Aftonbladet – 1 augusti 1848, sida 2

af officerarne, så väl som manskapet, torde väl behöft vara hemma någon tid för att sköta om sitt, i fall deras tappra armar skulle behöfvas i och för försvaret af Skandinaviens ära och sjelfbestånd. RIESDAGEN. I går afton förekom skattejemkningsfrågan hos Ridderskapet och :Adeln. Hr von Hartmansdorff föreslog, och hr statsrådet Sandströmer gillade, att 3 och 20 punkterna skulle först föredragas och alla de öfriga återremitteras, om dessa blefve återremittcrade; dock, hvar ledamot obetaget att å hvarje särskild) punkt yrka den proposition diskussionen kunde föranleda. Tredje punkten föredrogs således först. Hr Printzensköld yttrade sig med mycken skärpa mot både skattejemkningskommitteens förslag och statsutskottets betänkande, dem han ansåg rättsvidriga i det afseendet, att de åsyftade en lättnad i skattebördor för vissa klasser, hvilken måste åstadkomma ökad tunga för andra medborgare. Friherrarne J. och R. Cederström yttrade sig kort, och hr von Hartmansdorff långt i samma syftning. Statsråderne Sandströmer och Gripenstedt, hr C, Stuart och frih. Tersmeden besvarade mer och ! mindre utförligt de gjorda anmärkningarne. Vid anställd votering återremitterades likväl den föredragna punkten, som innehöll förslag till alla skattepersedlars förvandling isilfver, genom 58 röster mot 44. — Bondeståndet afgjorde i går e. m. en! bel hop utlåtanden, hvaribland Bankoutskottets JM 92, i anledning af återremiss å utlatandet JE 80, om: ersättning till bankens tjenstemän för mistade sedelskrifningssportler, hvilket efter någon diskussion lades till handlingarne. Appelqvists motion, om underdånig anhållan till Kongl. Maj:t om bränvinsterminernes indelande i 6 delar i stället för de nu antagna 3, vann allmänt bifall och remitterades till enskilda utskottet, — . Statsutskottets JE 267, angående arfvode för vården af skrifmaterialier m. m. under riksdagen, bifölls; äfvensom M 276, med förslag till 2:dra afdelningen af det nya reglementet för Riksgäldskontoret, — Samma utskotts afstyrkande utl. JM 277, samt ekoBomiutskottets dito 108-—-411 biföllos. Bankoutsk. utl. JE 88, om instruktion för Bankoutsk. till nästa riksdag, och innehållande den förändring, att årtalet 4845 ändrades till 4848, bifölls utan. diskussion. I — Under överläggningen på riddarhuset sistlidne lördag, om statsutskottets tillstyrkande å grefve von Rosens ansökan om understöd af staten åt en jernvägsanläggning mellan Örebro och Hult, yttrade sig hr von Hartmansdorff emot bifall till statsutskottets hemställan, emedan han ansåg inträdet på jernvägsbanan, med statens understöd, lända till landets ruin i financielt afseende. Efter att hafva gjort åtskilliga inkast, slutade han med att beklaga, det han nödgats, förutseende rikets förderf, uppträda emot grefve von Rosen, till hvilken han så länge stått i vänskapligt förhållande; men grefve Rosen har misslyckats i ett annat företag — tillade hr von H. — i hvilket ban haft en vigtig del; jag varnar ridderskapet och adeln. Sedan några andra talare yttrat sig, fick grefve von Rosen ordet. Han gendref några gjorda ins vändningar mot hans förslag, och rigtade derefter! sitt tal till hr von Hartmansdorff. Hr von Hartmansdorff hade lofvat honom — sade han — aw ingå i en diskussion med bonom om frågan, för att förekomma en vidlyfig debatt på riddarhuset; i stället hade hr von H. angripit honom på sätt som skett, så att grefyen hade anledning att upprepa det gamla ordspråket: Gud bevara mig från minal vänner; från mina fiender skall jag nog akta mig. Det är icke ädelt, det är odiöst, det är oparlamentariskt af hr von H., att göra allusion på en sak, med hvilken jag hade befattning för 20 år sedan,! ehuru detta är alldelås: okändt; Det:är fråga om skeppshanideln. Jag vädjar till herrarne alla, om j!! någonsin hafyen sett eller hört mitt namn inblan: dadt i denba sak, ehuru mycket den på sin tid var omtälad och utmålad. Huru man än må be-l döma den, så står jag i den med godt samvete. Två af mina förmän; amiral Nordenskjöld och frih. Lagerbjelke, som voro emot mig i denna fråga, emedan de ansågo min plan leda till flottans förderf, medan jag deremot ansåg den leda till dess gagn, bibehöllo likväl vänskap för mig; såsom bevis derå kan jaäg.anföra, hvad frih. Lagerbjelke beträffar, att. då ban häromdagen skulle resa ut på landet och jag beklagade att han. derigenom icke komme att öfvervara afgörandet af min stora fråga om jernvägarne, sade han: åh, för den saken skall jag komma in till staden. Konung Carl Johan skickade mig ofta, under min tioåriga frånvaro från fäåderneslandet, vänliga helsningar; och det bandelshus i England, som på affären gjorde större förlust, än. något hus i Sverige skulle kunnat bära, skickade mig med aflöning af 2000 om året till Peru för att der uppgöra affären. Då min andel i denna sak vär så obekant, är det — j28 upprepar det. — orätt och oparlamentariskt af hr von H, att begagna en anspelning derpä till. ett vapen mot mig, i afseende på en industriell plan. Hr v. H. svarade icke bärpå; men innan vyotering skulle företagas anhöll han om hr landtmarskalkens förklaring, buruvida ståndet skulle få åtskiljas efter voteringens slut. Landtmarskalken biföll detta; dock skulle äfven några expeditionsutsk:ts förslag till und. skrifvelser före ståndetsåtskiljanjusleras. edan voteringens utgång med 96 röster möt 42 (icke 92, såsom i gärdagsbladet var origtigt.uppitvet),. var sillkännagifyven, begärde Kr vy. H: ordet och yttrade, all,.han tyckt sig finna det grefve A, von Rosen deltagit i omröstningen, och att, om så förhölle sig, detta vore stridande mot.-41 SRB. 0. och voteringen :således ; olaglig; öfverlemnande hr von Hartmansdorff åt landtmarskalken att i anledning af denna anmäläri göra hvad ban för godt