Aftonbladet – 28 juli 1848, sida 2

DISKUSSIONER I TULLFRÅGAN HOS RIDDERSKAPET OCH ADELN. . (Forts. fr. thorsdagsbl.) Frih. CEDERSTRÖM: Det synes tydligt att hr Aminoffs argumentation varit rigtad mot dem, som; skulle vilja vidhålla den gamla taxan i detta hänseende. Mig veterligen har likväl ingen velat yrka sådant. Dessutom skulle jag önska att man icke ville lägga så mycken vigt vid de framställningar, som göras af stora possessionater, emedan man dervid löper fara att gå ganska ensidigt tillväga. Det synes nemligen vara temligen klart, att sådane personer kunna producera varan till något bättre pris, än som blifver möjligt för de å mindre lägenheter och hemmansdelar i de särskilda landsorterne bosatta landtmän. Det är dessas rätt jag åsyftar alt skydda. Frågan gäller nu huru lång: den af flera talare yrkade tullnedsättning bör gå. Vi böra erinra oss att den af utskottet föreslagna tullen af 4 rdr 24 sk. blott med 32 sk. öfverstiger den före 1845 gällande bestämmelsen, då den deremot med 4 rdr understiger den nu gällande tull. Språnget är, i min tanka, alltför stort. Jag önskar alltså att man måtte stanna vid den af presteståndet antagna siffran. Man har väl icke någon visshet om hvad bondeståndet beslutar i detta hänseende; men såsom en presumtion derå; torde det tillåtas mig att af de vid betänkandet fogade reservationer få uppläsa följande. Uti den af riksdagsmännen Per Mattsson från Westernorrlands län, Johan Persson från Upsala län, samt Gustaf Pettersson från Östergöthlands län afgifna särskilda mening säges nemligen: Hvad smöret beträffar, så tyckes oss tillräckligt att nedsätta det från 2 rdr 24 sk. till 2 rdr; oaktadt den höga tullen har smöret likväl nu fallit till cirka 9 rdr rgs i parti, och detta är ett pris, redan så lågt, att det aldrig utan skada för landtmannen kan sänkas lägre. Skall nu tullen nedsättas ännu mera, så blifver ladugårdsidkaren lidande, och den fattige skattdragande bonden, som behöfver sin möda belönt, i män derefter. Jemväl har Erik Pehrsson från Gefleborgs län vid detta ämne yttrat förjande: De i nu gällande tulltaxa stadgade införselafgifterne å viktualier och landtmannavaror bafva blifvit klandrade såsom för höga och man har velat ytterligt nedsälta dem, men ett bättre landtbruk har blifvit frukten deraf till stor nytta för det hela. Allmännare har nu landtmannens omtanka blifvit vänd på den förut allt för mycket försummade ladugårdsskötseln, på frambringandet af ost, smör, kött och boskapskreatur m. mInförseln af dessa artiklar har de sista åren minskats i högst betydlig mån; snart skall den, genom denna bättre riktning af landtmannaproduktionen, alldeles upphöra och utförsel af ifrågavarande artiklar i stället ega rum; utom det att jag icke anser för en ringa lycka för fäderneslandet. att märga landtmän öfvergifvit den förderfliga bränvinsbrännivgen och nu begynt med ifver omfatta tillverkningen af smör och ost, sedan derföre ep Jönande afsältning erhållits. Jag tror derföre, att de vid sista riksdagen höjda tullafgifterna på land(mannavaror icke förtjene det bittra klander, Som nu å dem slöses; och skall någon nedsättning derutinnan ega rum, så håller jag före, att den åtminstone endast bör småningom ega rum, och den pu stadgade tullen ä smör 2 rdr oa sk. per lispund icke nedsättas mer än till 2 rår. Detta är ett yrkande som jemväl af mig vördsammast framställes, till stöd hvarför jag ville åberopa de glädjände förhoppningar, dem hr generalwdlldirektören behagat lemna oss, att bevakningen vid Vår nordliga gräns skall komma att blifva strängare, till följe hvaraf äfven tullförsnillningen derstädes lärer komma att förminskas. Det förefaller mig föröfrigt något: besynnerligt att, så snart fråga är om förhöjning i tullen, så yttras strax farhågor för lurendrejeriets tilltagande, h-aremot om en vedsättning, låt vara i reducerad mån, ifrågasättes, man icke alls vill medgifva att den oftaherörda Vår dan af lurendrejeri i samma män finge anses blifva förminskad.