beskedliga stadsboarna många fördelar, åtminstone månget nöje, hvarpå de, omgifna af en skön och fruktbar natur, icke kunde annat än sätta elt stort värde. Att således de se krigets upphofsman i ett annat ljus, än vi, Danmarks vänner och bundsförvandter, kunde icke förefalla oväntadt: 1: synnerhet berömde man hertiginnan och de furstliga barnen. Man talade om dem mera iden ton, som man hos oss hör välmående underhafvande använda om sin patron, än som undersåter om sin regent. Hertiginnan, som lär vara ett ovanligt korpulent fruntimmer, är en född, Comtesse Danneskiold-Samsöe, och borde således egt medfödda danska sympathier. Men berättade, att först en lördags afton ett par Hamburgerköpmän ankommit till Augustenborg och medfört underrättelsen om Slesvig-holsteinska upprorets urbrott i Rendsburg: Mean ville visserligen påstå, att äfven hertigen var okunnig om rebellernes planer och att ban nödgades antaga och gilla dem, emedan han icke hade något annat val, så framt han icke ville uppoffra sin egendom och hela sin subsistens. Men man påstod sig i synnerhet vara säker på, att hertiginnan icke visste något förut. Hon lät, då ryktet den nämnda aftonen kom till henne, kalla till sig en af de nämnda köpmännen, och erhöll af honom bekräftelse på den nyhet ban medfört. Ännu samma afton anlände chefen för det hertigliga hofvet, och följande söndagsmorgon afreste den höga familjen från sitt förut så lugna och behagfulla hem, det började skrigets faror oeh okända öden till mötes. Att ögonblicket, äfven om de smickrade sig med det om tillintetgjorda hoppet;att en gång mäktigare och -mera -lysande återkomma, var sorgligt och kostade tårar, må icke förundra. Her