Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 2

militäriska lifvet, i synnerhet från dess vilda och komiska sidä. Emellan Avgustenborg och Sönderborg ligger den täckt belägna landtkyrkan Ulkeböäll. På dess kyrkogård, som i motsatts till den skugglösa, ödsliga, oprydda vid Augustenborg, är planterad med höga, grönskande träd, ligger också en svensk, Erik Lejonhufvud. Hans graf, med en ung fura vid hvfvudet och en vid fötterna, var väl underhållen och prydd med kransar och friska blommor. Den unga hjelten följdes till sin hvilostad af vänskapen, och det hvilar öfver bans minne, som öfver hans graf, något poetiskt vackert, som icke skall förgå, så långe det susar i de gröna kronorna omkring den lilla kyrkan. Staden Sönderborg har äfven karakteren af en tysk stad. Man kommer icke till en kongl. privilegieret Gizstgivergaard, utan till ett pGasthof. Öfverallt hvimlade staden nu af dansk militär. Naturligtvis ville vi först se den berömde general Hansen. En man, hvars längd knappast var medelmåttlig, smärt och lätt trädde emot oss. Ett kort, brunt hår, stubbiga mustascher af samma färg och en egen hflighet, utmärkte det originella ansigtet, det interessanta hufvudet, Anletsdragen voro egentligen icke vackra, men i de något sammantryckta lineamenterna spelade uttrycket af något fryntligt, artigt, men derjemte klokt och värdigt. I synnerhet röjde sig i de små, men skarpa ögonen och deras lifliga blickar, en karakter af på en gång snille och fasthet. En Dannebrogskraschan prydde brös stet. Det var general Hapsen, som emottog oss svenskar med den största artighet, och bes fallte en af sina adjutanter att följa oss til försvarsverken och slagfältet, föremål, som naturligtvis just hade föranledt vårt besök, JA (Slutet följer.)