vv VIRA BAMIV 0 0) VIP MM UB men att Damoklessvärdet hängde öfver derashufbvuden, och detta svärd vo e en bila; — att om landsortsdeputeradena satte sig emot hvad Paris önskade, så skulle de blifva krossade; Caussidiere (reser sig, för att svara). Röster från alla sidor: Tysu Tyst! Ordföranden: Afbryt ej berättelsen! Ni har ordet efteråt. Bauchart (lässr:) ... Säg edra dumma borgare, edra nationalgarder... — Caussidiere: Detta är skamlöst! Det-är förtal! Bauchart: Ni äger att tilltala vittnena; jag fortsätter blott läsningen af hvad de berättat: .. ; säg dem, att om de ha den olyckan att låta hänföra sig till min-ta reaktionsförsök, så stå fyrahundratusen arbetare beredda att utplåna (faire table rase) Paris; de skola icke lemna sten på sten; och dertill skola de icke behöfva några skjutgevär; tändstickor är allt hvad som behöfs ... (Långvarigt sorl). Caussidiere: Jag upprepar att det är förtal. Bauchart (fortsätter läsningen:) En samtidig urkund visar, att m:r Caussidiere icke litade fullkomligt på detta förstörkelsemedel. Ett bef af den 8 April, ifrån Grändmenil till hans systerson, fyrverkerifabrikant i Angers, innehåller följande: Marc uppmanar er på det högsta, att iakttaga den största hemlighet vid tillverkningen, och att skaffa hit några af edra bomber. Ni har ingenting att befa:a; men tig, både hos er och på andra håll, med detta! Caussidiere: Har ni brefvet? Bauchart (läser:) En af de politiska personer, som blifvit förhörda vid undessökningen, har meddelat följande sällsamma upplysningar: Några dagar före den 46 April rådplägades hos Sobrier om inrättande af ett Välfärdsutskott; om aftonen öfverlades hos Ledu Rollin angående 1edamöterna. Caussididre ansåg förslaget innehålla ör många kommunistnamn. Man stadnade slutligen vid följande styrande ledamöter: Raspail Blanqui, Kerausie och Cabel (nya namn) samt Ledru-Rollin och Flocon (gamla). Blanqui vägrade att inträda jemte Ledru-Rollin, som han ansåg för en delojal man; Ledru-Rollin vägrade att inträda jemte Blanqui. KI. 4 på natten skickade man Flotte till honom; han vägrade mottaga honom. För att förmå Ledru-Rollin dertill, sade Sobrier: Godt! Om ni icke vill åt samma håll som vi, så kasta vi er igenom fönstret om söndag, tillika med de andra; vi äro i ordning, (Långvarigt afbrott). Vi nalkas manifestationen den 46 April. Det är redan bekant hvad den åsyftade och af hvem den tillställdes. Valen af kaptener vid nationalgardets stab var icke anledningen utan blott förevändningen till denna rör.1se. Ett helt annat ändamå! åsyftades. Flera ledamöter af provisoriska styrelsen hänvisa på polisprefekten, såsom hbufvudtillställaren. En understatssekrete:are, äfvensom re pubikens prokurator, förklara att de begärde asked. En af polischeerna, framdragande andra namn i dagen, berättar att rörelsen den 46 April var förberedd af Barbes, Blanqui och L-dru-Roliin, och att den sistnämnde skulle utropats till dikta tor, men att han icke vågade gå ända till bottnen med saken Vi böra tillägga, att en hög embetsman-inom nuvarande sty:else instämmer i det nyss anförda vitt: esmålet, men att detta icke genom något annat blifvit bekräftadt. Vi skulle dock tro oss brista i vårt kall af trogna redovisa:e, om vi icke framlade det för nationalförsamlingen, sådant som vi inhemtat det. Samma åsigt om vår förbindelse att vara voggranna och opartiska, bjuder oss att vid detta tillfälle äfven