Aftonbladet – 4 augusti 1848, sida 3

enkan Lundström vid Rofsams uti en till Waters hemman i Gothem underlydande åker. 2:0 Åtskillige gamla silfvermynt, ordnade i elfva särskilda konvoluter, hvilka alla och på ett ställe upphittats af arbetsfolk hos possessionaten O. Svebilius under gräfning i en nära Skäggs hemman i Weskinde belägen myr. (W. V.) — Malmö. Ett gröfre brottmål har dessa dagar varit föremål för Kämnersrättens behandling. En qvinsperson härstädes, hustru Bothilda Jönsson (gift med en person vid namn Johan Kjellström, scm af Kämnersrätten den 43 Juli blifvit dömd för andra Fesan stöld), hade af polisbetjensten Berg blifvit insatt i bäkte och derstädes, för att tvingas till bekännelse, illa misshandlad, hvarefter hon, sex dagar derpå,.den 7 Juli afled. Vid läkarebesigtning å den döda kroppen befanns, att Bothilda Jönsson aflidit af nerffeber; åtskilliga blånader på kroppen utvisade dock, att hon undergått någon misshandling. Polisbetjenten N. Berg, tilltalad för detta våld, förnekade detsamma belt och hållet; imedlertid förekommoa mot honom så svåra omständigheter, att ban af Kämnersrätten i gär förklarades skyldig att träda i häkte. Enligt vittnen: berättelser skall Berg hafva i fängelset påsatt hustru Bothiida Kjellström handklofvar och så hårdt tillskrufvat de-sa, att blodet sprungit ut under naglarna, samt ytterligare villdelat henne, sittande på golfvet, slag med en tjurn:eg, hvaraf blånader vid läkatebesigtningen, sex dagar eftervåldet, voro synliga. Det bör nämnas, att Berg är en stor och ovanligt stark karl. Inför rätten erkände Berg att han, tillsägande den andre tillstädesvarande polisbetjenten att gå ut ur fängelset, blifvit ensam med hustrun och der sökt öfvertala henne att bekänna, det hon begått stöld bos handlanden Ljungström, men nekade att han slagit henne och pistod att hon rifvit sig sjelf så, att blodet runnit vid fingrarne samt att hon med den af Berg medhafde tjurmeg sjelf tilldelat sig de slag, hvarefter spår förefunnos. Luckan hade varit tillstängd utanför fingelseönstret, men folk utanför hade dock hört den misshandlades rop: skrufva ej till handklofvarne så härdt, käre Bergn, pslå mig ej så grufligt, käre Berg, etc.