Aftonbladet – 16 augusti 1848, sida 3

olm den 45 Augusti 4848. de G. A. Möller, rö F. 2. Fahotonka:e ech Sia lmästaro J2! RR . (Införes på begäran) 12 Till Redaktionen af Aftonbladet! til Då under ecknad blifvit i allmänna tidningar på tt lika orättvist som försåtligt sätt till min heders; ngripen torde det äfven tillåtas mig att jemväl i så Uftonbiadet få framlägga en fullständig redogörelse, de örande rättegången emellan mig och enkan Söderår olm, hvarefter allmänheten sättes i tillfälle att edöma, om det är jag eller bemälda enkas omFP jud, förre regementsskrifvaren Wester, som bar ja käl att rodna för sitt hendlingssätt beträffandel lenna värnlösa enkan. je Till en del är, redan i Je 32 af Fahlu stads och äns tidning, der första anfal:et skett, det faktiska hy f denna rättegång af en insändare, som kailar sig! opartisk åskådare af ställningar och förhållanden,,! itredt; och som hans uppgifter, isynnerhet angåk. nde det, som utgjorde sjelfva början af rättegån-R en och inledningen till densaurma, äro både rik-ih iga och någorlunda fullständiga behöfser deraf icke er nycket recapituleras. Det behöfver således endast, dc rinras, att jag, till säkerhet dels för ett år 1858 a senom min uthändizade förbindelse infrisdt diskon ån, 943 rdr 36 sk. 40 rst. bko, som ålåg enkanj söderholm att betala, och dels en af mig under år sy 1839 för samma enka inbetald spannmålsskuld till Sala stads lånemagasin 20!, t:or råg och 22:V, t:or då corn, utom upplupne rentor, af henne emattog ett er ir 4835 intecknadt köpekontrakt, slutadt om cen 2 nkan tillhörig egendom med numera aflidne råd-j! nannen Ablström å 2000 rdr rgs; och att då denna otecknings förnyande, i anseende till en iråkad g jukdom år 4845, af mig blifvit förgäten (en sak, ni vars äfventyr drabbade ingen annan än mig sjelf, b när ingen annan deraf hade någon skada:, samt m y ioteckning å erkan Söderholms köpekontrakt g) cke kunde erbållas, emedan egendomen under titen af Ahlströmska arfvingarne blifvit försäld till ,, yergsmannen Östergren, och hälften deraf utaf Ö-m tergren till bergsmannen Fromell, jag i stället af qi Östergren emottog tvenne reverser, den ena på D 1500 rdr rgs, motsvarande ungefär det af mig fer li nkan infriade diskontlånet 943: 31. 10. bko, den ! ndra å 500 rdr 1gs, motsvarande till en del den s i mig för henne infriade spannemälsskulden. Jag ph hade, af ömhet för enkan, emedan hennes tillgån-; sar voro temligen knappa, så arrangerat, alt ehuru hennes skulder af mig voro infriade, hon skulle få så uppbära årliga rentan 120 rdr rgs å kapitalet 2000 dr rgs, hvarå dokumentet lydde, ätnöjande mig) med blotta dokumentet till säkerhet för mjn kapi-r alfordran. Jag hade kunnat låta detta förhållande b upphöra, och afsluta med henne en gång för alla, 5 samt af reverserna behålla både kapital och renta, enär min fordran då redan uppgick till öfver nämnde kapitalbelopp. Icke dess mindre lät jag i det större! skuldebrefyvet uttryckligen införa, alt räntan hvar tradje månad skulle till enkan Söderholm ordentligen betalas, vid äfventyr att det eljest skulle anses till betalning uppsagdt, och bestyrde att hon jemväl å det rindre fick rentan uppbära. Det var en uppoffring, för hvilken jag, lindrigast sagdt, väl snarare förtjent tack än otack, enär min fordran hos enkan, rentor oberäknade, och med nedsättande på köpet är 4832 af nära 40 tunnor spannemål, i u hvad jag för henne godtgjort, redan steg till 279 rdr 49 sk. 40 rst. bko utöfrer den summa, hvarå det mig till säkerhet lemnade dokumentet lydde. Att skuldsedlarne, vid detta förhållande, ställdes Lill mig eller ord:es, likasom inteckningen varit mig till säkerhet