Aftonbladet – 5 augusti 1848, sida 1

öppning på denaa mur bildar en port eller dörr, på hvilken, i strid mot det massiva träverkets onokliga fornåldrighet, såväl som mot rsurens, ett klockfäste af messing nu glittrade; det bade pyliggn blifvit ditsatt. Det var sent på aftonan. Raketerna och de öfriga fyrvorkeripjesorna till det helgons ära, hvars namnsdag just hade gålt till ända, fräste och fylide den klara tropiska atmosferen med krutrök. Tomma tunnor, och till och med hela staplar af ved, flammade, sprakade och brunno midt på gatorna, förderfvande med sot och rök luften, hvilten verkligen var mycket för ren för många monniskor derstädes. Der var ett hvinande, ett smällande och ett buller utan ända, endast jamförligt med — en helgedagsafton i Rio Janeiro. En liten smal och kortvexi karl i svart klädesrock smög sig i detsamma längs den gamla muren, och fattade klocksträngen, hvarefter en ringning ljöd på något afstånd. Efter en stund, svarande mot det afstånd på hvilket ringningen hördes, rörde sig något lefvande innanför den gamla dörren, och en röst, som tycktes komma från ett sprucket kärl, ropade temligen högt: Hvem der?x God vän! snörflade den iille mannen genom näsan, och en nyckel läs höra sig ilåset till den gamla dörren. Ah, sennor de Monte Video! Välkommen! stig in! Daebedi, Dabedi kademlafuganita!, ropade en gammal negerqvinna, hvars röst hade detta brustna ijud. Den lille mannen gick öfver tröskeln och steg ganska varsamt uppför två ytterst åldriga trappor, som voro af långvarigt bruk nästan utnötta, till en botanisk trädgård, hvars vetenskapliga skatter hade växt upp så huller om buller, att det, oaktad: hans ringa bredd, blef svårt för den lille manner att bana sig väg genom dem, utan att såras af nå gon gigantisk aloes taggar. Sennoren från Montevideo, en intim vän till bu set, hvilken sålunda skyldes. af träd och buskaf a: alla slag, underrättades, utan sin förfrågan, att hen var vä.kommen, åtminstone bos den gamla negrinnan, och att baronen var der. Men han är med sermoran,, hviskade den gamla portvakterskan, med sennoran! -— i bakrummet. Dah