Aftonbladet – 9 augusti 1848, sida 3

Emot kolerin föreskrifver d:r Liedbeck kamferi främsta rummet, och vidare fosforicum 2ill 3 strökorn en elter annan gång i dygnet, samt, då ihärdig kolik åtföljer kolerinen, kallt va:ten till klistir. De sex olika former, hvarunder koleran uppträder, ! motsvaras af serskilda homeopathiska hufvudmedel,. neml. häftig kolera at veratrum; kolerin, såsom! sagdt or, af fosforicum och af arsenicum, då brän-. nande känslor, liksom af eld, i mage, tarmar och svalg m. m. sådant indicera; kolerakräkning afi ipecacuanha, krampkolera al cuprum, torr kolera: eller koleralamhet af kamfer, veratrum och kolmede! (antingen träkol (carbo vegetabilis) eller blå-! syra i förtunning, i afseende hyerpå upplyses, att allmänheten har i vanlig mandelmjölk, beredd med :: bittermandel, ett lätt tillgangligt blåsyremedel, ali i styrka mer an tillräcklig för dylika fall) samt slutligen inflammatorisk kolera at Aconitum Napellus. Man ser bäraf, alt i alla väsentliga punkter del. båda regimerne strida mot hvarandra. Ett sådant förhållande föreföll ins. alltför anmärkningsvärdt, att: han icke skulle söka förskaffa sig någon willförlit-: ligare ledning, till bildandet af ett sjellständigt om-), döme om den enes eller andras företr.de. Hanji sökte alltså att finna någon framställning i ämnet, af en fremmande läkare, :om haft tillfalle att stu-li dera sjukdomen på ett ställe, der farsoten under sitt nya uppträdande gåt: fram. Händelsevis träf ) fades i en boklåda ett litet arbete: Die Cholera inl; Orel im Jahre 1847 von HB. L. v., Gullcett, i för-)( ordet till hvilket förfetiaren säger ändamälet medjl den lilla skriften vara: att lemna lakare, hyvilkall ännu icke haft att behandla choleran, en ordnadli praktisk vägledare, som skulle skydda dem förs skadligt förfaringssätt, och göra dem bekanta medi allt, som redan vore försökt. Insändaren stitte, ilj denna bok, på ställen af sädsn märkvärdighet ochi för den närvarande frågan så upplysande, att hanle icke kan neka sig atv här i öfversättning återgifva dem till svenske läsares begrundande. j Författaren börjar det 7:de kapitlet, om progno-ls sen, på följande satt: Hecker har visserliger skrifvit ett verk, med ti-!r tel: Läkarekonstens triumf; men kolerans historial, bevisade för ingen del, och bevisar till och medlt ännu i dag icke, att denna konst blifvit utveckladg ända till triumf. : Ar det faktiskt, att 18314 af delf första 542 kolerasjuka i Berlin endast 49, af delr första 453 i Königsberg blott en, af de första 4202 1t i Danzig allenast 257, af de första 268 i Posen en-t dast 59 äterställdes; att i Paris under de förstals fjorton dagarne, då sjukdomen herrskade, ingen ; tillfrisknade, och att nu i Saratow en mortalitet afl, 87 procent egde rum; så är det att beklaga, att: man icke heldre öfverlät de sjuke åt deras instinkt, 1 hvarvid säkerligen färre af dem skulle bafva gått! under. Hälften, ja till och med två tredjedelar afl. dem, som anfallas af sjukdomen, gå likvisst förlo-l: rade der, hvarest sjukdomen uppträder mera elakartad, och detta är alltid ännu förfärligt nog. När alltså Uffer i Pesth i sin. 4831 utkomna skrift: Om Cholera Morbus, helt allvarsamt försäkrar, att läkarekonsten har i bekämpandet af koleran vunnit en mera afgörande seger än vid någon annan epidemisk smittosam sjukdom; så måste vi anse mannen antingen för galen eller ock för den o-l1 förskämdaste lögnare, som af solens Jjus ännu be-l strålats. ; Lika så orimligt är det ock, då Lichtenstädt!t (Meine Erfabrungen in die Asiatische Cholera, lt während ihbrer MHerrscbaft in Petersburg 1834),!