upprepa följande berättelse, som vi erhåjlit af m:r-de Lamartine, öm uppträdena den 46 Apri!: Klockan ö på morgonen fick jag underrättelse alt man i klubbarne förehade förslag tillinrättande af ett Välfärdsutskott, som skulie träda i den provisoriska styrelsens ställe; jag lät då särskildt underrälta mina bekanta inom nationalgardet härom; nationalgardet var då ännu i ett tillstånd af problem. Frampå morgonen fick jag besök af Ledru-Rollin, som röjde en orolig sinnesstämning och yttrade: Vi blifva anfallna af 120,000 man, anförda af 20,000 väpnade män, som höra till hlubba:ne. Han nämnde äfven de anbud man gjo t honom, och den afsigt man hade att förbigå mig samt flera bland de öfriga Iedamöterna i provwisoriska styrelsen. Jag svarad: att han, i sin egenskap af inrikesminister, vore befogad att låta slå larm, och a!t om nägot nationalgarde händelsevis befunnes ännu i Paris, så vore vi räddade. Ledru-Roll:n antog detta förslag genast och lät. :Ööra larmtsummanr; jag hastade till mr Duvivier vid nationalgardets generalstab, och begaf mig derefter till Hotel de Ville. M:de Lamartine har vidare omnämnt de öfriga åtgärder, som blefvo vidtagna, samt sina farhågor och sina förhoppningar. Andtligen, — ti!llägger han — visade sig 42:e nationalga:deslegionen på bron, och ropade: Ufve republiken! den väpnade styrkan hade framgång och den sansade republiken segrade,. Det är otvifvelaktigt att den lyckliga utgången på den dagens händelsor bör tillskrifvas nationalgardets ädla ifver. Vi äro skyldiga detta offentliga vitsord åt dess hängifverhet och fosterlandskärlek. Följande vittresmål af general Changarnier kastar ett nytt ljus på denna tilldragelse: Jag befann mig i Hotel de Ville. Inga varen — framför allt ingen ammunition! ;m:r Marrast, och fick hans svar; jag blef bemyndigad att sammankalla de få troppar, som i Paris voro disponibla, och gaf nödiga befallningar åt pöfverste Rey, på hvars nit jag förlitade mig. Nu kom mr de Lamastine; han syntes orolig och talade om söndringar inom provisoriska styrelsen; han beklagade sig öfver Louis Blanc, till och med öfver Ledru Rollin, som han ansåg, till halfs inblandad i oroligheterna. Då ban icke sjelf vidtog några atgärder, vidtog jag sädena på eget bevåg, i samråd med mr Moarrast, som visade sig ganska beslut:om. Gencral Courtais hade icke låtit uppbåda mer än 450 man af hvar legion: jag ansig genera!marsch böra slås; Meirast skref orderna härom på sätt och vis efter mitt diktamen, och affärdade dem till lsgionerna. Det var dessa nOrder, som föranledde larmslagningen och nationalgardets rörelsers. (Sorl. Nekande röster från vägra håll.) Undertryckt och tillbakakas:ad den 46 April, förlorade anarkien likväl icke modet. Tidningar; predikande inbördes hat emellan medborgarne, sändes i ofantliga packor, på alimän bekostnar d landsorterna: talen i klubbarne blefvo parinare Dn någonsin; brandstiftande plakater, utgärnde rän inrikesministeren och uppsatta af personer, fom hörde till denna ministörs vakt, uppmanade till plundring och inbördeskrig; nattliga rådplägningar höllos i ministerns eget kabinett, om icke öfver förslag att störta pationalförsamlingen, åtminstone öfver underkännandet af de ledamotsval, som ansåI 2 sa RR ——— —-—-— —--X 2—L————; ——— SS HH AA VT mm MM MM I hy ÖH Mm Ör IÄÄA VO SÄ ÖÄ JO MI I MU — —— mm UD OR —-— Jag talade med mm LA AA pA -— ON -— me sc MY i —UV UN: -— po rr