Aftonbladet – 3 augusti 1848, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: En Aftonfantasi på DROTTNINGHOLM OCH KERSÖN. Från stadens sorl och oro jag längtar till den verld, Der konsten i naturens armar hvyilar. Till Loföns frida nejder jag ställa vill min färd, På lätta vågor till. dess strand jag ilar. Hur bländas ej mitt öga som af ett trolleri: En fåcisk riddarsaga, en Söderns fantasi: — Armidas borg ju der ur vågen dyker? Du Mälarns skönsta perla, du täcka Drottningholm! Hur underbart hvart sinne du betager? I forntids dunkel hägra Skokloster och Gripsholm, Från Gustafs tidehvarf får Du din dager: Du: spegelbild i fjerran af Frankrikes Versailles, Skönt fattad in i ramen af Lögarns blå emalj, Ett Skandinaviens strålande Alhambra! Se hafvets kung, Poseidon, vid stranden der han står, : Uppretad af den storm som Eol väcker; Hur hotande han skakar sitt vattendränkta hår, Och mot den djerfva våg sin treudd sträcker: Hur — när hans stämma ljudar: Quos Egon — vågens gny Förstummas, stormens andar till sina hålor fly, Och sol från blåa hvalfvet åter strålar! Igenom FVestibulen, Tessins odödlighet, Vi vandre fram i hvälfda korridoren. Hvad mängd utaf allter, snart i oändlighet! Naturen här från Helicon tycks boren. I vassen Syrinx hviskar, vid källan Nymphen står, Känn hur Dryadens bjerta inunder barken slår: — Af Hellas Gudar allt bär röjer spåren. Se dessa mästerverk, copiorna i bronz, Halft dolda under trädens pelar-rader! Fontainernas bassiner, på vatten väl renonce, Men ej på vådligt blottade Najader. Se Chbinas paviljonger: från deras balustrad Emellan trädens grenar man skymtar Cantons stad, Och hör pagodens klockor festligt klinga! Se Flora der på kullen hur yppigt skön hon står, Omdoftad af syrener och jasminer! En krans af blåklint smyger sig tätt kring hennes här, Vid foten pråla skiftande Georginer. Som Flora, unga flicka! en gång väl du ock får Uti din egen himmel, uti din kärleks vår, På dina egna blommor tjusad blicka. Snabbt föremålen vexla, en syn af annan art På Eols höjder får ditt öga skåda,