Aftonbladet – 3 augusti 1848, sida 1

sträckta och eleganta hållning, som tillhör t ex, svenska gårderna, men med elt uttryck al frimodighet, trygghet och lugp, som just. tyckes vara det mest passande för en fo!kbeväpning, hvilken går i fält icke för att utöfva ett yrke, utan för att uppfylla en pligt mot fosterlandet. — Officerarne voro i allmänhet unga, vackra och hade i sitt sätt något särdeles trefligt, fritt från stelhet och stolthet. j Dessa utanverk voro flankerade af grofva kanoner. Ett antal andra kanoner, fördelade i konstmessigt belägna batterier, lågo på stranden af ön, och hvilkas skott kunde hinna ända upp till Diäppel-mölle, om hvilket ställe jag längre fram har ett och annat att berätta. Till och med voro åtskilliga pjeser så ställda, att om fiender möjligtvis kunnat bemäktiga sig brohufvudena, dessa skulle kunna sopas med kartescher. Batteriernas bröstvärn var af en lika förträfflig materia på önise sidor om Sundet. Det är naturligt, att fienden skall hafva svårt Alt. uppsälta något fältartilleri, som skulle kunua tysta de väldiga danska fästningskanonerna. Ifrån stranden, der brohufvudena äro uppförda, höjer sig, i jemn och långsam sluttning, det elesvigska landet upp till Däppel-mölle, en väderqvarn på den öfversta höjden. Qvarnen ljenar till sjömärke för de seglande, och derifrån har man en vidsträckt utsigt öfver landet, söm bakom Däppel utgöres af en dalsträckning på hvilken åtskilliga byar och kyrkor visa sig bland lunder, ängar. och sädesfält. Emellan