Aftonbladet – 10 augusti 1848, sida 3

set AM ERS FE PAU ON BER allt på penningebidrag, och således helt och hållet kullkasts, i alla delar, det system, som grundadt på naturalprestationer, på samma gäng betryggat den skattdragande jordbrukaren, stt icke ensamt bero af tillgången på reda pesningar, samtatticke! bestämmelsen af markegängspriset kunde till den grad godtyckligt uppdrifvas, att uppsägning till leverering in nalura afskattepersedlarne derafskulle blifvit en för räntetagaren besvärlig och förlustgifvande följd. Icke endast rikets ständer, vid föregåsnde riksdagar, utan regeringen ch nu äfven kommitterade samt utskottet, synns hafva erkännt dessa betänkligheter, genom de beslut, alternativa forslag och öfrige koncessioner åt principen, som de visat sig hafva bifallit; och saken synes varalätt förklarlig. Hvad serskildt Östergötbland angår, vige vi på goda skäl anföra, att mänga förhållanden göra för oss till en pligt, såsom ombud för dervarande allmoge, att söka afböja hvasje beslut som skule ålägga de skaitdragande såsom tvång, at: ovilkorligt lösa alla de i naturapersedlar bestämda skatter med ! penningar: afseende dermed likväl endast spannmålsräntor, tionde och afrad. De här åsyftade förhållanden äro: 4) Östergöthbland är den provins, fom har att med förvandling efter markegång, erlägga de betydligaste spanmälsut!agor i hela riket. Det utgör: , I Jordetoksräntan . ... 8,727 tunnor. I Hemmantalsräntan . . . 42,742 I Afrad och tionde . .. 8.401 I Häst-vacansspanmäl. . 6,880 t Summa 36,750 tunnor. då hela riket i dessa utlagor erlägger 231,890 tunnor. Provinsen skattar alltså, i förhållande till hela riket, såsom 3 till 49, eller nära en sjettedel af all spanmåisskatt. Häraf synes, hvilken vigtig inflytelse på den provinsen de förhållanden måste utöfva, som i mer eller mindre mån kunna inverka på spanmålsvärdet: spanmålsbandeln och penningväsendet. 2) Erfarepvbeten har visat, att Östergötbland, efter fördelaktiga skördar, finner priserna på sin spanmål i allmänhet mera nedtryckta än andra orters. De egentliga orsakerna till detta missförhållande äro väl icke lätta att förklara; dock torde de kunna sannolikast sökas deri, att provinsen, omeifven af till största delen mycket spanmålsprodu-; cerande grannprovinser, nödgas söka aflägsna af-i sättningsorten, och då genom dess läge afsändpingar åt de sädesbehöfvande landskapen icke lätt kunna ske, ser provinsen sig dervid utsatt för en svär täflan med de sädesrika främmande Östersjöländerna. Om säledes det stadgade ovilkorliga lösningspriset utsättes, efter medium af de 20 årens markegångar, som utskottet tillstyrkt (7 rdr 42 sk. bko för råg och 6 rdr 45 sk. 40 rst. för korn), kan provinsen aldrig med säkerhet påräkna sådana handelspriser på spanmålen, utan tvärtom vida derun-; der); så att säkert de flesta år förlusten skulle blifva rätt betydlig; och så länge markecgångsprisezs bestämmande sker efter nuvarande, eller det af utskottet nu tillstyrkta sätt, så att lösniogsprisen komma äfven framdeles ytterst att bero af kammarkollegii utslag och regeringens stadfästelse derå, bliver förhållandet enahanda. Skulle ock en större lätthet för inre kommunikationer i en framtid afbjelpa pyssnämnda missförhållande, återstår dock altid den betänkligheten, att just den oviikorlga lösningtskyldigheten kommer att sätta de löntagande och räntetagande folkklasserna i ohejdad benägenhet att uppstegra markegångspriset, emedan de då icke befara att belastas med