Aftonbladet – 3 augusti 1848, sida 1

VV bestod nemligen af en fast lera, som, oaktadt den föregående nattens regn, nu var torr och hård, liksom hade vallarna blifvit uppförda af marmor. Också var sluttningen, ifrån det med de täta skanskorgarnas linjer försedda bröstvärnet, brantare än någon annan jordmån kunnat tillåta. De djupa grafvarna, palissaderna, varggroparna framför glacisn, tycktes lofva, att ingen fiende skulle kunna blifva i stånd att här framtränga. I det inre af de så befästade brohufvudena sträckte sig kasernernas långa ak och ett bomfritt blockhus, derifrån ännu i sista stund ett långvarigt motstånd kunde göras. Emellan dessa fältverk ligger en dal: om stranden vore berg, skulle jag vilja kalla den en bergsskrefva. En landtlig boning, tillhörig en stadsbo, som här ville njuta på en gång landtlifvets behag och stadslifvets beqvämlighet, hade blifvit förvandlad till ett försvarsverk, så att öfverallt i väggarna, i husets båda våningar, öppningar blifvit gjorda för musköteld, medan fönstren blifvit tillmurade. Hela byggnaden har derigenom erbå!lit ett hotande, liksom argt utseende. Skulle fienden från en viss sida försöka att närma sig brohufvudets vall, har han från denna byggnad att bereda sig på ett väldigt kulregn. Då vi nu besökte dessa befästningar, hvimlade de af soldater, hvilka alla hade en uppsyn, som icke kunde annat än med glädje anmärkas af deras vänner: det var ungt, raskt folk, med friska kinder och klara ögon; visserligen icke med den militäriski