Aftonbladet – 15 augusti 1848, sida 3

(Införes på begäran.) : DEN BLINDA. Det är sommar. Ljumma vindar leka omkring här och kind, Och små välluktrika blommor regoa ned från lummig iind. Trestlen sjunger i dess krona, biet surrar vid dess rot; Böljan, sqvalpende mot stranden, kysser klippans marmorfot. Blomman skiftar uti färgprakt, gräset än är bjert och grönt. O, jag anar det är herrligt! — O, jag vet, att det är skönt! Rosers andedrägt jag rjuter, ser dock ej dess purpurhy, Ser cj solens anlet biicka öfver silfverranssd sky. Förr såg äfven jag naiu ens rika taflor rullas opp; limma je i blommans knopp, Euru solens varma stråle perlan sg ur hennes kalk, Medan vestanvinden lekte med dess blad — den lilla skalk! Såg hur fjäriln, kärleksdrucken, hvilade i rosens sköt, Huru vid en stormils framfart, blomma sig till blomma slöt ; Såg hur månens silfverskimmer breddes öfver !jäll och del, Huru nattens drottning tände stjernebicss till tu. sental. Säg hur daggers silfverblomma g Nu j:g ser ej mer det sköna: allt är mörker för min blick, Och jag stapplar ledd af andra, der jag förr så dristigt gick. Himme!; stjernor, sol och skyar, böljor. blommor, grönklädd jord, Lefva nu blott i mitt minne, äro tankens toma ord. Herre! Du, som pålagt bördan, lätta den med faders hand, Eller lös sden vilsne anden ur materiens trånga . band. Hviska huldrikt i mitt öra, att Du är min far, min vän, Att Du snart från mörkret för mig, vill Ditt himlaljus igen. Sä ungefär suckar ett blindt utfattigt, gammalt fruntiz: mer, som vi härmedelst gå att inför en välgörande allmänhet anmäla, i den förkoppning, att hennes olyckliga belägenhet måtte af en och annan m-dlidsam själ behjertas. Marusell W..., dotter af en fattig komminister, som för en stadig varande sjukdom j kunde sköta sin syssla, utan befann sig i ytterst knappa villkor, blef redan i de spädaste åren faderlös. Då hon var: fem år gammal, utbrast vådeld hos hennes mor, som hede a-rendeiat en liten lägenhet på landet, och som vid deta olycksiillälle nödgades fly genom fönsiret med sina fyra barn i blotta linnet, utan att få berga det ald:a ringaste, Meamsell W... uppfostrades sede: mera hos slägtingar, än hos den ena, än hos den andra, intill sitt femtonde är, då bon sökte och eihöil tjenst; men som hon derunder fick slita mycket ondt, beslöt bon ett på nägot, som hon tyckte, lättsre sätt förtjena sitt bröd. Hon reste således vid 20 års ålder till Stockholm, der hon allt sedan försörjt sig med sömnad, d. v. s. i några och trettio år, ty hon är nu mellan femtio och sextio. Mcen-hennes ögon, af naturen klena, hafva af det trögna, osflåtliga arbetet och det myckna nattvaket, lidit till den grad, att hon för ett par är sedan nödgades frånsäga sig alla finare handarbeten, hveruti hon var särdeles skicklig, och endast hälla sig till de gröfre mindre indrägtiga. Hon måste, i och med detsamma, söka läka:ebjelp, utan att, beklagligen, finna någon lindring, ty en sådan gifs icke för hennes aföiver ansträngning natt och dag värkande ögon. På det verstra har synen redan länge varit alldeles borta; med det högra kan hon ännu någorlunda vägleda sig, men äfven det mörknar allt mer, och det betyg hon fält af doktor Minton, innehåller, att hon lider al grå starren och mäste ovilikorligen bli sten blind. Då man för den olyckliga uppläste detta betyg, var hon nära att duka under för förtviflan; ty hvad ska!l det väl bli af henne, den ensamma, värnlösa, utfattiga, nu sedan hon icke ens ser att sticka på en grof ullsrumpa? Hon, som för degen tefde af sina händers arbete — hvaraf skall hon vu lefva, sedan bon ej mer förmår arbeta? Hafven j någonsin, j lyckligt lottade på jörden, försökt att tävka er in i en belägenhet, sådan som denna? Halven j ej anat huru det skall kännas i hjertst, då man i mörkret sitta måsta och j kam ;e bimmelens ljus, dertill marteras afständig värk och icke sällan af en tärarde huoger? Hafven j aldrig kommit at tänka på en sådan bedröfvelse, 0 — så göres det i deg och räcken den lidende en skärf. som åtminstone för ögorvbicke: kan lindra iepnes stora bekywmer för föda, husrum och yvärme till cen instundande oblidare årstiden. Törnen och tistlar hafva varit ymniga på hennes väg, glädjeblommorna deremot ganska :å; men hon skall dock icke knota, icke förtvifla, om blo:t Gud, om finner för godt att pröfva henne så hårdt, lerjemte uppväcker barmhertighetens känsla i ett och annat bjerta, och att bon mi finna deltagande 168 den allmänhet, til! bvilken änvu ingen olycklig vädjat a:ldeles förgäfves. Den bjeipbeböfvande är boende i Jacobs församing, och kan derföre at vice pastor Tham närmare ipplysring om hecne inhem:as. Men de gäåfvor, om kunna biifva henne tillsända, torde benäget nlem: as till shnörmaksrålderman Bergqvist, i hörret af Norrlandsoch Peckartorgsgatorne, hvilken sochetsfullt åtagit sig att de inflytande medlen mottaga och derföre redovisa, och som äfven lemar den olyckiligas adress till dem, som det åstunda. Vi behöfva icke hänvisa till Skriftens ord; ty en ippmaning att göra godt åt nödställda likar står u skrifven med eldskrift i hva-je metniskohjerta. Vi orda icke heller om den lidandes tacksamhet, fall hon biir hulpen, ty derom skola i hennes välgörares samveten Guds englar hviska, och ljuft, iksom när vinden spelar öfver blommorna, uttala sitt: — Frid vare med eder!!! Ytterligare adress kan inhemtas hos underteckrad Clara Bergsgränd, AM: 23, 2 trappor upp. Wilhelmina Ståhlberg. .— Red. meddelar på begären följande artikel ur )stgöiha Corresp. för den 29 sist. Juli: Ett ord om Norrköpings Ullmarknad. Det är bekant, att afsältningen och priserne vid den ednaste ullmarknaden i Norrköping voro ytterst klena. orrköpings tidningar uppgifva, att priserne hvilka allid i mer eller mindre mån rätta sig efter de, på tyska Ilmarknaderna gällande, voro 20 å 25 procent lägre uu än förledet år. Men ... utan att vi föröfrigt känna erkliga förhållandet ... har för oss blifvit sagdt, att enna uppgift ick r fulikomiigt tillförlitlig, utan att I ell 4.