levereringen in natu a. 3) Landets bankoch penningeväsende lemrar i denna tid icke till:äckliga garantier för den säkerhet och lätthet i handel och rörelse, som kunna betrygga lavdtmannen, heldst i den ställning hvari Östgöthajordbrukaren sig befinner, om någon bestämd fördel af utlagornas Ovilkorliga utgörande i penningar. Det är väl sannot, att ränteoch tiondegifvare i den provinsen, under de sista tio åren, i allmänhet icke in natura levererat så mycket spanmäl, som de löst. Men man bör besinna, att dels hafva flera knappa skördar och två missväxtår inträffat, dels hafva under den tiden hypotheksinrättningar och privatbanker bidragit till :örelsekapitalets ökning, och i följd deraf produkternas nominella värden hållits uppe, att ej säga ökats, . Bränvinsbränningens större frihet och ännu skäliga beskattning har lemnat tillfälle: alt lättare! förvandla en stor del säd i penniogar. ä Men hvilka utsigter äga vi nu för den närmaste ! framtiden? Rikets Ständers bank synes, genom de; öfriga Riksståndens åtgöranden, snarare komma att: minska än utvidga sin rörelse. En i flera afseen-J den på goda skäl grundad opinion uppreser sigl: emot det monopolium privatbankerna på ett så be-l synnerligt, cmot Jag stridande, sätt tillvunnit sig,l: genom sedelutgifningen, att sannolikt en förändring i deri framkallas, som till en början torde inverkal på penningtillgången och krediten, om ej kloka åt! gärder af Rikets Ständer vidtagas med förvaltnin-: gen af deras bank. Bemödandena att göra brän-! vinsbränningen till -en fabriksnäring hota den mindre jo:dbrukaren, att i följd af en orimlig beskattning icke kunna till lättnad i afsättning förvandla en del af sina produkter, utan nödgas sälja span-li 4 j f Å j S målen till hvad de stora bränvinsfabrikanterna behaga att bjuda honom. . I alla dessa fall, och många andra kunna äfven befaras, måste det för Östergöthland, och såsom man sett, för den provinsen mea än för någon annan blifva ssäst, att tillredsställa statens samt ränteoch tiondetagares fordringar på ovilkorlig lösen af såväl räntespanmålen som afrad och tiondels Mm. m. Och vi kunna för vår del icke åtega osslt ansvarct, att icke hafva för våra Ståndsbröder och )) öfriga Riksstånden yppat dessa betänkligheter samt, yrkat afseende derpå. S Vi medgifve gerna, att alla öfriga ränte-persed-S lar böra förvandlas till penningar, eller till pennin-S Å l 1 i l i gar och spanmål, hvilket som anses lämpligast; men hvad vi våga yrka, det är: att ränteoch tiondegifvare i Östergöthland må tillerkännas optionsrätt; alt få in natura utgöra psåväl räntesom tiondespanmilen och afraden. pDetta är för östgötba allmogen, ännu, såväl i vår som j våra kommitterters öfvertygelse, en väl-). färdssak, intilldess de förhållanden upphört, som ännu väcka betäsklighet för inträffande oörmåga, att utan allt för stora uppoffricgar kunna åtaga sig!) en ovilkorlig löspingsskyldighet. f Stulle deremot en g:ng I framtiden lösnings-! priset beslämmas biliigare, än hvad nu:oss före! slås, (efter medium af de ofiast godtyckligtsatta förra X Årens markegångar); skulle för öfrigt all markegångsN fättning en gång blifva onödig och kunna afskafd as; skulle på ett rättvist och billigt sätt ur bem-, Mantalsräntan borttagas de delar, hvilka såsom arsprungligt utgörande tillfälliga bevillningar, boråt ipphöra, men likväl sådan genom regeringars ochY le andre riksståndens maktspråk blifvit för ealltidh beståndande; skulle, med ett ord, ä9 nu genom så ; 3 HH SV POE PR