Aftonbladet – 29 juli 1848, sida 2

de i mindre goda omständigheter varande medborgare njutningen att få äta-smör, utan att derföre betala högst orimligt, som nu är händelsen. Den nuvarande tullen på smör är 2 rdr 24 sk. banko lisp.; lägges härtill fraktomkostnader, kommissionsarfvode och inträffande undervigt m. m., så blifver den sammanräknade utgiten för smör minst 4 rdr lisp.; denna summa, jemte varans eget värde i hemlandet, omkring 3!V, å 4 rdr bkolisp., utvisar tydligen och klart, att utländskt smör i svensk hamn ej kan säljas under 7 å 8 rdr lisp., såframt denna vara inkommit på den lagliga vägen. I afseende på de skäl, som blifvit anförda till stöd för den höga tullens bibehållande, nemligen ifrån den med betänkandet åtföljande reservation, lärer jag icke behöfva andraga annat, än hänvisa till fåtalet af underskrifterna och att dessa reservanter äro förmögna och producenter. Man har vitrat, att landtbruket i sednare tider stigit, likasom kreatu sskötseln och andra näringar, och man vill deraf draga den slutsats, att sådant är en följd af höga tulibestämmelser och förbud. Dessa näringars framåtgående äro en följd af upplysningen och vetenskapernas stigande så inom värt eget land som utom de:samma, men visserligen ej beroende af höga tullar och förbud, som verka motsatsen. Här har af en tala:e blifvit erkändt, att den nuverande tullen på smör är för hög, men det oaktadt vill han cj ingå derpå att nedsätta densamma till hvad utskottet föreslagit. Huru skall jag förklara detta ytrande? Troligen anser den värde talaren, att nedsättningen vore då för stor på en gång, och deiföre gillar han blott den nedsättning, som af reseryvanterna är föreslagen, eller 924 sk. pr lisp. Om den värde talaren baft samma grundprincip då han bidrog att från 32 sk. öka tullen på smör till 2 rår 24 sk. pr lisp., så skulle visserligen förhöjningen ej öfverstigit 400 procent eller i likhet med hvad den kongl. skrifvelsen nu innebåller. Hr von HOHENHAUSEN : Jag anhåller om ordet, endast för att få göra ctt par tillägg till mitt förra anförande. Hvad jag ämnade framföra bar af grefye Lagerbjelke redan blifvit bevisadt, nemligen alt tullförsnillningen vid Torneå elf, när detta premium af 4 rdr 40 sk. för transportem borttages, måste minskas, cmedan det icke då kan löna sig längre att ifrån långt aflägsna delar af Finland transportera smöret. Det andra tillägg, som jag hade ämnat göra, var det af hr Aminoff anförda factum, att våra skeppsredare, isynnerhet i Götbeborg, intaga smör och andra viktualier utifrån och lägga dem på nederlag för att få dem för bättre pris, till förlust för den inhemske producenten deraf. För öfrigt fär jag fästa uppmärksambeten derå, att det är uppenbart, att jag kan sätta tull på en vara så hög, att smuggling derigenom uppmuntras, synnerligen då lättheten att lurendreja är så stor, som t.: ex. med öppna båtar, hvilka till och med gå öfver Bottniska viken, för att öfverföra smör. Jag ser derpå elt exempel! uti de öppna båtar, som komma ifrån Dagö och Ösel till Gottland, för :tt tillbyta sig slipstepar o. d. och ditföra allebanda saker; och när således dessa båtar kunna komma öfyer, så lära de icke underlåta att försöka alla utvägar och bitta på medel att tullfritt införa varor, hvilket naturligtvis verkar, att det skydd, som man just genom tullen åsyftar, till en del borttages. Det måste således alltid noggrannt beräknas, huruvida en tull skyddar eller icke. Man har sagt, att den för höga tullen nästan hade uppkommit till den gräns, der skyddet var förbi, derföre att smuglingen