Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 1

rr försök att preja de fattiga qvinnorna skedde väl af färjefolket, men afböjdes genast. Efter åtta timmars färd öfver det oroliga Lilla Belt, landstego vi vid Fyenshaff. Der befann sig en vakt, bestående af tvenne med bössor beväpnade bönder, och vi funno oss derigenom erinrade, att vi, just då vi beträdde den med den täckäste naturs yppiga förmåner begåfvade ön, närmade oss skådeplatsen för ett af mensklighetens fasansfulla skådespel, kriget. Karlarna sågo dock glada och friska, kanske likväl något förlägna ut, hvilket sednare kanske kom deraf, att de sågo svenska: officerare för sig. De skyldrade imedlertid, och ersatte genom fryntlig blick, livad som fattades i militärisk hållnivg. Vår väg förde oss genom fruktbara trakter, mellan löfparker, sädesfält och ängar till Augustenborg. Det var redan sent :om aftonen, då vi framkommo till denså bedröfligt ryktbara hertigens residens. Imedlertid kunde man, ehuru sommarnattensskuggor hvilade öfver den tyska staden, ganska väl finna att den vid dager måste vara täck. Denna vår första förutsättning bekräftades fullkomligt följande morgön. Slottet, temligen vidlyftigt, var icke utmärkt af någon architektonisk prakt, kneppast någon egentlig artistisk smak. Det är nu inrättadt till sjukhus, såsom Bekant är, och dessutom finnas här ansenliga förråder af ammunition. Staden Augustenborg är, såsom jag nämnt, tysk, så att dess invånare ma ålminstone af en opartisk betraktare förlåtas, om de med något mindre danskhetsifver se saken an och fiona sig icke så alldeles böelatna med kriget. Det var naturligt, att den här residerande hertigens närvaro skall bidraga att förvärfva de