Aftonbladet – 10 augusti 1848, sida 3

kontraktsprost 1 Erlingnundra prosteri af Upsala stift. RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. Hos poliskammaren har skett en angifvelse, som om de deri uppgifoe förhållanden befinnas vara grundade, är af en särdeles upprörande art. En flicka som uppger sig vara aderton år gammal och heta Sager, har till öfverståtbållareembetet, genom doktor Brisman ingivit en skrift, hvaruti bon omförmäler: att hon för någon tid sedan med ångfartyget Jönköping hit anländt, då hon på rekommendation af restauratrisen på fartyget, fru Hesselberg, tagit logis hos en person, boende it:akten af Österlånggatan; men hvarest hon cj, i anseende till det osedliga lefnadssätt som der fördes, kunnat qvarstanna. En afton, då hon gått ut för att söka någon förströelse, hade hon råkat en äldre berre, hvilken frågat henne om orsaken till den djupa sorg som stod att läsa i hennes förgråtna jögon, och, sedan han derom erhållit förtroende, jtuillbjudit henne en fristad i sitt hem, hvilket anbud kon äfven med tacksamhet antagit, helst nämde herre var gammal. Bemäldte herre, som förr varit fanjunkare vid ett skånskt regemente och beter Möller, hade, enligt hvad Sager uppgifver, de första dagarne bemött henne med all möjlig godhet, men sedan börjat att göra henne förslager, högst kränkande för hennes heder, och då hon med afsky förkastat desamma, flera gånger med det största våld misshandlat och slagit benne, samt slutligen stängt in henne i ett rum, och gifvit henne knapp föda, för att genom derna förnyade tortur förmå henne at gå hans nedriga önskningar till mötes. Slutligen en gång då M. somnat, hade hon lyckats att komma på flykten o. 8. Vv. Poktor Brissman, hvilken afeifvit betyg öfrer de skador Sager erhållit, och hvilka, enligt bvad betyget innehåller, i framtiden kunna blifva vådliga för hennes hälsa och lif; berättade: att hon, som den 45 i förra månaden, uader upprördt tillstånd, kommit tili hans bostad, hvarest hon begärt råd och hjelp, ännu stundom vore så plågad af yrsel, att hon ej till förhöret kunnat sig ioställa, samt anhöll att hon måtte få begagna sig af juridiskt ombud, då hon hoppades att genom vittnen kunna styrka sin angifvelse. Förre favjurkaren Möller, bäröfver hörd, förklarade till en början alla de af ifrågavarande äfventyrerskan framställda anklagelser för nedriga osanningar. Sanna förhållandet vore att han en afton kl. 40 bade sett nämde Sager, som han ej kände, stå lutad öfver balustraden nedanför kongl. slottet, och gråtande skåda ned i vattnet. M., som trodde att hon haft för afsigt att afbända sig lifvet, hade då af medömkan tilltalat henne, och frågat om orsaken till hennes bittra sorg. Flickan hade då svarat att hon endast samma natt finge bo qvar på det ställe hvarest hon nu logerade, samt för öfrigt beklagat sig öfver sitt vidriga öde. M. hade då rådt henne att gå hem och lägga sig, samt gifvit henne sitt adresskort för att hon följande morgon skulle besöka honom, hvilket äfven skett. Då M. funnit Sager vara i saknad af pass, samt endast innebafva ett trasigt prestbetyg, hvarå namnet felats, hade han några dager låtit henne bo hos sin städerska, en mamsell Ström, för ätt med första lägenket återsända henne till Jönköping, mot hvilket försleg hon dock ständigt protesterat, och dä M. vidhållit detta beslut, hade hon rymt sin. väg. — För öfrigt yrkade M. att hen måtte stå Jaga ansvar för sin falska angifvelse. Målet uppsköls. — En smedsmästare mötte i förrgår tvenne af sina lärlingar på gatan, utanför verkstaden, och då ban frågade hvart de ärnade sig, svarade den ena: till krogs! Mästsren tilisade dem då att återvända till sitt abete, hvilket äfven den ena hörsammeade; den andra deremot, Johan Artidersson, svarade: då man är bjuden, måtte man väl få supa ! hvarefter han gick sin väg. — Då han efter en stund -äterkom, och förehölls sin olydnad, öfverfö I han sin husbonde med otidigheter, och då han derför erhöil eit käpprapp, rusade han mästaren i strupen, hvarefter en brottning börjades, hvarvid båda parterna, liggande på goifvet, ömsom hade öfverhanden. Andersson, som med vittnen blef öfverbevisad om sin brottslighet, är i bäkte inmanad. (D. A) 7 — En qvinsperson, som uppgifves hata Christina Wilhelmina Berggren, har med fångskjuts hitsändts från konungens befallningshafvande i Christianstads län, der hon, klädd i karlkläder, försvarslös kringstrukit. Hon inställdes i polisen i sin förklädning, den blekingska bonddrägten. Berggren uppger sig vara född i Sölfvitsborg 47998, och skall, efter uttjent arbetstid å härvarande norra koriektionshus, der hon för försvarslöshet varit insatt, i sistlidne April månad blifvit ställd på fri fot. — Snickaregesällen Fredrik Ludv, Liljegren, som varit tilltalad i Kämnersrätters 4:a afdelning, att hafva öfverfallit patrull, samt under oljud och i rusigt tillstånd oqvädat polisbetjening, dömdes måndagen den 7 dennes för de sednare anklagelserna att böta tillsammans 8 rdr 46 sk. bko, eller i brist af böter undergå 8 dagars fängelse vid vatten och bröd; men kunde för patruliens öfverfallande icke till ansvar fällas. Samma dag förklarades skräddaregesällen J. O. Rosenberg, för det han i allmänna pantlånekontoret härstädes förpantat åtskilligetill omgörning för viss lön honom anförtrodde persedlar, skyldig till ansvar enligt 142 kap. 42 S Handelsbalken, men AL RT RR i TNT RR han