hade varit stor och all införsel emot tull upphört. Det är således nödvändigt att man rättar sig efter förhållandet i detta fa!l, såsom i allt annat, och icke tager några teoretiska principer och bygger på dem, utan på de verkligt praktiska forhällanderna. Jag vidblifver såleds den redsättning jag yrkade då jag förra gången hade ordet. Hr PRINTZENSKIÖLD, CARL: Grefye Lagerbjelke har trott sig kunna vederlägga det exempel jag anfört eller den jemtöielse jag gjort emellan kriminallagstiftningen i allmänhet och tull-lagstiftningen, så vidt denna afser höga tullar och straffbestämmelser för tu!lagarr.es öfverträdande, dermed, att brotten, som kriminvallagarae afbandla, egentligen ä:o moraliska, hvaremot brotten emot tulltaxan Dbott skulle vara relatift immo aliska, enär, i fall tulltaxans bestämmelser icke funnos, dessa brott icke heller skulle äga rum. Grefven torde likväl icke vara okunnig derom, att vår kriminallagstiftning omhandlar icke blott brott af moralisk beskaffenhet, utan äfven sågane, som argå den allmärna ordningen och som derföre kallas polisförbrytelser. Jag tror icke det grefven vill taga bort de lagar, som röra dessa förbryte!ser, ty det skulle måhända blifva temligen vådligt för samhället. Säledes om man ändtligen vill endast till polislagarr.e inskränka jemförelsen, så står denna i allt fall qvar såsom riktig och konseqvent. Grefven har velat försvara tullens nedsättning dermed, att om landtmannen får något mera för sin vara af stadsbon, hvilken producerar åtskilliga artiklar, som landtmannen behöfyver, så får denne sednare återbetala dem så mycket dyrare. Men om det nu skulle hända sig så, att landtmannen icke får för den utländska konku:rensens skull sälja sin vara, så frågar jag g:even cm landtmannen har något att köpa för hos stadsboen? Det torde väl då vara bättre så ställa till, att landtmannen får sälja sina produkter till stadstosn mut en skälig betalning, äfven om den vara han sedan måste köpa af stadsboen blilycr något dyrare. Grefve Gyldenstolpe bar nämnt, att hans motståndare icke tåla det siffror och facta tala till dem. Bet är en något sträng beskyllning; ty om grefven förmår att öfvertyga genom siffror och facta, så betvifiar jag icke, atlt.hans motståndare ock deraf låta sig vederläggas; men jag befarar, att grefven icke sjelf med tillräcklig uppmärksamhet genomlöst den del af Kong. Maj:ts nåd. skrifvelse, der de siffror och facta förekomma, af hvilka han vill hemta sin bevisting, enär grefven sagt, att eftersom ifrån Haparanda år 1845 afsändes 30,608 lispund smör, utan att ett enda lisp. det året i Haparanda förtullats, sä skulle deraf klarligen visa sig, att hela detta qvantum smör vore tullförsnilladt; men om. grefyen eftersett blott 2 reder ofvanför i samma skrifvelse, så stulle grefsen funnit huruledes är 1844, då din finska traktaten ännu var gällande, från Haparanda blefvo afsända 28,000 lisp. smör, upder det att samma år i samma stad. förtullats alleitast 7,767 lisp. Antingen hafva nu, medan den finska traktaten var gällande, af dessa 28,000 lisp., minst de 7,767 lisp., som införtullades, varit försnillade, eller också hafva de varit tillverkade inom landet. Antager man det sednere och tillämpar förhållandet på 1845, så visar det sig, at den höga tullbestämmelsen nyssnämnde år endast föranledt en tullförsnillning af hvad som motsvarar det är 1844 förtulade smörbelopp, med tillägg af 2608 lisp. Artar man åter, att jemte de är 1844 tt Nn Brasillens kust, för att undkomma Rosas bödelsyxa, men dat ARktadt färnmatem hamna omharna hör att an