Sennor! Sentor! Debikidabinlegofoafiful svarade hon vid tröskeln. o Hå!l din breda mun, och gif oss en af de långa ljusgröna buteljarna, i hörmet till höger i källaren. Bred mun — långa ljusgröna buteljer — hörnet till höger i källaren mumlade bon och skynd2de ut. Hsr ni ingenting annai?, Jo! Den ryktbara Orgenisationsskten, som han cå länge undgått alla våra efterspaningar.n Det måste vara densamma, som trycktes för längesedsn. Jag kännor mannen, som uppgjorde planen till den. Han har öfverlistat oss med sina Tempela, tilllade herr Prole. Der är pepperet; och här är älven föreningan Humanitds (me sklighetens) ryktbara nationalmaniest. — MLäs det för mig, men fukta strupen först — der är Bebida med rhonskt. Rhenskt, sennor! och två glas! är det så? Badilikadenssafifu t de biert! Hon gjorde en djup nigning, skrattade bjertligt utan någon speciel enledning, och frambar två buteljer, tre vinglas och ett Htet likörglas. Båda sågo tyst på henne, liksom i väntan på hyad hon ärnade göra. Hon satte två vinglas till de båda herrarna, tog det tredje i sin högra hand och det lilla ena i sin venstra, och förblef stående lik en afgudabild. När baronen hade fyllt sitt gizs, höll bon fram de två glasen och begynte sitt mumlande: Ett för Sra Fortuna deruppe — det stora! och för Bebida det lilla! Fifidabedikadembepumfidabila! Tack, tack! För mycket! ON har icke fått något ännu! sade baronen skrattande. Sra Fortuna deruppe trött, mycket trött, har haft hårdt arbete, måste få ett glas!, pDer! Hon må slå i sjelf, och ni äfyen, och bära buteljen gensst tillbaka! ropade karonen, räckande hence buteljen; men om Boaobida dricker i trapporna, så hänger chigoton deruie! Den gamla qvinnan gaf till ett gepskratt, gjorde en djup nigning, tog buteljan med de två glasen, och hastade bort med sitt Dabedikademba etc. (Forts. följer.) )