Aftonbladet – 3 augusti 1848, sida 1

qvarnen och stranden hafva alla häckar blifvit borttagna, så att hela sluttningen blifvit liksom fejad till en förträfflig balsalong för de dansande kanonkulorna. Militärvägar hafva blifvit anlagda och utmärkas med stänger, bland hvilka bataljonerna, vare sig natt eller dag, äro färdiga att ila till sina envista punkter. Men midt ibland dessa krigets tillredelser gungar säden i gula vågor, blommar klöfvern och grönska ängarna. Vegetationen, den hulda moderns, naturens, virkade slöja, skyndar att gömma spåren efter den ödelöggande vetenskapen och midtibland dennes hotande verk påminna om fridens milda välsignelser. Inåt dalsträckningen bortom Däppel-mölle stodo danskarnes fältvakter och förposter. Först här träffade man de egentliga spåren efter strider, som redan blifvit genomkämpade, icke blott tillredelser till sådana, som möjligen väntades. Här voro gårdarna afbrända, och der hus qvarstodo, voro de öde. Sjelfva Däppelqvarn såg hemsk ut. Ölverst ur qvarngluggarna kikade gevärsmynningar och krigarbufvuden. Mjölnvarens prydliga boning bredvid qvarnen hade blifvit genomskjuten, fönstren u:slagna, dörrarna nedrifna, allt tomt och härjadt! På den lilla gårdstomten hade en bomb nedfallit och stycken af densamma visade sig icke blott bafva genomträngt husets yttre vägg, utan slagit hål i mellanväggar inuti huset Den kutryggiga qvarnen, omgifven af ev. fåt beklädnad af halm, såg ut som cen argsint dal