Aftonbladet – 29 juli 1848, sida 2

EIESDAGERN, DISKUSSIONER I TULLFRÅGAN HOS RIDDERSKAPET OCH ADELN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr WASTFELT, NILS: Hr von HartmansJorff har uppmanat någon person, boende i Stockholms grannskap, att yttra sig öfver huruvida det finska smöret vore bättre än värt eget. Jag will dertill svara, att det smör som under skeppningstiden inkommer, tror jag är beräknadt att konsumeras snart -sagdt för dagen. Det är kändt att icke något smör vanligtvis förtullas innan höstetiden, och det smör som hitkommer under sommaren, beräknadt att då förtäras, är naturligtvis icke då så beredt som det, hvilket är beräknadt att vara öfver vintern, d. v. s. att det icke är mycket saltadt. Detta gör att hökaren icke deraf köper stora qvantiteter till förvaring öfver vintern. Detta är orsaken hvarför de säga, att det är sämre än det finska smöret. Hvad åter beträffar sjelfva den smörtillgång, som nu kommer Stockholm tillhanda längre utifrån landet, så är äfven det vanligen beräknadt på att förtäras färskt, och det är derföre mindre saltadt än det andra. Ladugårdsskötseln omkring Stockholm är mest beräknad på mjölkförsäljning: men då smör någon gång tillverkas, så sker det med beräkning att det skall konsumeras för dagen, och detta tror jag är hela skillnaden emellan det svenska och finska smöret, som hökarne beklaga sig öfver, då de säga att det svenska smöret, som paturligtvis icke kan gömmas af förenämnde orsak, är sämre än det finska. Jag tror alt den svenska smörproducenten har tillräckligt skydd af den afgift, som utskottet föreslagit, neml. 1 rdr 24: åk., och anser t. o. m. att han kunnat bafva det af 4 rdr. Här bar varit taladt af en värd talare om ladugårdarnes framåtskridande till följe af förhöjning i tullen. Det blir en gifven följd af ett bättre ordnadt jordbruk, att ladugården måste ovilkorligt medfölja. Derest den det icke gör, så står ovwilkorligen jordb:uket mycket lågt. Det kan vara sådana lokaler möjliga, der man skaffar gödsel ifrån hufvudstaden, men för öfrigt kan man icke hafva ett väl ordnadt landtbruk utan en högt uppdrifven ladugårdsskötsel. Säledes har tullens höjande alldeles icke här ovilkorligen den hufvudsakliga följden att få smörproduktionen ökad utöfver hyad som förut varit förhällandet; men här är en annan omständighet, som man icke får glömma. Innan 4845 års tulltaxa infördes, så kom här verkligen frin Skåne ganska mycket smör; men för närvaratde kommer knappast något derifrån; och hvarför? Jo, emedan de läst bereda sitt smör bättre än hvad i allmänhet sker, och de skeppa det utrikes. Jag tror t. o.m. alt om denna tull icke funnes, så skulle det skånska smörets beredning, som är mycket bättre än det finska smörets, ändock komma att göra priset derå högre och afsättningen friskare. Man har sett att ifrån Skåne kommit, årsgammealt smör, som varit lika godt som det för dagen här tillverkade smöret. Jag tillstyrker således för min del den af utskottet föreslagna nedsättning af tullen på smör. Hr AMINOFF: Men har förebrått Bevillningsutskottet, att vid behandlingen af ifrågavarande imne icke hafva iakttagit samma grundsatser, som utskottet förut sökt göra gällande, nemligen bibehållande af de tullbestämmelser, den kongl. skrifvelsen upptager. Men utskottet består af 48 ledamöter, hvilka i sednare tider nästan dagligen ombytas, synnerligen irom Ridderskapet och Adeln, och de nya ledamöterna hafva merändels blifvit tillsatte med fullt kända åsigter, stridande mot de afgångne ledaniöternas, bvsraf ock inträffat, att voteringarne ledt till resultater i strid med de grundsat:er, som inom utskottet först blefvo antagna. Den kongl. skrifvelsen föreslår tullbestämmelsen för smör till 4 :dr 46 sk. lisp. och den nuvarande taxan upptager tullen för smör till 2 rdr 24 sk. Minoriteten inom utskottet ansåg sig således hafva vunnit en stor fördel då de genom sitt enträgna )emödande kurna få tutlen nedsatt till4 rår 24 k. lisp. Msn har sagt, att landtmannanäringen vorde skyddas, och ingen bestrider denna sanning. Men detta skydd mäste vara raturligt och ej huf-udsakligen bygdt på konsumenternas bekostnad senom orimligt höga priser. Jag tillägger, att man ör skydda äfven stadsmannanäringen, så att den an förkofra sig och gå framåt — likväl icke grunda in tillvaro genom tryckande priser på de varor, om icke kunna undvaras. Båda näringarne böra tå i ett rättvist förhållande till hvarandra om det nskilda och allmänna deraf skall draga någon ytta. Må man unna den arbetande klassen och Arn ärter sell sk ——— — 1