Grefve LAGERBJELKE: En värd talare har sagt, att då man bibehåller kriminallagarne, oaktadt man derigenom icke kan hindra från brott, så: skulle. manicke låta afskräcka sig ifrån att stadga tullbestämmelser, äfven om dessa icke kunde vidmakthållas. Jag får likväl fästa den värde 1edamotens uppmärksamhet på den väsendtliga skillnaden, att de kriminella lagarne angå förbrytelser, som äro moraliska brott, antingen de finnas i lagen celler icke. Så att om en lagbestämmelse i sådant afseende också upphäfves, så vore icke desto mindre sjelfva gerningen ett moraliskt fel; men deremot kan väl ingen menniska säga att det vore orätt att äta oförtulladt finskt smör, så framt det icke vorei lagen förbjudet. Då således lagen förbjuder en hop saker, som den i och med detsamma gifver en ekonomisk retelse att göra, så kan man säga att lagen retar till att göra den. Grefve Gyldenstolpe har redan visat att staten förlorat i inkomst genom de höga tullbestämmelserna; men, säger en annan talare, det gör ingenting, ty det lurendrejas i alla fall vid Torneå elf. Detta vill jag medgifva, ty något lurendrejeri kommer i alla händelser att ega rum vid Torneå elf; men för att det skall drifvas der i stor skala, så måste tullbestämmelserna vara höga. Ju lägre man sätter tullbestämmelserna, desto mera krymper äfven den trakt af Finland ihop, som kan hafva intresse i lurendrejeriet, och blefve slutligen så inskränkt, att den skada, som genom denna tullförsnillning sker, är jemförelsevis med den skada, som sker då denna trakt genom höga tullbestämmelser utsträckes till hela Finland, ganska obetydlig. Man har äfven sagt att producenten af smör bör skyddas och upphjelpas, och derföre skulle tullen vara så hög, som den nu är bestämd: men man har dervid glömt, att om smörproducenten icke det ringaste afser konsumentens rätt, utan endast och allenast ser på sin egen fördel, han dock mäste dervid taga i betraktande, att i och med detsamma som priset på hans produkter för konsumenterna i städerna höjes, så blir det icke heller möjligt för städernas handtverkare att lemna sina produkter för samma pris till jordbrukaren, så att om han äfven får något högre betalning för sina produkter, så får han också betala dyrare sina nödvändigbetsvaror, som han skulle köpa tillbaka från städerne. Dessutom mäste jordbrukaren äfven taga i betraktande, att genom onaturligt uppdrifna priser kommer konsumtionen att i längden nedsättas, så att om han afser icke allenast den dag han lefver, utan äfven framtiden, så måste jordbrukaren på längden förlora, derigenom att industrien och den dermed följande konsumtionen minskas genom konstlad prisuppstegring. Jag tror derföre att man måste gå temligen varsamt tillväga vid förhöjning af tullbestämmelserna å mnödvändighetsvaror, och anser att tullen på smör bör, äfven i jordbrukets eget intresse, till det af utskottet föreslagna belopp nedsättas. (Forts.) ——— — sme