lemnad, larer ingen kunna förtycka, som icke, likt tit Wester, hyser det anspråket, att, för det en fordringsegare, ar ömhet för en fattig enka, eftershäcker rentan å sin fordran, han också skall efierskänka hela kapitalet. Enkan Söderholm var, enligt hvad hvar man i Sala, som vill vara opartisk, kan vitsorda, så länge jag hade hennes angelägenbeter om hand, visserlis gen icke i lysande omständigheter, men egde dock tillräckligt för en från nöt och biist skyddad ålderdom. Utom de 420 rdr rgs, som hon genom min försorg år!igen fick i rentemedel uppbära, egde bon 3,, bergsmanstomt. 2:ne större planteringsland, och disponerade en gård i staden. Mången får nöja sig med mindre; och hon klagade icke heller, så länge ibgen trängt sig emellan bennes förtroende och mig. Hvilka fel hon hade, och hvi!ka orsaker som tillkommo för att göra hennes sista dagar tunga och sorglig2, visst är; att så länge detta förtoende varade, var hon också skyddad för den brist, hvaröfver man Bu upphäft så höga rop. Men på en gång var det, som em cen ond tyedrägtsande bortblåst både förtroende, ära och tacksamhet från den sidan. Det såg ut som om något afsigkommet och skadadt renommå behöfde ro upp sig i det allmänna igen, och att härtill någon cause celebre behöfdes, för att skapa ett advokatrykte, i i stället för det i annan väg blamerade. Hvad kunde bättre härtill lämpa sig än en enkas sak? Det var ju att taga parti af den värnlösa och förtryckta, och hvilka sympatier skulle sådant icke åstadkomma! Till en början, anmälde således Östergren, sedan han reverserne frivilligt utgifvit, protest hos Konungens Befallningshafvande emot desamma, och instämde mig med påstående om deras äterfående. Derpå kom enkan Söde:holm med påstående att återfå sin inteckning. Vid denna oförskämda begäran. till tack för de förmåner jag : många år beredt bevne, nödgades jag afgifva min, redovisnirgsräkning. för att göra slut på både hen-, nes. anspråk och mina förhållanden tillhenne, utf 1 em 00 ÖA mm AA KA ms mA RR AA AR VN ARA IN OLA ALS rr a Km visande ett saldo mig till godo,. såsom förut är nämndt, af 279 rdr 492 sk. 40 rst. bko. . Stämningen gillades af Sala Rådstufvurätt hvad :s Östergiens påstående angick; hvaremot enkan Söderbolm anvisades att, genom klandertalan å min : räkning. göra sitt yppade anspråk gällande. Men : det är icke kungsord hvad besagde Rådstufvurätt dömmer, och den hade det missödet hos Kongl Hofrätten att få saken återskickad till bättre på-. seende. Kong. Hofrätten utlät sig nemligen: att som pröfningen af frågan om rådman Ekbaums! skyldighet aut till bergsmannen Östergren återställa ifrågavarande skuldsedlar voro ? hufvudsaklig måtto beroende på utgången af den emellan enksn Söderholin och rådmannen Ekbaum yppade tvist om den sistnämndes rättighet att med den! ninteckningshandling, emot hvilken berörde skuldsedlar blivit utbytte, på sätt, som skedt, förfoga; Alltså, och då, vid sådant förhållande. Rädstufvu-: rällen icke bordt, emot en laga rätltegångsord niny, företaga förstnämnde fråga, till afgöronde, samt hänskjuta tvister emellan enkan Söderbolm: och rådmannen Ekbaum till serski dt afgörande,! blefye, med undanrödjande af Rädsvufvurättens beslut, saken visad åter —— Rådstufvurätten i Sala erhöll alltså en helsosam påminnelse att hålla; sig till en laga rättegångsordning, och ledarens af intrigen bemödande att, emo: ett öfverårigt och således icke vidare gällande dokument, få rever-; serne å min fordran mig frånhände, innan detta! fordringsanspråk ens var pröfvadt, mötte en: väl-! förtjent tillrättavisning. ; Imedlertid fortgiek tvisten vid rädstuguari ) enkan Söderholms försök att undandrag ildandet .