, Irdr 32 sk, för det jag ovädersägligen vändt mig hennes ;j gods till nytto, och gått längre än mig betrodt varit! 1) Reflexioner öfver et sådant domslut, grundadt på en nisådan advokats påståenden äro öfverflödiga. Degöra sig t. Isjelfva, sedan fakta blifvit framlagde. Man bör verkliIgen icke undra öfver det jubel, som försports deröfver, n latt man kunnat framlocka en sådan dom. Ty den synes g ) vara föreskrifven från direkte Abdera. nn) På köpet må tilläggas, att fastän Kongl. Hofrätten ått lagt Rådstufvurätten i Sala, att hålla sig till laga rätted Igångsordning och således först pröfva milt anspråk på r Igenfordran hos enkan, och derefter den bättre rätten n till reverserna, så har Rådstufvurätten, det oaktadt å nyo 7, I skenat öfver den laga rättegångsordningens skaklor, och således först dömt mig att reverserne aflemna, och sendan underkännt min genfordran. Man undrar hvad 1. Kongl. Hofrätten skall säga om detta nya prof aft. f. n, borgmästsrens disciplin och laglydnad? ! AM Det behöfver icke sägas, att emot hela denna abdera1fars vad är: fullföljdt i Kongl. Hofrätten, och att jublet 1Isannoliktblir lika kortlifvadt, som det varit stojande och 1, Ihögljudt. — Då målet der blifvit afgjordt, skall vidare derom !meddelas. Till dess må dessa fakta vara tillräcklige. al Sala i Augusti 1848. vu P. D. Ekbaum. ! ) Det måtte vara detta qvitto, som man uppdiktadt vara funnit. i en fattiz mans bostad,, uppklistradt på en