Aftonbladet – 2 augusti 1848, sida 1

iginnan sades likväl, tvärtemot hvad som i Danmark berättats, hafva visat mycken sinnesstyrka. Danskarne säga, att icke blott hon, men döttrarna (Louise snart 24 år, Amalie 23 ar och Henriette snart 435 år gamla) med tårar bedt hertigen afstå från deltagandet i upproret, men att han, med känslan af att oemotståndligt ryckas framåt af sitt ödes makt, svarat det betydelsefulla: det är för sentl Enligt den berättelsen skulle alltså hela familjen varit på förhand bekant med det upproriska förehafvandet. Hvad som berättas om sådana familjescener, kan likväl icke vara tillförlitligt. Då danskarne, i början af fälttåget, gjorde så hastiga framsteg i Slesvig, träffade de i Flensburg en brefpost, tillhörig insurgenterne, och bland hvars bref äfven var ett till hertigen från hertiginnan. Brefvet skall hafva varit varmt och ömt, men tillika fört honom till minnes alla Danmarks välgerningar emot honom och hela familjen. Sådant, som det trycktes i något danskt. blad, var. det värdigt en Danmarks dotter, hvilken likväl känner, att hon med beliga band är fästad vid en Danmarks fiende. Imedlertid har man hört påstås, att brefvet just med flit skulle varit ämnadt att falla i danska händer, och beräknadt att bland danska allmänheten vinna så mycket sympathier, att hertiginnan skulle derpå kunna bygga en förboppning att få bibehålla sitt apanage. Imedlertid må medgifvas, att det synes vara föga värdigt och ädelmodigt att misstänka motiver, hvilka endast den allvetande kan genomskåda. länge det icke kan bevisas vara falskt. Bland drag, som höra vil vår oroliga tids historia, vill jag här ännu i förbigående tilägga ett. Hertig Carl af Slesvig-Holstein