( den ofvannämnde Uffer och ännu några andra påstå: Aldrig botar naturens läkekraft ett blott nä-l got utbildadt kolerafall, och utan medicinsk behandling går, till och med i mindre intensiva fall, menniskan en säker död till mötes. Vida närmare sanningen skulle här den paradoxa satsen komma: att hittills i de flesta fall, som lyckligt aflupit, den gynnsamma utgången miste tillskrifvas blott naturens egen bjelp, under det å andra sidan är ett oomkullstötligt faktum, att vid den första koleraepi-ls demien en falsk konstbjelp hade skulden till enj; tredjedel af de i sjukdomen aflidnas undergång, och att äfven ännu i dag så månget offer faller!) derför.n För att sätta den närvarande konstens ställning) till koleran i sitt rätta ljus, måste man tänka sig en läkare, som får den uppgiften att behandla enl( febris intermittens apoplectica utan china ochar-ls senicum. Likasom konsten här, utan de begge spe-l: cifika medlen, är, trotts allt individualiserandep:s och alla rationella indicationer, maktlös, och der,!q bvarest lifvet blifver räddadt, icke kan berömma ll sig att hafva stor del deri; så är det äfven i ko-li lera. Det organmedel, som botar sjukdomen, ärli ännu icke funnet — al:t vårt bemödande följaktli-t gen endast ett vanmäktigt sträfyande att på långalc och säkerligen ofta alldeles falska omvägar hinna l, till målet. I nästan alla häftiga utbrott af sjukdo-! men måste alltså döden följa, Sker detta i ensta-ls Ika, förtviflade fall icke, så finna vi häruti endast is ett motstycke till hvad vi se äfven uti alla andral elakartade sjukdomar, hvarest stundom naturens li läkande kraft likafullt blir segrande, om ock detl sista skimret af bopp slocknade ut. — I mindre in-l: tensiva fall öfvervinner vis medicatrix nature detl onda ganska ofta; i lindriga nästan alltid, utan att! konsten vågar berömma sig att hafva stor andell häri. Tvärtom, vi se, att der, hvarest alls ingenlt läkarebebandling ägde rum, mor:alitetsförhållandenali ofta visa sig gyonsammare, än under en sådan. fi I den afdelning, som har till rubrik: Behand-l: ling af den utbildade sjukdomen, ywrar författa-1 ren sig rörande de allmänna btloduttömningarne i följande ord: Med de symptomer, som af Antiphlogistici an-l föras såsom ,indicatiom för åderlåtning, företer i väl ingen sjukdom en skarpare stridighet, än ko-l leran. Hetta, högröd ansigtsfårg, full, hård puls,l sanslöshet hafva, före uppträdandet af denna sjuk-l dom, ensamt och allena tjenat som anvisning till bloduttömning, och det var alltså obegripligt, buru man vid kyla, sammoanfallet anlete, pulsloshet ochl alldeles fritt, redigt bufyud kunde,utropa dennal såsom conditio sine qua non för tillfrisknade. Men då många medicinalmyndigheter i Europa egde ett. sädant förtroende till den indiska methoden, au de meddelade, ja inskärpte hos praktiska läkare, lninstruktioner för sjukdomens behandling; så var det ingen under, att den stora hopen af medicinska handtverkare, trots de uppenbaraste kontrain dieationer, utöfvade larga manu, ifrån Astrakan ända till Lissabon, åderlåtningen, detta alla instruktlioners primum remedium, Snart läto dock äf-I ven varnande röster deremöt förnimma Sig. Man afvek småningom ifrån det i början stereotypiskt fasthå lna förfarandet att öppna ådern på alla sjukal utan undantag och i hvilket stadium com helst, och man uppställde noggrannare indikationer, vid byiika tillfällen detta medel vore att bruka. Sednare, och under den nu varande epidemien, öppInade endgast ännu nägea få läkare ådern vid sjuk,domens högsta utyechling — ehuru röster håde höjt sig, som förklarade äfven bär utpressandet af näjera droppar segt blod för ganska helsobringande ,I De flesta åderläto ännu endast i begynnelsen af anfallet. Man her såsom fördelaktigast för åderlät