Aftonbladet – 1 augusti 1848, sida 2

nesei—— ER — tr —————— 2 DJURGÅRDSTEATERN. Våra hustrur, — äro icke mindre än tre fruar, hvilka berr Oscar Anderson, en af artisterne vid hr Delands trupp, i går ånyo lät publiken se på scenen, uti en ganska lyckad och underhållande originalkomedi i tre akter. Dessa tre fruar äro icke ,tre fruar i! Småland,, utan snarare tre fruar i Söderköping, ty det är der, som intrigen egentligen sammanknyter sig. De tre fruarnas namn är Friman, Lorentzen och Redelen. För mycket eller för litet af kärlek; ömsom svartsjuka och kallsinnighet äro de elementer, hvarur händelserna i pjesen hafva sitt ursprung. Vi skole ej gå läsarens nyfikenhet i förväg med en beskrifnipg på innehållet, men anse oss kunna lyckönska hr Oscar Anderson, att genom detta stycke hafva intagit ett rum bland våra dramatiska litteratörer och beträdt en bana, som han synes hafva all anledning att vidare fullfölja, mer än mången annan, som inträdt derpå med mera anspråk. Intrigen hvälfver sig icke kring några fabulösa äfventyr, utan hvad som är bättre, händelserna utveckla sig på ett naturligt sätt och likväl med flere rätt pikanta: situationer. Sjelfva den dramatiska kompositionen är alltid den svåraste slötestenen för författaren af en komedi, emedan det är der som uppfinniogsförmågan mest sättes på prof, och denna egenskap är här i norden den mest sällsynta. Hr Anderson har i vår tanka löst denna del af sitt problem väl; de serskilda partierna äro sammanbundna till en god ensemble. Karaktererna äga en ganska tillfredställande hallning ; dialogen, om den ej egentligen kan sägas blixtra af snille, äger dock godt förråd på rätt roliga infall och väl afpassade ordlekar; ett vitsord härutinnan lemnades af den munterbet, som rådde hos åbörarne. Ett vårdadt språk och en vackert sedlig syftning, möjligen med något för mycken sertimentalitet på ett par ställen, utmärka dessutom denna komedi, som utföres med förtjenst af alla de medspelande. Hr Fredrik Deland visar der en ny komisk individualitet i grossbandlaren Hennings roll, en något rheumatisk femtioåring, som genast är färdig att inbilla sig hafva alla möjliga krämpor. — Författaren hr Oscar Anderson, till hvars benefice detta spektakel var anslaget, och som sjelf uppträdde i en af hufvudrollerna, blef, efter styckets slut, inropad. — Herr Tapperman är en vådevill i två akter, som, nu för första gången, gafs efter Våra hustrur,,. Hr Tapperman är egentligen en mes, som står under sin hustrus, fru Tappermanns, toffel, så komplett, som trots någon äkta man kan göra det, och som till följe deraf också befinner sig ganska lycklig i sin äktenskapliga undergifvenhet: Vill hr Tapperman hafva sin lilla konjack på maten; är det fråga om att flytta några kaffesäckar — br Tapperman är, i parenthes sagdt, en rik köpman — skall bodgossen gå ett ärende, o. s. v.,, så Gud trösta oss, om icke fru Tapperman förut frägas om lof! Då kan det vankas både sparlakanslexor och i nödfall örfilar, Det oaktadt är fru Tapperman en krona till qvinna, som icke vill annat än sin mans heder och anseende, och det är just hennes bemödande att arbeta för detta ändamål, som gjort bonom till en visa i staden, Imedlertid blir en rådmansplats ledig: Tapperman, såsom en af stadens penningemän,, kommer i åtanka, hvarvid åtskilliga infall vankas på rådmäns bekostnad i allmänhet; men nu, o himmel! får frun höra att han ej kan bli vald och hon ej blifru rådmanska, blott för den opinion som spridt sig om toffelväsendets regemente i det Tappermanska huset. Frun beslutar då sjelf att hastigt och lustigt reformera sin Tapperman till en bel herre och man igen, och denna del af stycket är ingalunda illa gjord samt har flere rätt komiska punkter. . Detta, jemte några af hr Dannström satta vådeviller, :som äga musikalisk förtjenst, men äro nästan för mycket utarbetade för kuplettstilen, göra den eljest temligen mediokra pjesen rält underhållande: Hr Fredrik Deland är äfven här präktig och bidrager bufvudsakligen till styckets framgång; man bemärker ock med nöje hr Sjöberg (nb. icke Söändaogchladae nmntovr 2 or roande