Aftonbladet – 5 augusti 1848, sida 1

bedi badutupichebanfi — dabitu namnalebrada — hi hi hilv sade hon med o2fterbärmlig hastighet på gilt ethiopiska modersmål, som hon sent och bittida talade för sig sjelf. Ivad siger ni?, sade den lille främlingen, vändende sig mot henne. Jag talar min killomandsmbiska, hl-hi-hilv skrattade den gamla qvinnan och drog sitt annars just icke bshagliga ansigte till on förförlig grimas. Ja, men hvad sade ni på ert epråk? Ni sade något till mig.o Nej, jag telads min killomandambiska, att jag icke må glömma mitt språk, mitt folks språk, hl-biln Nå, hvad betyder det ni nu sade? Det vet jag icke; men jag talar alltid mitt modersmål, att jag icke må glömma det, såsom jag glömt ordens mening, h!-hi-hi! Baridadipumarund duntucicadembutis. Har ni då inga landsmän eler qvinnor af er stam, med hvilka ni kan tala ert språk? i Qzianor? Fraatimmer? Nej, jag är den enda, medan de äro mycket för dyra, emedan vi äro nycket vackra. Mycket vackra, för dyra! Batiduhabendikiradotaludamiduli, hi-hi-hi! Den hvite hr baronen der uppe, med sennora Fortuna, hi-hi-hilp Den lille mannen hade uppnått trapporna till en liten boning i bakgrunden af dena naturliga oartificiella botaniska trädgården, och inträdde nu i ett fum, som var på samma gång korridor och salong, onligt de brasilianska busens byggnadssätt. Rummets upplysning vari öfverensstämmelse med trädgårdsskickets naturtillstånd och mycket billig. De myriader stjernor, som glimmade på firmamentet, sände ädelmodigt sina lysande strålar genom ett öppet fönster, basparande dermed innshafvaren gasupplysning; men oaktadt hvilket det var ljusare i rummet, än det är I mången bod i London kl. 49 en Novemberdag, med en gaslåga som nästan qväfves al dimman. Fru Boabida) var ett lysande exemplar af ethiopisk originalitet; en liten dvergartad figur af omkring 4 fots längd. Hela hennes drägt bested af en R— ) Bebida — och nästan alla andra karakterer I denna novell, från de vigtigaste, till de obetydligaste, äro porträtter, tecknade efter naturen. Förf:s ANN.