Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 3

sommarbyxor, resä sig upp utur en tev,;i grannskepet af Brudins boklåda, samt haftiff yttra till en mängd pojkar, som omgifvit honom: kan jag inte få vara i fredo. Då, yttrade Lanbolm, fattade jag eld.5 hvilket uttryck ban It:kvä!, tillfrågad om orsaken till sin uppbrusning, sokte gifva den tydningen, att då fattade jag icke min egen tanke. Lenholm häde härefter. utan att nppehålla sig å Stadssmedjegatan, börjat gå uppför Storkyrkobrinken, men då han dervid erinrat sig attihr presidententen von Hatmansdorff skulte bo; längre ned åt riddarhustorget, hade han vändt om dit. Under det han betraktat de skador, som tillfogats det bus uti hvilket presidenten vore boende, hade han hört satt oväsendet fortgick uppe vid Stadssmedjegatan, hvarföce han åter begifvit sig dit; och då han dervid varseblifvit att samm okända karl vore orsaken till den der befintliga folkskockningen, hade han till en bekant sockerbagare, hvars namn ban likväl icke erinrade sig, yttrat: det är besynnerligt att de icke taga bor: kar!enn. Håärå hade ben icke erhållit något svar, hvadan Lenoholm, då han icke ville vara tillstades vid de uppträden, som möjigen kunse komma att ega rom, afligsnat sig från stallet, samt begifvit sig öfver slottsbacken till det förut omnämnsa traktörsstället i Bollhusgränd, der han tavit sig en sup, samt vidare derifrån begifvit sig gnom slottet öfver Norrbro, till inspektoren Geysr, som varit boende vid nya Kurgsholmsbrogaatan. Efter att derstädes hafva uppebållit sig till kl. omkring 2, hade ban gått Drottnioggatan uppföre förbilandskansliet, der han någon stuod uppebållit sig med att räkna de icke sönderssgna rutorna, till Hammarberg, dit ban anländt kl. half 3 och hvarifrån hac genast med mjölk budet begifvit s:g åt landet. Uppå allmänna åklagarens begäran, blef Lenholm tillfrågad, huruvida han kunde erin-a sig det han lördagsaftonen någon stund varit skiljd ifrån sitt sällskap, samt om ban icke samma afton, under gäendet ifrån Brunkebergstorg till -Bollhusgränd, passerat Storkyrkobrinken, eller då, å någon annan tid uppehållit sig der? Härå svarade Lenbolm, att han bestämdt påminde sig, att han hela aftonen varit å Brunkebergstorg tillsammans med åtminstone lärftskramhandlaren Eggers, intilldess den derstädes förefallne folkrörelsen, hvarigenom Lenholm blifvit d-ifven uppåt trottoiren utanför hotellet, egt rum; och försäkrade Lenholm jemväl, att han icke på hela lördagsaftonen uppehållit sig i Storkyrkobrinken. Derefter hördes följande vittnen: Viktualiehandländen Öberg berättade buvudsakligen, att då han, i hvars hus vid Stora Badstugatan på norr gevaldigern Jäderin bor, tvenne tr. upp, Öberg sjelf innehar väningen 1 tr. upp och bottenvåningen bebos af enkan Brunnström, lördagen den 48 Mars, efter ett kort besök å Brunkebergstorg å:erkommit till hemmet, hans hustru förmält, att Jäderin, vid sin bortgång kort förut, anmodat henne tillsäga Öberg att tillse hus och hem, emedan folkskockningar, som visat sig på åtskilliga ställen i staden, gåfve anledning förmoda, att något våldsamt uppträde icke skulle uteblifva, och Jäderins hemvist, af de illasinnade kunde hemsökas med stenkastning eller annat vålt. I följd häraf hade Öberg vidtagit alla nödiga försigtighetsmått, hvärefter han gätt till hvila. Vid pass kl. 2 på natten hade Öberg blifvit väckte af skrän och oväsen från gatan, samt då kommit i tillfälle att iakttaga, hurusom luckorna på nedra bottten varit öppnade, samt fönstren till bottenvåningen blifvit krossade af stenar, som kastades emot huset. Sedan någon bland tolkhopen ropat, alt Jäderin icke bodde der, utan 1 tr. upp, började stenkastningen mot fenstren-i första väningen och sedermera, efter det ytterligare en person sagt att Jäderin bodde 2 tr. upp, utslogos äfven fönstren i andra våningen. Efter sålunda föröfvadt våld, derunder enkan Brunnström och hennes barn af fruktan, att fridstörarne skulle intränga I huset genom de sönderslagna fönstren, förfogat sig upp till Öberg, hade folket under fortsatt skrän och oljud begifvit-sig bort. Påföljande dagen hade en yngling, som Öberg trott sig igenkänna i tilltalade Kräger eller Löfqvist, gått förbi på gatan, och under det han hotande höjt den knutna handen mot huset, yttrat: Fader Jäderin, vi gick i natt galet, men nu vet vi hvar vi ha dig, och dervid tillagt, såsom orden föllo, pgör er inte besvär med fönstren, ty de skola ut i afton igen. Helt oförmodadt hade äfven på e. m, kl. emellan 4 och 5, en skara af pojkar, jemte några äldre, mindre välklådda karlar, under hurrande och oljud stadnat utanför Öbergs hus, och med stenar börjat att sönderslå flere ru:or i alla våningarne; men som Öberg i anseende till stenkastningen icke vågat uppehålla sig i fönstren, kunde Öberg med visshet icke igenkänna någon annan af våldsverkarne, än skomakaregesä!len Engström, hvilken han vid orostiftarnes ankomst sett vara i spetsen för dem; förbebållande sig Öberg öppen rätt till ersättning af dem som vederbör, för len skada, som genom stenkastningen honom tillogats. (Forts. följer.) varseblifvit en karl, klädd i blå 20 og RÄTTEGÅNGS-. OCH POLISSAKER.